Elia
Från Rilpedia
Elia (hebreiska: Eliyahuvar) var en profet i Israel på 800-talet före Kristus. Han nämns i både Gamla Testamentet, som en av de tidigaste profeterna, och i Nya Testamentet, samt i Koranen under namnet Ilyas. Elia uppträder under kung Ahabs regering i Israel ca år 920 f.Kr..
Utifrån en profetia i Gamla Testamentet väntar många judar på hans återvändo som en föredrädare inför som ankomsten av Messias.
Elia utmanade Baals prästerskap och bevisade för israeliterna att hans Gud var den sanne guden genom att mirakulöst framkalla eld på berget Karmel. Han vänder sig emot avgudadyrkan och ådrar sig drottning Isebels vrede. När hon försöker döda honom, och han mediterar i öknen mottar han ett budskap av Gud. I kungaböckerna står det bland annat att Elia väcktes från döden och även tog med sig eld från himlen. Vid slutet av sitt liv dör han inte, utan förs upp till himlen i en brinnande vagn i en virvelvind (2 Kungaboken 2) varpå Elisha bokstavligen tar upp hans fallna mantel (2 Kungaboken 2:13) och fortsätter i Elias spår. Uttrycket "ta upp den fallna manteln" härstammar från denna berättelse.
Elia förekommer i Nya Testamentet i samband med att Jesus tillsammans med lärjungarna Petrus, Jakob och Johannes vistas på förklaringsberget (Matteus kapitel 17). I Nya Testamentet förekommer det ofta att Jesus och Johannes döparen ansågs vara Elia. Inom kristendomen förväntar man sig att Elia ska återvända innan Jesu återvändelse till jorden eller att Elia redan har återvänt som en metamorfos till Jesu korsfästelse. I östra Europa är han känd som "Åskan Elia" och klandras för det dåliga vädret i öst.
Elia ska vara den som återvänder till jorden för att kungöra den yttersta dagen – Apokalypsen.
I Sverige har namnformen Elias använts sedan 1200-talet och betyder Jahve är Gud. Namnsdagen är den 17 april.
