Från Rilpedia

Tor bogserar handelsfartyg
	HMS Tor
Överblick
Typ	Isbrytare
Systerfartyg	Tarmo Varma Njord Apu
Varv	Wärtsilä, Helsingfors
Beställd	1962
Sjösatt	1963
Tagen i bruk	31 januari, 1964
Tagen ur tjänst	2000
Öde	I isbrytartjänst i Ryssland
Allmänna egenskaper
Längd	84,5 m
Bredd	21,2 m
Deplacement	5260 ton
Djupgående	6,2-7,2 m
Plåttjocklek	För: 30 mm
	Midskepps: 30 mm
	Akter:30 mm
Fart	Max: 17 knop March: 12 knop
Aktionstid	4-6 veckor
Besättning	Ursprungligen 63, senare 42
Bestyckning	3 x Bofors 40/48 luftvärnspjäser, minläggningsräls
Tekniska data
Framdrift	Diesel-elektriskt
Propellrar (Akter+För)	2+2
Huvudmaskin	4 x 2-takts 8 cyl. Wärtsilä/Sulzer à 2340 kW, temporärt 2555 kW 8 880 kW
Propellermotor	Dubbelankars likströmsmotorer
Hjälpmaskin	4 x Wärtsilä/Sulzer dieslar på 425 kW samt hamndiesel på 155 kW
Dragkraft	85 ton
Bunkerkapacitet	1010 m3

HMS Tor var en isbrytare bemannad av svenska flottan, tillverkad i Helsingfors av finska Oy Wärtsilä AB.

Innehåll 1 Tillkomst 2 Inredning 3 Verksamhet 4 Se även 5 Källor

Tillkomst

Då handelssjöfarten förutsågs öka starkt under första hälften av 1960-talet och den gamla isbrytaren Atle, som vid Tors leverans hade uppnått en ålder av 38 år, snart måste utrangeras, beslutade den svenska riksdagen 1962 att anskaffa en ny isbrytare. Då man var nöjda med Oden, som levererats 1957 av Wärtsilä-varvet i Helsingfors, beställde man den nya isbrytaren därifrån. Denna sjösattes 1963 och levererades till svenska flottan.^[1] Fartyget är uppkallat efter guden Tor ur den nordiska mytologin. Tor hade ett svenskt systerfartyg, Njord, och tre finska, Tarmo, Varma och Apu^[2].

Inredning

Styrhytten var av en ny modell, placerad högt upp, och med runtomsikt. Någon aktre manöverbrygga blev därigenom onödig. Ursprungligen utrustades Tor, precis som hennes systerfartyg Njord, med fyra kanonplattformar, två på sidorna, en på överbyggnaden, strax under styrhytten, och en i fören, framför ankarspelet. Den sistnämnda togs emellertid bort, eftersom den skymde sikten.^[3]

Fartygschefens förläggning och den så kallade redarhytten bestod av daghytt, sovhytt och badrum med badkar; överstyrmannen (sekonden) hade en liknande hytt, dock bara med privat toalett; övriga officerare var förlagda i enpersonshytter, övriga kategorier i tvåpersonshytter, båda utan privata faciliteter. Det fanns dessutom motionsrum i fören under däck. Bastu fanns (efter olyckan 1980) endast 1 gemensam för samtliga ombord på däck 2 (styrbord-aktersida) ^[4]

Verksamhet

Den 16 mars 1980 kolliderade Tor i tät dimma med den finska isbrytaren Sisu. Tor skadades svårt i fören, men kunde ta sig in till Stockholm där hon reparerades. Inga personer skadades dock^[5]

Tor utnyttjades hårt under åren. På grund av omfattande maskinskador under vintern 1985-1986 blev huvudmotorerna helrenoverade 1986. Hon förbjöds då att utnyttja motorerna fullt ut, vilket i praktiken innebar att motorstyrkan reducerades till 7,77 MW.^[6]

År 1995 lades Tor tillsammans med Njord i reserv i Karlskrona^[7] och efter tillkommandet av Vikingklassen utrangerades faryget och såldes till Ryssland där den idag tjänstgör som isbrytare^[8].

Se även

• Isbrytning i Sverige

Källor

1. ↑ Staffan Fischerström: Isbrytare : med statens isbrytare under 80 år, Marinlitteratur, Falkenberg 1997, sid. 120-121. ISBN 91-970700-9-2. 
2. ↑ Ibid. sid. 120-121
3. ↑ Ibid sid. 116-117
4. ↑ Ibid sid. 110-111
5. ↑ Ibid. sid. 128-129
6. ↑ Ibid. sid. 131
7. ↑ Ibid. sid. 132
8. ↑ www.fakta om fartyg.se M/S TOR (1964) Bilder och information om Tor

   ^ Uppgifter i faktaruta från Staffan Fischerström, Isbrytare sid. 112, 283

v • d • r Tor Föregående: Oden (I) - Nästkommande: Njord Isbrytning i Sverige