Adam Ludwig Lewenhaupt

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
Adam Ludwig Lewenhaupt
15 april 1659 - 12 februari 1719
Adam Ludwig Lewenhaupt
Adam Ludwig Lewenhaupt
Födelseort Köpenhamn, Danmark
Dödsort Moskva, Ryssland
I tjänst för Bayern
Österrike
Sverige
Tjänstetid 1684 - 1709
Grad General
Slag/Krig Stora nordiska kriget
- Slaget vid Saladen
- Slaget vid Jakobstadt
- Slaget vid Gemauerthof
- Slaget vid Lesna
- Slaget vid Poltava
- Kapitulationen vid Perevolotjna
Övrigt arbete Greve
Författare

Adam Ludwig Lewenhaupt, född 15 april 1659, död 12 februari 1719, greve, militär; general 1706. Han var gift med kusinen Brita Dorothea Lewenhaupt och ägare till Johannesbergs slott i Gottröra. Hans föräldrar var greve Ludvig Wierich Lewenhaupt och grevinnan Charlotte von Hohenlohe. De bodde på Charlottenborgs slott vid Motala Ström.


Innehåll

Biografi

Lewenhaupt föddes 1659 i det svenska lägret vid Köpenhamn.

Han blev föräldralös vid nio års ålder, men uppfostrades av Per Brahe d.y.. Lewenhaupt utbildades vid Lunds universitet. Han ville egentligen bli diplomat, men vid 25 års ålder insåg att han att han inte kunde bli det, och han värvades till armén av Nils Bielke. [1]

Turkiska krigen

Efter sin utbildning värvades han av Nils Bielke (nu i bayersk tjänst) och deltog i ett krig mot Osmanska riket, ett krig som började 1684. Han stred i egentlig mening för den katolska ligan. Han deltog senare i pfalziska tronföljdskriget mot Frankrike, men återvände snart till Sverige. I kriget uppnådde han överstes rang.

Lewenhaupt gifte sig 1689 med sin kusin Brita Dorothea Lewenhaupt.

Stora nordiska kriget

Karl XII rekryterade honom strax efter att det stora nordiska kriget och blev befälhavare på den livländska fronten. Den 19 mars 1703 segrade han mot ryssarna vid Saladen, även om segern inte hade någon strategisk betydelse.

Den 26 juli 1704 segrade han vid Jakobstadt. Segern hade ingen strategisk betydelse, men ryssarna tvingades vänta till hösten med fortsatta operationer. [2]

Den 16 juli 1705 stod slaget vid Gemauerthof. En armé, under Lewenhaupts befäl på drygt 5500-7000 svenskar besegrade en rysk under under Boris Sjeremetiev. Ryssarna var 10-14 000.

Segern hade ingen strategisk betydelse. Några veckor senare intog Ryssland hela Kurland och Lewenhaupt fick dra sig tillbaka. [3]

Ryska fälttåget

Kungen, Karl XII, hade just startat sitt ryska fälttåg. Han beordrade 1708 Lewenhaupt att utrusta sig med 12 000 soldater samt proviant för tre månader, vilket han också gjorde. Han statrtade från Jelgava (i nuvarande Lettland) i slutet av juni 1708. [4]

Färden på de dåliga och sumpiga vägarna i nuvarande Vitryssland gick dock extremt långsamt. Hela armén rörde sig knappt en mil per dag. Lewenhaupt hade svårt med att räkna ut var kungen befann sig. Lewenhaupt hade inte heller fått någon information av att fälttåget mot Moskva hade avbrutits, det fick han först reda på vid förläggningsområdet vid Mohilev. Lewenhaupt försökte åter komma ikapp kungen, men jagades istället upp vid Lesna, i nuvarande Vitryssland. Ryska armén under Peter den store hade en betydligt större styrka än svenskarna, 15 500 mot ca 8000-12 000 svenskar. Vissa propagandakällor säger att den ryska styrkan bestod av 30,000 man. [5]

Striden varade i över åtta timmar, men till slut avbröts stridshandligarna, på grund av mörker och Lewenhaupt fortsatte söderut. Efter slaget hade han gett order om att marschen skulle fortsätta mot Propoisk, mitt i natten. All tross fraktades över en bro och förvirring uppstod. Soldaterna plundrade trossvagnarna och blev berusade. Lewenhaupt tvingades lämna kvar 1000-tals soldater i skogarna (en avdelning på 1500 man kom bort och dök upp i Riga ett par månader senare), resten följde med generalen till kungens huvudarmé. På grund av all förvirring tvingades Lewenhaupt bränna trossen [6]och när man således den 10 oktober 1708 förenades med kungen och resten av den svenska armén vid Kostenitji, utanför Starodub, hade man bara 5,000 man [7] kvar och knappt någon träng. Detta medförde att hungerkatastrofen förvärrades. [8]

Efter trossbränningen förvärrades den hungersituation som rådde i det svenska lägret. Det var kallt och mycket svårt att få tag på mat, eftersom ryssarna hade bränt sina ega byar.

