Gymnasium

Från Rilpedia

(Omdirigerad från Reallinjen)
Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
Se gymnasieskola för den nutida gymnasieskolan i Sverige.

Gymnasium (grekiska gymnos, "naken"; jämför gymnastik) är en historisk benämning på en institution för kroppslig träning, som i vissa språk fortfarande används i denna betydelse.

I flera språk är det en institution för sekundärutbildning, efter avslutad grundskola. I Finland kallas en del gymnasier (fi lukio) för lyseum. I Sverige ersattes gymnasierna 1970 med gymnasieskolan, men ordet gymnasium används ännu i början av 2000-talet i vardagligt tal om gymnasieskola.

Innehåll

Träningslokal

Under antiken var ett gymnasium en offentlig anläggning för ungdomens fysiska fostran samt senare även för dess andliga utbildning. Ordet lever kvar i engelskan och betyder där följaktligen gymnastiksal eller idrottshall , förkortat gym. Denna förkortning har senare inkluderats i svenska språket, men med betydelsen styrketränings- och motionsinstitut.

Utbildningsinstitution

Gymnasium började användas som benämning på universitetsförberedande studier på 1500-talet. Som institution började gymnasiet införas i Tyskland i samband med reformationsrörelsen, understödd av bland annat Martin Luther och Philipp Melanchthon.

Danmark

I Danmark upprättades det latinskolor efter reformationen i de flesta köpstäder. De förste skolorna som benämnde sig som gymnasium grundlades i 1529 i Malmö (nedlagt 1537) och i Lund 1620 (nedlagt 1668). I Odense blev det upprättat ett gymnasium 1621, som slogs sammen med Odense Katedralskola 1802.

I Danmark blev latinskolorna i 1903 till gymnasier.

Finland

I Finland är gymnasiet en årskurslös, kursvalsbaserad läroanstalt med betoning på teoretiska ämnen och med ett allmänbildande och högskoleförberedande syfte. Gymnasiet påbörjas vanligen efter att läroplikten (grundskolan) slutat, det vill säga vid ungefär 16 års ålder. I allmänhet tar gymnasieutbildingen tre år, men man kan också välja att gå gymnasiet på två och ett halvt, tre och ett halvt eller fyra år. Gymnasiestudierna avslutas med studentexamen.

Gymnasiet ingår i det som kallas andra stadiets utbildningsblock. Den mer praktiskt inriktade yrkesutbildningen är alternativet till gymnasieutbildingen på det andra stadiet.

Sverige

I Sverige infördes gymnasier först på 1600-talets början. De första öppnade i stiftsstäderna genom att bredda de gamla domskolornas program. Det äldsta gymnasiet i Sverige, Rudbeckianska gymnasiet i Västerås , instiftades år 1623 av biskopen Johannes Rudbeckius. I Finland startades ett gymnasium 1618 i Viborg. I Skåne under det danska väldet inrättades ett gymnasium i Malmö 1529, dock avvecklat 1537, och ett i Lund 1620, som omvandlades 1668 till Lunds universitet. Vidare i Sverige inrättades gymnasier i Strängnäs 1626, Linköping 1627, Åbo 1628 som dock omvandlades till universitet 1640, och Tallinn 1631. I Stockholm startades det första gymnasiet 1640. Gymnasiet flyttades dock till Gävle då man ansåg gymnasiet som överflödigt eftersom man saknade elever. I Göteborg saknades istället lärare och undervisningen kom inte igång förrän 1648. Skaras gymnasium går tillbaka till 1641, Växjös 1643 och Härnösands 1648. Stockholms nya gymnasium invigdes 1821.

Den första skolordningen som inför gymnasiestudier i Sverige härstammar från 1649. Gymnasiet försvann i 1856 års skolreform då de slogs samman med elementarläroverken. Dessa fanns i Sverige mellan 1849 och 1878, varefter de ersattes av de högre allmänna läroverken. Dessa var en beteckning på gymnasier där man avlade studentexamen. Under denna period växte privata och enskilda läroverk fram som kunde erbjuda studentexamen, som Lundsberg, Fjellstedtska skolan, Lunds privata elementarskola, Sigtunastiftelsens Humanitära läroverk och Solbacka läroverk.

Under perioden 1905 till 1972 benämns skolor med de frivilliga skolformerna realskola och gymnasium som läroverk.

Fram till 1970 års läroplan för gymnasieskolan - Lgy 70 - var gymnasium (gymnasiet) den teoretiska sekundärutbildningen i Sverige. Gymnasiestudierna avslutades då normalt med studentexamen, en examen som i Sverige anordnades sista gången 1968. Vad som i dagens gymnasieskola kallas "årskurser" motsvarades i det tidigare gymnasiet av så kallade ringar.

Före 1966, och under större delen av 1900-talet var det svenska systemet för teoretisk (studieförberedande) utbildning följande:

Än idag finns denna indelning till det yttre kvar på många större gymnasieskolorter i Sverige. Exempel: Ett tidigare tekniskt gymnasium som numera är gymnasieskola har ofta eller oftast tekniska program, medan ett tidigare allmänt gymnasium på samma ort ger de program som inte innefattar mer resurskrävande yrkesinriktade ämnen.

1971 sammanslogs skolformerna gymnasium, fackskola och yrkesskola i Sverige till gymnasieskola.

Från 1 juli 1994 regleras den svenska gymnasieskolan av Lpf 94 (läroplan för de frivilliga skolformerna). Det finns 17 nationella program som alla löper över 3 år. [1]

Tyskland

I Tyskland finns gymnasier för årskurserna 5-12 eller 13. Dessa är i princip enbart studieförberedande. I Bayern har gymnasielärare ofta kallats för klassprofessor, vilket efter 1968 dock använts mer sällan.

Österrike

I Österrike finns gymnasier för årskurserna 5-12. Dessa är i princip enbart studieförberedande. I Österrike kallas gymnasielärare för professor.

Referenser

  1. http://www.skolverket.se/sb/d/740
Small Sketch of Owl.png Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Gymnasium, 1904–1926 (Not).
Personliga verktyg