Japansk grammatik
Från Rilpedia
Den här artikeln beskriver japanskans grammatik. Japanska är ett språk där ordföljden är väldigt fri. Den enda regeln är att predikatet alltid måste komma sist, så när som på satsfinala partiklar. Oftast följs dock ordningen Subjekt-Objekt-Predikat. En mening som "hon köpte bil" blir med japansk ordföljd "hon bil köpte" eller "bil hon köpte".
Innehåll |
Partiklar
- Huvudartikel: Japanskans partiklar
Partiklar är i japansk grammatik postpositioner som följer på substantiv, verb, adjektiv eller satser för att markera vilken funktion ett ord har eller för att exempelvis göra påståendesatser till frågesatser. Nedan följer några vanliga partiklar som exempel.
は wa
Partikeln は wa markerar temat i en mening. (Lägg märke till att i hiragana stavas det ha, men uttalas wa). Wa skiljer sig från ga bland annat genom att det markerar ämnet för ett samtal eller ett avsnitt och skulle ofta lite klumpigt kunna översättas med vad beträffar.
- あなたは優しい。
- anata wa yasashii.
- Du är snäll.
が ga
Subjektpartikeln が ga är lik partikeln wa. Det är ofta svårt att skilja på dessa. Ga används ofta för att markera att det som sagts gäller just en specifik sak. Den används även i kombination med wa.
- 猫は寿司が好きです。
- Neko wa sushi ga suki desu. (u:et i desu uttalas inte).
- Katten gillar sushi (vad gäller katten, är sushi omtyckt).
- まりこさんが数学を勉強する
- Mariko-san ga suugaku o benkyou suru.
- Det är just Mariko som pluggar matematik.
を o
Objektpartikeln を o markerar ackusativobjektet i en mening. (Lägg märke till att hiragana-tecknet som används för denna partikel stavas wo)
- 本を読みます。
- hon o yomimasu.
- (Jag) läser en bok.
に ni
Partikeln に ni markerar bland annat rörelse till (destination):
- 日本に行きましょう！
- nihon ni ikimashō!
- Vi åker till Japan!
och tid (vid):
- ６時に行きましょう！
- roku ji ni ikimashō!
- Låt oss åka vid 6.
で de
Partikeln で de markerar plats (på, i):
- 日本で遊びましょう！
- nihon de asobimashō!
- Låt oss leka (ha kul) i Japan!
samt instrumentalis:
- 鉛筆で書く。
- enpitsu de kaku.
- Skriva med blyertspenna.
Pronomen
Det finns skilda meningar om pronomen i japanskan. En del anser att personliga pronomen i vår mening knappast existerar i japanskan och vissa att japanskan har en stor mängd pronomen. De som nämns här är endast ett litet urval.
| Person | Informell | Artigt | Respektfull |
|---|---|---|---|
| första-person | あたし (atashi, feminin) 俺(ore, mask.) etc.. |
僕 (boku, maskulin) 私 (watashi) |
私 (watakushi) 拙者(sessha, mask.) |
| andra-person | 君 (kimi), お前(omae), 貴様(kisama) etc.. | 貴方 (anata), そちら (sochira) | 貴方様 (anata-sama) Här används i regel snarare personens namn och artighetssuffix, eller särskilda artighetstitlar |
| tredje-person | あいつ (aitsu)、こいつ (koitsu)) | 彼 (kare, maskulin) 彼女 (kanojo, feminin) |
| Pronomen | Betydelse | Subjekt | Possessiv | Objekt | Objekt Possesion |
|---|---|---|---|---|---|
| Singular | |||||
| わたし watashi |
jag | わたし は / が watashi wa / ga |
わたしの watashi no |
watashi ni/o | watashi no mono |
| あなた anata |
du | あなた は / が anata wa / ga |
あなたの anata no |
anata ni/o |
anata no mono |
| かれ kare |
han | かれ は / が kare wa / ga |
かれの kare no |
kare ni/o | kare no mono |
| かのじょ kanojo |
hon | かのじょ は / が kanojo wa / ga |
かのじょの kanojo no |
kanojo ni/o | kanojo no mono |
| それ sore |
det | それ は / が sore wa / ga |
その sono |
sore ni/o | Använd sällan. |
| Plural | |||||
Adjektiv
 |
Detta korta avsnitt behöver utökas. |
Japanskans adjektiv brukas delas upp i två grupper, i-adjektiv och na-adjektiv.
i-adjektiv
i-adjektiven är de adjektiv som slutar på い (i). i-adjektiven brukar också kallas äkta adjektiv eller verbal adjectives på engelska. De kan ibland utgöra predikat ensamma utan hjälp av kopula.
Det finns även substantiv som kan få adjektivisk betydelse med hjälp av genitiv-の (no).
na-adjektiv
Nominaladjektiven kan inte direkt skrivas attributivt till substantiv utan behöver ta partikeln な däremellan:
- 静かな人。
- Shizukana hito.
- En lugn person.
Adverb
|
Detta korta avsnitt behöver utökas. |
Verb
I japanska finns det 3 distinkta grupper av verb: 五段動詞 (5-stegs verb), 一段動詞 (1-stegs-verb) och de två oregelbundna veberen する och くる (suru och kuru). Dessa grupper kallas vid många olika namn. På svenska brukar man säga
- 5-stegs-verb, vokalstams-verb eller -u verb
- 1-stegs-verb, konsonantstams-verb elller -ru verb
De kallas -u och -ru verb på grund av vad verben slutar på för stavelse, men detta är inte ett bra system då även vissa -u verb slutar på -ru. Det finns även verb inom grupperna -ru och -u som är oregelbundna. -ru verb är generellt väldigt lätta att böja då alla -ru verb böjs likadant. -u verb är mycket svårare då det finns ungefär 9 olika typer av -u verb som alla böjs olika.
I japanskan finns heller inte hjälpverb i samma bemärkelse som svenska. Istället används olika ändelser på verben, eller olika adjektiv och verb direkt efter konjunktionsformen av ett verb, vilka kan liknas vid hjälpverb.
Japansk-svensk jämförande syntax
Hur bör en person med svenska som modersmål smidigast gå till väga för att formulera sig på japanska? Japanologen och pedagogen Nils-Owe Petterssons första version (1976) av svar på den frågan har omarbetat och utökat i samarbete med Ayako Petterson och efter professor Gunilla Lindberg-Wadas språkgranskning och redigering getts ut postumt 1995[1].
Ordföljd
Japanska är ett SOV-språk (Subjekt-Objekt-Verb). Det betyder att ordföljden blir en annan än i Svenskan, som är ett SVO-språk (Subjekt-Verb-Objekt).
Exempel:
Watashi wa Sueedenjin desu. Jag (tema) svensk-person är.
Källor
- ↑ Nils-Owe Pettersson & Ayako Pettersson, redigerad av Gunilla Lindberg-Wada; Japansk syntax, Studentlitteratur (1995). ISBN 91-44-49711-3
Externa länkar
| Grammatik efter språk | ||
|---|---|---|
| Arabiska | Bosniska | Danska | Engelska | Finska | Franska | Isländska | Italienska | Japanska | Kinesiska | Nederländska | Polska | Ryska | Spanska | Svenska | Tyska | ||
| Utdöda språk | Konstgjorda språk | Fiktiva språk |
| Fornengelska | Latin | Runsvenska | Vulgärlatin | Romanica | Svartiska | Quenya | Klingon |
