Messiasprofetior och Jesus

Från Rilpedia

Texten från svenska Wikipedia

Denna artikel är en del i serien Kristendomen med följande delar:
Skrifter
Bibeln - GT - NT
psalmbok
Helgdagar
Kyrkoåret
advent - jul
fasta - påsk - pingst
Tacksägelsedagen
Alla helgons dag
Händelser i livet
Dop - Konfirmation
Äktenskap
Döden - Begravning
Böner
Fader vår
Dagligt liv
söndag
kyrka - präst
Personer i Nya Testamentet
Jesus - Maria - Paulus
Petrus
Personer under medeltiden
Gregorius I
Sankt Olof
Reformationen
Jan Hus - Martin Luther
Jean Calvin - Huldrych Zwingli
Pietism och lekmannarörelser
Lars Levi Læstadius
Riktningar
ortodox - katolsk
anglikansk - presbyteriansk
luthersk - baptism
adventism
unitarism
Kristendom

Profeten Jona, som vistades i den stora fisken i tre dygn, tänks förebåda Jesu död och uppståndelse. (se Matteusevangeliet 12:40)

Inom den kristna tolkningstraditionen har en viktig utgångspunkt ända från Nya Testamentet och den äldsta kyrkans tid varit att Jesu liv och verk förutsagts och förklarats i Gamla Testamentet. Denna användning av Gamla Testamentets texter har inom de kristna kyrkorna ansetts självklar. Den historisk-kritiska bibelvetenskapen har dock funnit att en annan förklaring kunde vara att vissa av historierna om Jesus har kommit till stånd för att stämma överens med tidigare profetord ^[1]. Genom att många kyrkor numera läser de gammaltestamentliga texterna i sina gudstjänster, ur översättningar som tillkommit på bibelvetenskaplig grund (t.ex. Bibel2000 i Sverige), har traditionella tolkningar av profetior såsom syftande på Jesus ibland kommit att framstå som mera långsökta än tidigare.

Huvudparten av kristen nutida bibeltolkning torde likväl hålla fast vid det i Nya Testamentet grundade synsättet. En av de nytestamentliga texter där denna bibelsyn tydligt framgår, är när den uppståndne Jesus enligt Lukasevangeliet säger till de tvivlande lärjungarna: O hur oförståndiga är ni inte och tröghjärtade till att tro på allt vad profeterna har talat! Måste inte Messias lida detta, för att så ingå i sin härlighet? Och han började att gå igenom Moses och alla profeterna och uttydde för dem vad som i alla skrifterna var sagt om honom.^[2]

Enligt kristna trosuppfattningar har händelser i Jesu liv varit förutsagda hundratals år tidigare. Några kända profetior som anförs i Nya Testamentet är att Jesus skulle födas i Betlehem (Mika 5:2; Matt. 2:4-6), rida in i Jerusalem på en åsna (Sak. 9:9; Matt. 21:1-11) och dö för människornas synder (Jes. 53:1-12; Apg. 8:26-40). En särskild form av profetia är typologin, som innebär att kristen tolkningstradition tyckt sig se samband mellan händelser i Gamla Testamentet och Jesu liv. Så anför till exempel Jesus, att profeten Jonas vistelse i den stora fiskens buk i tre dygn, är en förebild för hans död och uppståndelse (Jona 1:15-2:1, 11; Matt. 12:38-41).

Redan judarna ifrågasatte detta synsätt. De håller med om att Gamla Testamentet – eller Tanach som de kallar det – förutsäger en kommande Messias, men de håller inte med om att denne skulle vara Jesus. Andra invändningar handlar om att många profetior är dunkla, eller att de kristna tolkningarna är långsökta. Andra menar att Nya Testamentets författare tillrättalagt berättelserna – eller rent av hittat på alltsammans – för att få det att stämma med profetiorna. Det står emellertid klart att själva profetiorna inte är skrivna i efterhand, eftersom judarnas Tanach är detsamma som de kristnas Gamla Testamente.

Profetiornas plats i judisk och kristen historia

Gamla Testamentet/Tanach innehåller många profetior om någon som skall komma. Detta är ett synsätt som delas av både judar och kristna. Vid vår tideräknings början var förväntningarna på att tiden för deras fullkomnande var inne stora. Den vanligaste benämningen på den man väntade på var Messias (på hebreiska) eller Kristus (på grekiska). Översatt till svenska blir det ’den Smorde’. I Gamla Testamentet smordes konungen (David - 1 Sam. 16:13), prästen (Aron - 2 Mos. 30:30) och ibland även profeten (Elisa - 1 Kung. 19:16). Vid smörjelsen kom den Helige Ande, enligt Bibelns berättelser, över personen (1 Sam. 16:13; Jes. 61:1). Messiasbegreppet står alltså för en smord person[Särskilt Utvald], utrustad av Gud på ett alldeles särskilt sätt.

