Te Deum
Från Rilpedia
Te Deum är kortnamnet för den ambrosianska lovsången, en av de äldsta och mest välkända kristna hymnerna.
Första raden lyder på latin: Te Deum laudamus, Te Dominum confitemur (Dig, Gud, lova vi, Till Dig Herre bekänna vi oss i direkt översättning).
Innehåll |
Texten
Texten är av mycket gammalt, men osäkert, ursprung. En legend, troligen från 800-talet, berättar att biskop Ambrosius av Milano på gudomlig ingivelse börjat sjunga denna hymn när han på påskaftonen år 387 döpte Augustinus och Augustinus stämde in och avslutade sången. Efter denna legend benämns hymnen ofta på latin Hymnus Ambrosii et Augustini (Ambrosius' och Augustinus' hymn) och även sjungits som växelsång.
Vissa historieforskare har hävdat att Ambrosius översatt en gammal hymn från den österländska kyrkan till latin. Annan forskning har härlett texten till biskop Niketas av Remesiana (död år 414). Från latin har den senare översatts i ett mycket stort antal till många olika språk. Till svenska anges Laurentius Petri ha översatt texten antingen från latin eller från tyska.
Musiken
Den ursprungliga melodin är ett av de äldsta kända musikaliska verken och är en växelsång satt i frygisk tonart. Melodin har under hundratals år sedan varierats och givits ut i olika sättningar, från soloröst till stora körer. Åtskilliga tonsättare har använt texten Te Deum.. för helt egna tonsättningar, både som enskilda sånger och som del i större verk, däribland Händel, Bruckner, Otto Olsson, Roman och Charpentier vars Te Deum i D-dur inleds med Eurovisionens signaturmelodi. Särskilt framstående torde Lullys Te Deum vara, dels med tanke på att det föranledde hans något tidiga bortgång (se: Lully)och dels för att dess form och stil utvecklade barockmusiken mot högbarockens stora mässor och operor.
Användning
Eftersom hymnen varit så välkänd, under så lång tid har Te Deum blivit ett begrepp i sig och får ofta beteckna olika former av tacksägelse-gudstjänster eller -konserter. Den har använts vid många större evenemang under många hundra år, till exempel nationella segerfester där man ville tacka Gud för en seger i krig. Den var särskilt vanlig till exempel vid kröning av kungar och kejsare som ju i äldre tid ofta var Konung av Guds Nåde. Ett tidigt exempel är kröningen av Karl den store år 800.
Inom katolska kyrkan sjungs den vid alla större gudstjänster och speciellt vid påsktid (jämför legenden ovan). I Lutherska kyrkor och i Svenska kyrkan används den vid vissa, återkommande tillfällen men oftare i moderniserade former.
Se även Gud, vår Gud, vi lovar dig.
På 1950-talet började den användas som signaturmelodi för EBU:s tv-sändningar över eurovisionsnätet. Mest känt av dessa är Eurovision Song Contest.
Publicering (urval)
- av ursprungstexten (på latin eller översatt)
- 1819 års psalmbok som nr 263 O Gud, vi lofve dig! O Gud, vi tacke dig! (Frans Mikael Franzéns översättning av M Luthers Herr Gott, Dich loben wir)
- Nya psalmer 1921 som nr 503 O Gud, vi lova dig, O Herre, vi bekänna dig
- 1937 års psalmbok som nr 603 (samma som nr 503 i 1921 års utgåva)
- varianter
- Tyska psalmen Herr Gott, Dich loben wir av Martin Luther 1529
- 1937 års psalmbok som nr 272 Nu tacker Gud, allt folk
- Grosser Gott, wir loben Dich, katolsk variant på tyska
- "Eurovisionslåten", (Eurovisionens signaturmelodi) är hämtad från ett Te Deum av Marc Antoine Charpentier.
Källor
- Nordisk familjebok, Uggleupplagan 1904–26 (om NF)
- Carlquist, G. red., Svensk uppslagsbok, utg. 1 (1929-37) bd 27, sp 598, Malmö
- Elvin, A. red., Bonniers konversationslexikon, utg. 2 (1937-50) bd 13, sp 680, Alb. Bonnier
- Svensk etymologisk ordbok
|
|||||||||||||||||||||||
|
||||||||
