Slaget vid Stäket

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
Slaget vid Stäket
Del av Stora nordiska kriget
Datum 13 augusti 1719
Plats Baggensstäket i Saltsjöbaden, nära Stockholm
Utfall Svensk seger
Stridande
Sverige Ryssland
Befälhavare
Baltzar von Dahlheim
Rutger Fuchs
Henrik Johan von Essen
Feodor Apraxin
Styrka
1.200 man 3.000 man på land
Förluster
30 man döda och 71 sårade ca 500 man

Slaget vid Baggenstäket var ett slag under det Stora nordiska kriget, ett led i rysshärjningarna längs svenska östersjökusten. Ryssarna ville tvinga den svenska regeringen till fredsförhandlingar, vilket till sist lyckades. I augusti 1719 hotade de ryska galärerna att nå Stockholm via Baggensstäket, vilket ledde till ett slag till lands och sjöss. Utgången av slaget är något oklar: båda sidor förklarade sig som segrare, men följden blev hur som helst att ryssarna avbröt försöket att närma sig staden. Flottenheten i fråga var för liten för att utgöra en egentlig invasionsstyrka, och angreppet var nog snarare avsett som ett led i den allmänna terrorkampanjen.

Förlopp

I juli 1719 siktades en rysk flottavdelning på Baggensfjärden, men sedan ryssarna bränt Boo, seglade de åter ut. Därefter vidtogs försvarsåtgärder under ledning av fortifikationsöversten von Dahlheim. Vid Knapens hål sänktes några stenlastade skutor, och vid Stäkets krog anordnades inre försänkningar, bakom vilka grova bommar lades tvärs över sundet; vidare utfördes förhuggningar och ett retranchemang vid Knapens hål samt en skans med ett mindre batteri vid krogen. Arkeologiska undersökningar har visat att träbefästningar delvis anlades i anslutning till några vikingatida gravfält på Baggensstäkets södra strand.

13 augusti 1719 siktades en rysk galärflotta. Omkring klockan ett började fienden landstigning vid Boo och vid stärkelsebruket öster om Skogsö gård. Mot de hastigt tillväxande ryska skarorna kunde von Dahlheim bara ställa två bataljoner Östgöta tremänningar och några 24-pundiga kanoner, vartill kom tre galärer och en styckepråm västerut i Lännerstasundet under kommendör von Groth. Första anfallet, som gällde Stäkesundsskansen, slogs tillbaka, men mellan kl. fyra och fem ryckte en större rysk styrka fram mot retranchemanget, och samtidigt fördes såväl flera fartyg som trupper på Boolandet mot den främsta försänkningen i vattnet. Dahlheim, som under striden sårades svårt i huvudet, lyckades dock slå tillbaka den ena stormningen efter den andra. Först mot kvällen, just när en ny rysk styrka försökte kringgå befästningarna, började begärd hjälp anlända, först den ena och så den andra Södermanlandsbataljonen under överste Fuchs samt slutligen Västmanlands- och Dalregementena; och då Dahlheim trots sin svåra skada samtidigt skickade fram sina trupper ur förskansningarna blev ryssarna snart tillbakadrivna och inskeppade sig i skydd av mörkret.

Slaget vid Stäket kan inte rekonstrueras i detalj utifrån arkivhandlingarna eftersom de tre huvudbefälhavarnas skildringar inte stämmer överens. Förmodligen har alla velat framhäva sin egen betydelse, och minst en av dem ljuger. Arkeologerna Tomas Englund och Bo Knarrström inledde 2004 arkeologiska undersökningar med metallsökare på slagfältet och 2006 sökdykningar i farleden, vilket gav helt nya möjligheter att diskutera händelserna under slaget.

Se även


Small Sketch of Owl.png Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926 (Not).
Personliga verktyg