Korstecken
Från Rilpedia
För korstecknet, den typografiska symbolen, †, klicka här
Korstecken betecknar det i kristendomen allmänt förekommande bruket att med en eller flera fingrar teckna ett kors i luften, vanligen med orden "I Faderns, Sonens och den helige Andes namn". Korstecknet betecknas av Svenska kyrkan som en segersymbol och som "en bön i handling",[1] och för Katolska kyrkan som en avlatsbön.[2] Den brukas av personer vid enskild andakt, liturgiskt av präster för välsignelse, och under sakramenten.
Den enskilde troende korsar sig med högra handen från pannan till bröstet, och från vänster axel till höger. Enligt Oremus, katolsk bönbok, är korstecknet en påminnelse om vårt dop, och en bön om den Treenige Gudens beskydd.[3]
Korstecknet är en kristen symbol från äldsta tid. Det härrör troligen från judarna och var hos dem ett T-format tecken (bokstaven tav (ת), omnämnd i Hes. 9:4), kanske som en symbol för det fullkomnade, eftersom tav är det hebreiska alfabetets sista bokstav.[källa behövs]
Inom kristendomen symboliserar korset samhörigheten med Kristus och hans välsignelse; det symboliserar hans död och korsfästelse och hör därmed samman med syndernas förlåtelse. Genom dopet bli den kristne förbunden med Kristi kors och Kyrkan, och därför brukar korstecknets innebörd anknytas till detta sakrament.[4] Korstecknet kan utföras på olika sätt, med enbart tummen, med flera fingrar eller med hela handen. Det äldre bruket var att man drog tvärbalken från vänster till höger när man välsignade någon annan, medan man drog den spegelvänt från höger till vänster när man välsignade sig själv (såsom fortfarande görs i ortodoxa kyrkor).
I det medeltida västerlandet uppkom bruket, i samband med brytningen med Ortodoxa kyrkan, att dra tvärbalken från vänster till höger även över sig själv. Påven Innocentius III torde ha genomfört denna förändring. I Katolska kyrkan korsar man sig i treenighetens namn:
- Per signum Crucis de inimicis nostris libera nos, Deus noster.
- In Nomine Patris, et Filii et Spiritus Santci. Amen.
Korstecknet utförs genom att vid "Patris" föra handen mot pannan, vid "Filii" bröstet, "Spiritus Sancti" vänstra sidan, och "Amen" den högra. Det förekommer också att enbart korsa sig i Faderns, Sonens och den helige Andens namn.
Korstecknet levde i Sverige kvar efter reformationen och försvann ur dopritualet först 1811. Under 1900-talet har det tagits upp på nytt inom Svenska kyrkan, och därifrån spridit sig till övriga samfund i Sverige. I Linköpings domkyrka finns vigvatten för besökare att använda vid korstecknet; där definieras korsandet som att använda kroppen i bönen.[5]
I Ryssland var det tidigare sed att utföra korstecknet med två fingrar. Patriarken Nikon genomförde förändringar i gudstjänstlivet och en av dem var att korstecknet skulle utföras med tre fingrar. Detta ledde till splittring och underminerade kyrkans roll. De som inte accepterade de kyrkliga reformerna var de Gammeltroende, med eller utan präster, och de bröt sig ut ur kyrkan och kallades för raskolniki (splittrare). Det hela utmynnade i en ny religiös väckelse i Ryssland.
Noter
- ↑ "korstecken", Dopets ABC, svenskakyrkan.se, sidan läst 31 januari 2009
- ↑ "Prayers Every Catholic Should Know", benedictinehighschool.org, sidan läst 31 januari 2009
- ↑ Oremus. 4 uppl. Stockholm: Stockholms katolska stift & Katolska liturgiska nämnden 1991. ISBN 91-970183-25
- ↑ "Korstecknet", linkopingsdomkyrka.se, sidan läst 31 januari 2009
- ↑ "Korstecknet", linkopingsdomkyrka.se, sidan läst 31 januari 2009
|
|||||||||||||||||||||||
