Slaget vid Poltava

Från Rilpedia

(Omdirigerad från Katastrofen vid Poltava)
Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
icon_anmal.gif
rp-wp-sv.gif

För filmen se Slaget vid Poltava (film)


Question book-4.svg
 Den här artikeln saknar källhänvisningar. Förbättra gärna artikeln genom att lägga till pålitliga källor (helst fotnoter). Material som inte kan verifieras kan ifrågasättas eller tas bort.
Slaget vid Poltava
Del av stora nordiska kriget
Slaget vid Poltavas slutskede
Slaget vid Poltavas slutskede
Datum 28 juni 1709 (ss)
27 juni 1709 (gs)
8 juli 1709 (ns)
Plats Poltava, nuvarande östra Ukraina
Utfall Avgörande rysk seger
Stridande
Naval Ensign of Sweden.svg Sverige Flag of Russia.svg Ryssland
Befälhavare
Naval Ensign of Sweden.svg Carl Gustaf Rehnskiöld  # Flag of Russia.svg tsar Peter den store
Styrka
22 100 man (17 000 man deltog i slaget, 5 000 bevakade staden och trossen) samt 34 artilleripjäser (varav 4 deltog i slaget) Enligt annan källa uppges Svenska styrkor om 19 000 man[1]. 44 500 man (40 500 deltog i slaget, 4 000 försökte undsätta Poltava) samt 130 artilleripjäser (varav kring 100 deltog i slaget) Enligt annan källa uppges Ryska styrkor om 53 000 man[2].
Förluster
6 600 man döda, sårade eller försvunna
2,800 tillfångatagna[3]		 1 345 döda
3 290 sårade[4]
Stora nordiska kriget

Reinbeck – Freden i Traventhal – Pühhajoggi pass – Narva – Düna – Rauge – Errafster – Kliszów – Peipus I – Hummelshof – Krakow – Nöteborg – Saladen – Pułtusk – Nyenskans – Systerbäck – Peipus II – Wesenberg – Dorpat – Jakobstadt - Poznań - Narva – Punitz - Gemäuerthof – Rakowitz – Freden i Warszawa – Grodno – Fraustadt – Kleczk – Freden i Altranstädt – Kalisch – Holowczyn – Malatitze – Rajovka – Lesna – Borgå – Veprik – Poltava – Perevolotjna – Helsingborg – Viborgs fästning – Riga – Köge bukt – Fladestrand – Mön – Gadebusch – Pälkäne – Kalabaliken i Bender – Helsingfors – Storkyro – Hangöudd – Femer bält – Rügen – Stresow – Kristiania – Gjellebekk – Dynekilen – Strömstad – Fredrikshald – Stäket – Freden i Frederiksborg – Ledsund – Selånger – Freden i Nystad

Minnessten på slagfältet till minne av de stupade svenska soldaterna med texten (på ryska och svenska): "Till evig åminnelse af de tappre svenske krigare som fallit i slaget vid Pultava den 27 juni 1709."

Slaget vid Poltava utkämpades den 28 juni 1709 (enligt den svenska kalendern; 27 juni enligt den julianska och 8 juli enligt den gregorianska) och var en av de mest betydelsefulla militära drabbningarna i Sveriges historia. Slaget vid Poltava framstår som en kollaps från den svenska härledningen.

Innehåll

Bakgrund

År 1700 förklarade tre stater (Danmark, Sachsen och Ryssland) krig mot Sverige. Hela kriget hade sedan gått Sveriges väg och alla staterna hade dragit sig ur, utom Ryssland. Karl XII:s armé som gick in i Ryssland var betydligt större än den som slogs vid Poltava. Karl XII:s första mål var att utmana tsar Peter med strid i Moskva, men kylan och det hårdnande ryska motståndet utmattade den svenska armén. Ryssarna brände sina byar och allt svenskarna fann var aska. De hittade ingen mat och många soldater dog av svält, köld eller sjukdomar. Den svenska armén som 18 månader tidigare lämnat Sachsen med 60 000 erfarna, välutrustade krigare kunde inför slaget bara ställa 17 000 soldater mot ryssarnas över 40 000. De hade bara ammunition för en drabbning till, det rådde brist på mat, ammunition och moral. Trots det försökte man överraska de ryska utposterna, vilket misslyckades.

Slaget har gett upphov till det ryska talesättet "som svenskarna vid Poltava" (Как шведы под Полтавой) för att beskriva någon som är helt handfallen och maktlös.

