Isbrytare
Från Rilpedia
Denna artikel behandlar enbart fartygstypen isbrytare. För mer specifik information om isbrytningsverksamheten i Sverige, se Isbrytning i Sverige.
En isbrytare är ett fartyg som med hjälp av sin skrovkonstruktion och maskinstyrka hjälper andra fartyg att ta sig fram genom istäckta farvatten. Grundprincipen är att fartygen med en kombination av ett starkt skrov och stor maskinstyrka skall kunna bryta isen.
Innehåll |
Historia
När endast segelfartyg trafikerade haven fanns ingen möjlighet att trafikera istäckta farvatten. Detta medförde att många farvatten blev ofarbara utan att något kunde göras åt det, och fartygen blev hamnliggande när isen lade sig. Under senare delen av 1800-talet blev ångfartyg allt vanligare och eftersom dessa var byggda av stål fanns nu kraften och styrkan i skrovet att gå i is.
Maskinerna var emellertid för svaga för att orka skjuta på fartyget genom isen så vintersjöfart förblev en omöjlighet. Detta skulle komma att ändra sig efter vintern 1871, som blev så kall att Hamburgs hamn var tvungen att stänga i 60 dygn på grund av isläggning. Till följd av de förluster detta innebar ansåg man att behovet fanns av något slags fartyg med starkt skrov samt stor maskinstyrka som skulle krossa isen så att de vanliga handelsfartygen skulle kunna komma in i hamnen även under mycket stränga vintrar. En tävling utlystes för att avgöra hur detta fartyg skulle se ut och priset vanns av fartygskonstruktören Ferdinand Steinhaus, vars grundidéer tillämpas än idag. Man behövde en båt med ett starkt skrov och en kraftig maskin, stäven skulle vara sluttande så att massa och kraft samverkar för att bryta isen genom att man kör upp fartyget på isen, vars tyngd sedan bryter sönder den. Det var även lämpligt att fartyget skulle ha ett längd/breddförhållande på 4:1 för att minska plana ytor för isen att trycka på.
Resultatet blev ett fartyg med en längd på 40,5 m, bredd på 9,75 m och ett djupgående på 4,0 m som fick namnet Eisbrecher I och användes till att bryta is på floden Elbe. Eftersom hon väl uppfyllde sina uppgifter kom flera fartyg av denna typ att byggas, bland andra Isbrytaren, som den som skulle hålla Göteborgs hamn öppen vintertid kom att heta. Denna typ av isbrytare hade, precis som vanliga fartyg, endast en propeller i aktern. Detta fungerade bra i slät is såsom den i Elbe, men det visade sig att havsis med vallar var svårare att ta sig an. Det fungerade dock bättre om man backade sig igenom vallarna. Än idag byggs svenska bogserbåtar efter denna isbrytartyp för att kunna fungera som isbrytare i hamnar där det inte är passande att gå in med de stora havsisbrytarna.
I USA fanns en tågfärja som trafikerade en flod, med propeller både för och akter. När isen lade sig i floden visade sig denna princip vara betydligt bättre för isbrytning än Hamburgertypen med propeller endast i aktern.
Isbrytning
Trögheten vid gång i is beror inte bara på isen som man måste krossa framför fartyget. Friktionen mellan isen och fartygets sidor är en minst lika stor faktor till att fartyg har svårt att ta sig fram.
För att få ut så stor lastkapacitet som möjligt är lastfartyg utformade som skokartonger med platta bottnar och släta, raka sidor. Detta är inte fördelaktigt vid gång i is eftersom det då finns stora ytor på vilka det kan uppkomma friktion. Det kan även vara direkt förödande om ett fartyg fastnar i isen. Detta på grund av att de enorma krafterna i drivande is kan pressa samman fartygets skrov eller pressa ner fartyget under isen. Isbrytares skrov är därför utformade som ägg, vilket löser båda dessa problem. De får mindre sidor och därmed mindre friktion, och när isen trycker på från sidorna, pressas isbrytaren uppåt i stället för nedåt.
För att ytterligare minska friktionen mellan isen och skrovet spolar man vatten längs med isbrytarens sidor så att isen inte kommer i kontakt med skrovet. Detta kan göras på olika sätt. Isbrytare som är utrustade med propellrar i fören använder inte dessa för att öka kraften mot isen som man skulle kunna tro. De har istället som funktion att ”vattensmörja” skrovet. Vid bogsering smörjer de aktra propellrarna det assisterade fartygets skrov. En funktion som kommer på köpet med förliga propellrar är att de suger undan vattnet under isen omedelbart framför isbrytaren, vilket gör det lättare att bryta isen.
Nackdelen med propellrar i fören är att effekt som annars hade kunnat användas till framdrift går åt till vattensmörjning. Isbrytare utan förliga propellrar spolar istället ut vatten eller blåser ut luft i fören för att minska friktionen. Då kan all effekt användas till framdrivning men isbrytaren får försämrade manöveregenskaper, framförallt vid backning. Om det assisterade fartyget fastnar måste de göra en stor sväng och komma upp bakom för att bryta loss det, medan de med propellrar i fören snabbt och lätt kan backa upp jämte och lätta på istrycket.