Jesus gick enligt evangelierna in i dessa förväntningar och bejakade att de handlar om honom själv (Luk. 24:27), även om hans tolkning till väsentliga delar skiljde sig från de i samtiden gängse (Joh. 6:14-15; 12:23-36). Det som förvånade samtiden mest var tanken att Messias måste lida (Luk. 24:26; Joh. 12:23-36; Apg. 17:1-3).

Kyrkan har redan från begynnelsen fäst stor vikt vid tanken att Jesu liv förutsägs i Gamla Testamentet. Nya Testamentet är fullt av anspelningar på och hänvisningar till Gamla Testamentet. Genom hela den kristna historien har profetiorna om Jesus varit en central disciplin. Uppfyllelsen av profetiorna används som ett argument för att den kristna tron är sann (Jfr. Apg. 17:11). Först genom liberalteologin och den historisk-kritiska bibelvetenskapen kom intresset för profetiorna att avta inom en del kyrkosamfund.

Säger profetiorna något om Jesus?

Abraham, beredd att offra sin son Isak, men hindras av Gud, och baggen offras istället. Händelsen tänks förebilda hur Gud Fader offrar sin älskade Son (Jesus), och hur Sonen sedan återuppstår. Jesus dör likt baggen i vårt ställe, och vi blir fria.

Diskussion om profetiorna

Överensstämmelsen mellan de gammaltestamentliga profetiorna och nya testamentets berättelser om Jesus kan användas, och har i kristen tradition ofta använts som legitimation av tron på Jesus som Messias. En sådan argumentation är dock långt ifrån invändningsfri. Redan inom evangelierna är det tydligt att de flesta av Jesu samtida judiska lärde ansåg att Messias (på grekiska Kristus) vid tidens fullbordan skulle upprätta kung Davids rike. Den tolkning av messiasrollen som Jesus enligt evangelierna företrädde, nämligen en lidande Messias vars rike inte är av denna världen, d.v.s utan politiska anspråk (Joh 18:36), tycks i samtiden ha varit avvikande och en korsfäst Messias snarast en självmotsägelse (jfr. 1 Kor 1:23-25). Det är alltså inte en förutsättningslös läsningen av Gamla testamentets profetior som leder till tron på Jesus såsom Messias, utan istället är det den kristna läsarens tro (förförståelse) som gör det möjligt för henne, att i de gammaltestamentliga texterna se (eller läsa in om man så vill) förutsägelser om Jesus (jfr 2 Kor 3:14-16). Många av Jesu samtida avvisade honom som Messias, andra lät sig övertygas (Apg 17:11-12). Båda sidor fann stöd för sin uppfattning i den hebreiska bibelns texter.

När evengelisterna framställer Jesus, är detta en del av en berättelse, som är präglad av en troende gemenskap, där övertygelsen om Jesu uppståndelse från de döda, är en central tolkningsnyckel. Vid en jämförelse mellan evegeliernas skildringar av Jesus och de gammaltestamentliga texterna som antas handla om honom, är det därför nödvändigt att hålla i minnet att de nytestamentliga författarna i vissa fall mycket väl kan ha betraktat de gammaltestamentliga utsagorna som en direkt källa till kunskap om Jesus, och formulerat sig efter dessa. Det är också möjligt att Jesus, som enligt evengelierna tycks starkt ha identifierat sig med en messiasbild formad av hans egen läsning av skrifterna, själv medverkat till att de uppfylldes, t.ex. när han red in i Jerusalem på en åsna (Sak 9:9; Matt 21:1-11), eller när han på korset sade, att han var törstig (Ps 22:16; Joh 19:28-29). Andra måste dock rimligen ha varit svåra att påverka. Förutsägelserna om hans lidande i Ps 22 är t.ex. tämligen detaljerade. Att han blev förrådd för 30 silvermynt och genomborrad av ett spjut är andra sådana saker; liksom släktskap, födelseort och verksamhetstid (se förteckningen nedan).

Möjligheten att de kristna hittat på utsagor om Jesus - eller rent av hela Jesusberättelsen - har bland annat framförts inom Bibelvetenskapen (t.ex. Dwyer, 1985, s. 52). Man nämner t.ex. att Jesu släkttavla, som härleder hans härkomst tillbaka till kung David, återfinns i två helt olika versioner hos Matteus (1:1-17) och Lukas (3:23-38). Mot en sådan hypotes talar det faktum att många profetior känns ganska långsökta utanför trons perspektiv. Om man hittat på, varför i så fall inte göra det på ett mer övertygande sätt? Och varför föra vidare två så uppenbart olika släkttavlor, om man kände sig fria att fabricera fakta?

