Oden (isbrytare, 1957)
Från Rilpedia
| Modell av Oden I ombord på Oden II
Modell av Oden I ombord på Oden II |
|
 |
Oden I |
|---|---|
| Överblick | |
| Typ | Isbrytare |
| Varv | Wärtsilä, Helsingfors |
| Beställd | 1950 |
| Tagen i bruk | 1957 |
| Tagen ur tjänst | 1988 |
| Öde | Skrotad i Pakistan |
| Allmänna egenskaper | |
| Längd | 83,2 m inkl bogserklyka |
| Bredd | 19,4 m |
| Deplacement | 4950 ton |
| Djupgående | 7,2 m |
| Plåttjocklek | För: 30 mm |
| Midskepps: 16 mm | |
| Akter:30 mm | |
| Fart | Max: 17 knop March: 13 knop |
| Aktionstid | 6-8 veckor |
| Besättning | 60 |
| Bestyckning | 4 st 40 mm Bofors 40/48 automatkanoner |
| Tekniska data | |
| Framdrift | Diesel-elektriskt |
| Propellrar (Akter+För) | 2+2 |
| Huvudmaskin | 6 st 2-takts 9-cyl Nohab/Polar dieselmotorer à 1270 kW, 6 generatorer 7 770 kW (axeleffekt) |
| Propellermotor | 4 st elektriska à 2 630 kW |
| Dragkraft | 175 ton |
| Bunkerkapacitet | 857 m3 |
Oden I var en svensk isbrytare som byggdes på Wärtsilävarvet i Helsingfors, Finland 1957.
Innehåll |
Planering
Den tidigare isbrytaren Atle I hade vid planeringen av Oden 1950 varit i bruk i 25 år, och den planerade Thule (som togs ibruk 1953) räckte inte till för att ersätta henne. Eftersom Wärtsilä-varvet just hade byggt den finska isbrytaren Voima, lät man det varvet bygga Oden enligt samma koncept. Renodlade systerfartyg var de dock inte.[1]
Teknisk utrustning
Oden hade två förliga och två akterliga propellrar. Maskineriet utgjordes av 6 stycken 2-takts 9-cylindriga Nohab/Polar dieselmotorer på 1,27 MW vardera (1,49 MW vid forcering), som drev 6 stycken direktkopplade likströmsgeneratorer på 1,49 MW (maxeffekt vid 515 V). Dessa drev 4 propellermotorer à maximalt 2,63 MW. Dessutom fanns ett hjälpmaskineri av 4 dieslar som drev 4 hjälpgeneratorer och en generator för hamn- och nödbruk. Dessutom fanns två värmepannor för uppvärmning. Oden hade 4 kanonbrunnar avsedda för 40 mm automatkanoner Bofors 40/48, men några sådana medfördes normalt inte.[2]
Inredning
Förläggningen var enligt modern standard tämligen spartansk; endast fartygschefen hade seperat sovhytt och bad; 1:e-officeren hade hytt med seperat expedition med tillhörande badrum, övriga officerare och underofficerare hade enpersonshytter med gemensamma toalett- och tvättrum. Den meniga besättningen sov i 2-personershytter (4 4-bäddshytter fanns i reserv). Kommandobryggan var inbyggd, men med öppna vinghus på sidorna.[3]
Tjänstgörning
Oden tjänstgjorde som isbrytare varje vinter till och med vintern 1971-1972. Efter leveransen av den nya Atle 1974 användes hon allt mindre fram till 1988, då hon såldes. Så småningom gick hon för egen maskin till Pakistan där hon skrotades.[4]
Referenser
- ↑ Staffan Fischerström: Isbrytare : med statens isbrytare under 80 år, Marinlitteratur, Falkenberg 1997, sid. 87-90. ISBN 91-970700-92.
- ↑ Ibid. sid. 90-91
- ↑ Ibid. sid. 93-94
- ↑ Ibid. sid. 95, 105-108
- ^ Uppgifter till faktarutan hämtade ur Fischerström, Isbrytare sid. 282-283
|
||||||||