Isbrytningsassistans
En vanlig uppfattning bland allmänheten är att isbrytare endast behöver bryta upp en ränna som fartyg sedan kan gå i. I själva verket är det emellertid så att en ränna endast är öppen under ett kort tag efter att isbrytaren brutit den. Därför måste assisterade fartyg hålla sig nära bakom isbrytaren.
Om flera fartyg skall gå samma väg genom ett område använder man sig av konvojsystem. Isbrytaren beordrar då fartygen att bege sig mot en punkt. När alla fartyg är där kommer isbrytaren och bryter en ränna som fartygen kan följa efter i.
Bogsering
Vid kraftiga strömmar, och/eller vindar, kan det hända att isen driver ihop som ett blixtlås bakom isbrytaren och klämmer fast det assisterade fartyget. Det kan även hända att issörjan blir så tjock bakom isbrytaren att det assisterade fartyget inte orkar följa efter.När bogsering skall utföras kopplas isbrytare och assisterat fartyg samman. När bogseringen påbörjas börjar isbrytaren dra samtidigt som den vid behov ger order till det bogserade fartyget att skjuta på med lagom kraft. I och med att isbrytaren och det assisterade fartyget har spänts samman så hårt kan bogserat fartyg användas som isbrytarens roder. Om isbrytaren ger det bogserade fartyget order att gira babord, kommer ekipaget att gira styrbord.
Lista över isbrytare
Svenska isbrytare
I Sverige bedrivs isbrytningverksamheten av Sjöfartsverket. Svenska isbrytare :
- Isbrytaren I
- Isbrytaren II, senare Sankt Erik
- Statsisbrytaren, senare Atle I
- Ymer I
- Thule
- Oden I
- Tor
- Njord
- Ale
- Atle II
- Frej
- Ymer II
- Oden II
- Tor Viking
- Vidar Viking
- Balder Viking
Reservisbrytare :
Finska isbrytare
I Finland ligger ansvaret för isbrytning hos finska sjöfartsverket, som köper isbrytningstjänsterna från affärsverket Finstaship. Finland har mer behov av isbrytare än Sverige, bland annat för att Finlands hamnar har mer trafik än Sveriges östersjöhamnar (Sveriges största hamnar ligger i sydväst), och att vindarna ofta är västliga vilket blåser is österut. Det finns samarbete mellan Östersjöländerna, man hjälper varandra. Se Isbrytning i Sverige#Samarbete runt Östersjön
- Apu (1899)
- Apu (1970)
- Murtaja (1890)
- Murtaja (1959)
- Karhu
- Voima
- Urho
- Sisu (1939)
- Sisu (1976)
- Hanse
- Otso
- Kontio
- Fennica
- Nordica
- Botnica
- Sampo (1898
- Sampo (1960)
Norska isbrytare
Större hav, som exempelvis Atlanten, fryser aldrig, varför Norge inte behöver någon isbrytarflotta på samma sätt som Sverige och Finland. Men för att ha möjlighet att kunna bryta is har norska Kystvakten ett isbrytande fartyg.
- KV Svalbard. Fartyget används också som kustbevakning och militärt fartyg och har beväpning. Det håller mest till kring Finnmark och Svalbard.
Danska isbrytare
- Danbjørn
- Isbjørn
- Thorbjørn
Ryska isbrytare
I Norra ishavet har ryssarna en del mycket kraftiga isbrytare.
- "50 Let Pobedy" (ryska: 50 лет Победы, betyder 50 år sedan segern) heter världens största isbrytare. Den sjösattes 1993 i Sankt Petersburg under namnet NS Ural. Utrustadet och trafiksättning fördröjdes till 2007 på grund av brist på pengar, nu under nytt namn. Hemmahamn är Murmansk.
Se även
Källor
Noter
Webbkällor
- Sjöfartsverkets sida om isbrytningens historia
- Sjöfartsverkets sida om svensk isbrytarhistoria
- Sjöfartsverkets beskrivning av isbrytningsverknamheten
- Sjöfartsverkets sida om vintersjöfart
- Norges isbrytare
Trycka källor
- Staffan Fischerström: Isbrytare : med statens isbrytare under 80 år, Marinlitteratur, Falkenberg 1997. ISBN 91-970700-9-2.
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Isbrytare
- http://www.sjofartsverket.se
- http://www.finstaship.fi/
- http://veps.fma.fi/portal/page/portal/baltice
| Fartygstyper | ||
| Tankfartyg | Råoljetanker • Gastankfartyg • Produkttankfartyg | |
| Containerfartyg | Oceangående containerfartyg • Feederfartyg | |
| Ro-ro-fartyg | Ro-ro-fartyg • Ro-pax-färja • Biltransportfartyg | |
| Bulkfartyg | Bulkfartyg • OBO-fartyg | |
| Arbets- och specialfartyg | Bogserbåt • Isbrytare • Offshorefartyg | |
| Färjor/Kryssningsfartyg | Kryssningsfärja • Kryssningsfartyg • Katamaranfärja • Höghastighetsfärja | |
| Örlogsfartyg | Hangarfartyg • Kryssare • Jagare • Fregatt • Korvett• Ubåt• m. fl | |