Många profetior handlar inte om historiska händelser, utan mer om vem Jesus är och om den andliga betydelsen av hans liv och verk. Dessa profetior kan inte användas som argument för att Jesus skulle ha uppfyllt profetiorna. Däremot har de sedan allra första tid utgjort den främsta utgångspunkten för de kristnas tolkning av Jesu person och gärning. Alla centrala ståndpunkter i kristen teologi finns redan latenta i Gamla Testamentet.

Typologierna

Profetiorna i Gamla Testamentet är av olika slag. En särskild form av profetia är typologin, som är en profetia i handling. Tanken är att en person eller händelse i Gamla Testamentet, genom sin likhet med vad som hände med Jesus, förebildar vad som skulle hända med honom. Både Nya Testamentet och Kyrkan genom historien fäster stor vikt vi dessa. Många av de profetior som har uppfattats som de mest centrala och mest utförliga är just typologier. Så uppfattas t.ex. hela berättelsen om Israels uttåg ur Egypten och vandringen genom öknen in i Israels land - den berättelse som judarna uppfattar som den mest centrala i Tanach - som en typologi om hur Jesus räddar oss från synd och död, hur vi vandrar genom detta livet i gemenskap med Gud, för att till slut nå himmelen. Vandringen genom Röda Havet / Sävhavet ses som en bild för dopet, och Mannat - färdkosten - som en bild för nattvarden (se nedan).

Förteckningarna nedan

Här nedan följer två förteckningar - en med profetior, en med typologier om Jesus - såsom Nya Testamentet och kristen tradition vanligen uppfattat dem. Förteckningarna är inte på något sätt fullständiga. Grå rutor innehåller kommentarer till ovanstående profetia.

Profetior som tänks uppfyllda i Jesus

Guds Son som blir människa

Jesu härkomst

Jesu födelse

Verksamheten

Lidandet

Händelser i samband med lidandet

Försoningen

Jesu uppståndelse

Jesu uppståndelse och vår hör ihop. Jesus uppstår som den förste av de döda, för att bereda vägen för oss. - Rom 8:9-11; Kol 1:18; 3:4. Även profetiorna under rubriken "Vår uppståndelse" nedan handlar därför om Jesus.

Anden

Treenigheten

Förutom vad som redan sagts om Sonen och Anden kan anföras följande.

Jesu återkomst - vår uppståndelse - evigt liv

Händelser som tolkas som Typologier om Jesus

Typologier från uttåget ur Egypten

Andra typologier

Uppståndelseunder i Gamla Testamentet

- förebilder för vår uppståndelse

Kritik

Teologiprofessorn J.C. Dwyer anser att det är troligt att vissa av berättelserna om Jesus kom till stånd för att visa att vissa gamla "profetior" hade uppfyllts.^[3] De kristna trosföreställningarna saknar vetenskapligt stöd från en del historiker.^{[källa behövs]}

Litteratur

• Bibeln med parallellhänvisningar.
• Den Svenska Evangelieboken (1983).
• Den Svenska Evangelieboken (2002).
• Dwyer, John C. (1985). Church History: Twenty Centuries of Catholic Christianity, Paulist, ISBN 0-8091-3830-1
• Hellström, Ivan (1981). Evangelium enligt Moses, Stockholm: EFS-förlaget.
• Illustrerat Bibellexikon, red: Odeberg, Hugo, Gilbrant, T., Oslo: Interlexica, 1967, b:d 3, avd. "Bibelöversikt", s. 85: "Profetior om Kristus i G. T. och deras uppfyllelse i N.T."
• Missale: Mässa och huvudgudstjänster enligt 1986 års kyrkohandbok. Gudstjänstordningar, böner och texter för kyrkoåret. Kyrkliga handlingar. (1988). red: Pahlmblad, C., Klockrike: Noteria. ISBN 91-85694-42-8

Se även

• Gud
• Gudsbevis
• Jesus
• Kristus
• Kristendom
• Kristologi
• Profet
• Treenighetsläran
• Jesusmyten
• Jesu historicitet

För artiklar som ifrågasätter Jesu existens såsom historisk person, se:

• Ahistoriska hypotesen

Källhänvisningar

1. ↑ J C Dwyer, Church History, s. 52. ISBN 0-8091-3830-1Citat: "Matthew and his community apparently read The Old Testament as a collection of predictions about Jesus, and it is more than likely that certain of the stories about Jesus which we find in the Gospel came into existance precisely to demonstrate that the ancient "profecies" had been fullfilled."
2. ↑ Luk. 24:25-27, fri återgivning av texten efter 1917 års kyrkobibel.
3. ↑ J C Dwyer, Church History, s. 52. ISBN 0-8091-3830-1 Citat: "Matthew and his community apparently read The Old Testament as a collection of predictions about Jesus, and it is more than likely that certain of the stories about Jesus which we find in the Gospel came into existance precisely to demonstrate that the ancient "profecies" had been fullfilled."