Slaget

Svenska armén

Kavalleriet: 7 800 man, Carl Gustaf Creutz, Hugo Johan Hamilton
Infanteriet: 8 170 man, Adam Ludwig Lewenhaupt

Ryska armén

  • 30 000 infanteri, 10 000 kavalleri

Svenskarna intog först de två främre skansarna, gick förbi skanslinjen och upp mot fältet framför det ryska lägret. Carl Gustaf Roos och 2 600 man fortsatte och gick till storms mot den tredje skansen. Anfallet blev ett blodbad och den svenska styrkan retirerade ned mot en skog i närheten. Man hade ingen aning om var huvudarmén var. Den var uppe och gjorde sig redo för slutstriden vid ryska lägret. Men man ville att Roos bataljoner först skulle komma. Efter ett tag anfölls de av en övermäktig rysk styrka och svenskarna blev tvungna att fly nedåt Poltava, där man senare gav upp, då endast 400 man hade överlevt de föregående striderna.

Efter ett tag stod det klart för ledningen i huvudarmén att Roos bataljoner ej gick att vänta. Vid samma tidpunkt marscherade ryssarna ut ur lägret mot svenskarna. Svenskarnas högra flygel med Livgardet i spetsen avancerade och tryckte ryssarna bakåt på den sidan. På den vänstra flygeln var det svårare. Ryssarnas elittrupper fanns nämligen här. En kavallerigrupp under Carl Gustaf Creutz red mot ryssarna på gardets sida. Ryssarna hade ställt upp i en fyrkant för att möta anfallet. Samtidigt skickade ryssarna en rytteristyrka bakom den svenska som fick ge sig. När äntligen delar av det oordnade kavalleriet på den vänstra flygeln gick till attack hade fotfolket där redan börjat fly. Snart började stora delar av armén fly från slagfältet. Man lyckades dock samla upp några trupper och började marschera mot trossen vid Pusjkarjovka. Snart tätnade linjerna och man lyckades komma tillbaka dit till trossen och där stora delar av artilleriet fanns. Där ifrån började man på kvällen den 28 juni marschera ned längs floden Vorskla. För första gången på mycket länge hade den ryska armèn vunnit en stor seger mot en stor svensk armè. Slaget var betydelsefullt på många sätt då man både stoppade svenskarna, och dessutom väckte mycket moral i de ryska trupperna som nu såg att svenskarna faktiskt gick att slå. Svenskarna hade hamnat i ett sårbart läge eftersom man nu började få ont om manskap och ammunition.

Deltagande svenska regementen

Infanteri

Kavalleri

Dragoner

Uppmarschen och det första angreppet.

Den första attacken mot skanslinjen.

Genombrottet vid reduttlinjen.

Genombrottet vid reduttlinjen.

Roos grupp tappar kontakten med huvudarmén.

Armén går norrut. Roos grupp krossas.

Slutanfallet

Slutanfallet

Armén retirerar.

Perevolotnja

Huvudartikel: Kapitulationen vid Perevolotjna

Man når sent på kvällen byn Novyje Senzjary. Vilan blev inte lång för på morgonen nästa dag fortsatte man längs floden till Kobeljaki. Man når Tasjtajka och Perevolotjna på morgonen den 30 juni. Där fanns en övergång av Vorskla man tänkte försöka använda. Men man hade få båtar tillgängliga och det var ont om virke. På natten till den 1 juli korsade Karl XII och Ivan Mazepa floden Dnjepr med ett antal soldater. På morgonen den 1 juli anlände 9 000 man ur den ryska armén under Aleksandr Mensjikov. De svenska soldaternas stridsmoral var mycket låg efter förlusten vid Poltava. Befälhavaren av armén Adam Ludwig Lewenhaupt frågade först officerarna sedan soldaterna om den ville slåss eller ge sig. Han får svaret att männen vill slåss men han bestämmer sig trots det för att ge upp och kapitulera.

Den ortodoxa kyrkan nära slagfältet.

Referenser

  1. ↑ 1
  2. ↑ 2
  3. ↑ Englund, Peter: Poltava, Atlantis, Stockholm 1988, sid. 280-281. ISBN 91-7486-050-x. 
  4. ↑ Englund, Peter: Poltava, Atlantis, Stockholm 1988, sid. 281-284. ISBN 91-7486-050-x. 

Litteratur

Se även

Hämtad från "https://sv.rilpedia.org/wiki/Slaget_vid_Poltava"
Personliga verktyg