Framåt våren 1709 hade svenskarna nu ankommit till Ukraina och bland annat stormat Veprik. Det hade börjat töa, men regnet ställde till det för svenskarna och det blev svårt att ta sig fram. Å andra sidan var det lättare att skaffa mat, då Ukraina inte var lika nedbränt som Vitryssland.

Slaget vid Poltava

Mot sommaren hade tsaren bestämt sig för att strida mot svenskarna. Efter Lesna hade Lewenhaupt inte haft någon befälspost. [9] Vid Poltava bestämde Karl XII, som själv inte kunde strida, på grund av en fotskada, att Carl Gustaf Rehnskiöld skulle vara befälhavare, och Lewenhaupt befälhavare för infanteriet, något som irriterade Lewenhaupt. Han ville ha befälet för hela den svenska amén, men fick alltså nöja sig med infanteriet, något som skulle skapa stora spänningar mellan Lewenhaupt och Rehnskiöld. De båda började öppet gräla om slagordningen, vilket försämrade soldaternas moral. [10]

Infanteriets taktik var att de skulle försöka anfalla ryssarnas läger i skydd av mörkret och att ryssarna sedan förvirrat skulle stängas in av svenskarna.

Infanteriet bestod av 18 bataljoner, ryssarnas infanteri bestod av 42 bataljoner, 8,200 svenskar [11] mot 22,000 ryssar [12]. Det svenska infanteriet formade två kolonner. Istället för fyra kolonner intar de svenska infanteristerna två linjer. Lewenhaupt missade att vidarebefordra denna instruktion till sina förbandschefer. Istället somnade Lewenhaupt. När Rehnskiöld upptäckte detta gav han direkt order till Lewenhaupt att omedelbart forma fyra kolonner, vilket också skedde.

Strax innan slaget inkalades Lewenhaupt till kungen för ett privat samtal. Lewenhaupt förnekade att detta samtal någonsin ägt rum, men Axel Gyllenkrok hävdar motsatsen.

Infanteriet skulle också storma ryssarnas redutter, men ordern kom inte ut till alla befälhavare, eftersom Lewenhaupt inte tydligt klargjort Rehnskiölds order.

Slaget började klockan 04:00 på morgonen. Och det gick bra för Sverige. Det svenska kavalleriet höll på att dränka det ryska i en sänka ett par kilometer från slagfältet, men drygt en kilometer därifrån avbröt Rehnskiöld förföljandet på det ryska kavalleriet, som snabbt påterhätar sig. [13]. Lewenhaupt anfaller nu det ryska lägret med sex bataljoner, något som misslyckas.

Sverige hade inga artilleripjäster med i slaget, Ryssland drygt 100. Ryssarna sköt mycket kraftigt, svenskarnas taktik med blanka vapen fungerade inte.

Lewenhaupt var till en början populär hos Karl XII men efter ett misslyckat fälttåg och kapitulationen vid Perevolotjna, blev kung Karl rasande och förlät aldrig honom. Kungen gjorde heller inget för att få honom frisläppt, ungefär samma situation som Magnus Stenbock hamnade i efter kapitulationen i Tönningen.

Referenser

  1. Katastrofen vid Poltava - Karl XII:s ryska fälttåg 1707-1709. Historiska media. Lund. Sidan 87 - 88. eISBN 91-85377-70-8
  2. http://www.smb.nu/svenskakrig/1700_2.asp
  3. Liljegren, B., 2000. Karl XII: En Biografi. Historiska media. Lund. Sidan 395. eISBN 91-85377-14-7
  4. Liljegren, B., 2000. Karl XII: En Biografi. Historiska media. Lund. Sidan 155. eISBN 91-85377-14-7
  5. http://members.tripod.com/minata/bps_16_dec.html
  6. Karl XII: En Biografi. Historiska media. Lund. Sidan 162 - 163. eISBN 91-85377-14-7
  7. http://bengt_nilsson.tripod.com/Carolus/severien.htm
  8. Liljegren, B., 2000. Karl XII: En Biografi. Historiska media. Lund. Sidan 163. eISBN 91-85377-14-7
  9. "Generalen lemnades utan befäl, utan sysselsättning. Under hela det efterföljande fälttåget ända till Pultava använde konungen knappt en enda gång denne utmärkte krigare" Fryxell, Anders, "Berättelser ur svenska historien". D. 22. - Stockholm, 1856. - s. 140.
  10. http://www.algonet.se/~hogman/slb_slag_2.htm#Poltava 1709
  11. http://www.algonet.se/~hogman/slb_slag_2.htm#Poltava 1709
  12. Karl XII: En Biografi. Historiska media. Lund. Sidan 179. eISBN 91-85377-14-7
  13. Karl XII: En Biografi. Historiska media. Lund. Sidan 178. eISBN 91-85377-14-7
Personliga verktyg