Gnosticism

Från Rilpedia

(Omdirigerad från Gnosticismen)
Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
icon_anmal.gif
rp-wp-sv.gif
Antikens filosofi
Sanzio 01 Plato Aristotle.jpg
Epikurism
Gnosticism
Nyplatonism
Platonism
Skepticism
Sofism
Stoicism

Gnosticism är ingen självständig religion, utan en mystisk, andlig idéströmning med mångtusenåriga anor.[1] Den kristna gnosticismen – som nådde sin höjdpunkt under åren 60 – 160 A.D. då 10 – 15 sekter bröt med den tidiga kristna kyrkan – hade rötter i judisk, persisk och hellenistisk mystik. [2] Gnosticismen har beskrivits som en elitistisk religiös filosofi eftersom anhängarna menade att de satt på en exklusiv kunskap (gnosis) som var vida överlägsen det som kyrkan lärde ut. Återlösningen eller frisläppandet av en människas själ beror på hennes andliga insikt eller kunskap.

Den katolska kyrkan gick segrande ur konflikterna med de gnostiska sekterna, och förföljde och tillintetgjorde även rörelser som var ättlingar till den ursprungliga kristna gnosticimen: manikeismen på 200-talet, och under 1300- och 1400-talen bogomilerna i det bysantinska riket respektive katarerna i södra Frankrike. De gnostiska lärorna har emellertid fått en renässans sedan fynden av gnostiska originaltexter år 1945 i Nag Hammadi har börjat publiceras. [3][4][5][6]

Innehåll

Ursprung

De flesta större religioner har innehållit ett trossystem för majoriteten av anhängare, och mystiska utläggningar och förklaringsmodeller för en mycket liten andel av de troende som brottas med frågor som: Varför är inte världen perfekt när Gud är perfekt? Varför ingriper inte Gud och stoppar människornas lidande? Varför når vissa människor framgång i livet trots att de är ohyggligt onda? Kabbala inom judendomen och sufismen inom islam har troligen sitt ursprung i sökandet efter svar på sådana grundläggande och komplexa frågor. Gnosticismen har förmodligen uppkommit av liknande skäl – att hitta en "sanning" som inte förmedlas av den officiella religionen eller dess heliga skrifter.

Forskningen kring gnosticismen lider av brist på källor. Länge var gnosticismen främst känd genom den kristna polemiken mot den och genom Corpus hermeticum. Bland skriftfynden i Nag Hammadi 1945 fanns flera gnostiska skrifter på koptiska, bland annat Sanningens evangelium och Johannes-apokryfen. Dessutom fann man Eugnostos brev i två versioner, dels en nästan utan kristna tankegångar, dels en som bearbetats i kristen riktning. Andra gnostiska böcker som hittats är Thomasevangeliet, Judasevangeliet, Filipposevangeliet samt Maria Magdalenas evangelium.

Frågan om var gnosticismen uppstått är komplicerad. Den nådde kristendomen via judisk mystik på 100-talet. Dess ursprung får man söka hos dem som påverkade judarna. Många judar stannade i Babylon sedan landet erövrats av Persien år 539 f.v.t. och judarna befriades från sin fångenskap. I Babylon, som var en handelsknutpunkt där många kulturer och religioner möttes, blandades zoroastrismen och andra dualistiska iranska föreställningar med indiska uppfattningar om själens fångenskap i kroppen, med väst-semitisk och judisk mystik, med kaldéernas astrologi och numerologi, och med den grekiska filosofin och individualismen. [7]

Människan har att välja sida och beroende vilka egenskaper hon väljer i livet (kärlek eller hat, rättvisa eller godtycke, förnuft eller dårskap, insikt eller ignorans, tillförlitlighet eller opålitlighet, barmhärtighet eller grymhet, etc.) hamnar på ett av två ställen efter döden: helvetet eller himlen. Under de många erövringskrigen och folkomflyttningarna under antiken kom många folk (greker, judar, egyptier, fenicier med flera) i kontakt med den iranska världsbilden och införlivade denna i sina egna religiösa tolkningar. Samtidigt vet vi att den forniranska världsbilden har mycket gemensamt med den indiska före det att hinduismen officiellt blev ett religiöst system. Dock är den hinduiska kulturen äldre.

Gnosticism har främst varit ett verktyg för ett fåtal inom en etablerad religion för att förstå Guds och skapelsens sanna natur, men har också genom historien utvecklats till självständiga religioner med egna heliga skrifter.[8] Man brukar skilja mellan två typer av gnosticism, dels den iranska typen som representeras av manikeism och mandeism och som är tydligt dualistisk, och dels en syrisk-egyptisk typ med en svagare dualism som ofta är den man avser när man talar om gnosticism. Gnostiska texter tillhandahölls under antiken enbart de invigda och de olika gnostiska lärorna hade starka drag av mysticism.

Grundläggande drag

Ett drag som är kännetecknande för gnosticismen är den dualistiska världsbilden. Föreställningen att människosjälen är fången i kroppen/materien och att den materiella världen är något i grunden ont, fanns hos i stort sett alla gnostiska riktningar på 200-och 300-talet. Dessa uppfattningar ligger inte långt ifrån de indiska religionernas negativa syn på att återfödas till ett liv på jorden gång efter gång. Dualismen att goda står mot det onda, ljus mot mörker, andlighet mot materialism, etc. – kan vi spåra till forniransk religion. Den kristna gnosticismen hävdade att vissa människor, d.v.s. gnostikerna, har en inre förmåga att söka och finna det inre ljuset. Den gnostiska rörelsen hade vissa likheter med nutida metoder för att utforska jaget med hjälp av psykoterapi. [9] Dessa metoder för analys av människans psykologi kommer förmodligen från buddhismen [10] Medan den växande katolska kyrkan hävdade att människan enbart kan finna Jesus, och därigenom Gud, genom kyrkan menade således de kristna gnostikerna som Monimus att den som söker Gud måste börja med att söka inom sig själv,[11] något som t.ex. den kända gnostiska skriften Thomas-evangeliet framhåller:

När lärjungarna frågade Jesus vart de skulle gå, svarade han blott:,
Det finns ljus inom en människa av ljus, och det lyser upp hela världen.
Om hon inte lyser är hon mörker. [12]

Gnosticismen är inget enhetligt trossystem, men vissa bärande grundtankar, som från början härstammar från judisk mysticism, går igen i de flesta riktningarna. Dessa grundläggande principer brukar beskrivas i presens eftersom händelseförloppet ur människans synvinkel pågår oavbrutet. Den högste guden -- Den utan slut -- är transcendent, upphöjd, onåbar och omöjlig för människan att förstå. Från Den utan slut emanerar (utgår, utflödar) eoner, väsen eller en strålglans som fyller den högre världen, Pleroma (fullheten). En av eonerna, ofta den lägsta, sjunker dock på grund av sitt begär ner i sinnevärlden där den splittras och blir fången. I denna splittring finns Demiurgen, som uppträder som skapare och gud -- Gamla testamentets svartsjuke och lynniga gud, som låser människornas själar till den fysiska kroppen. En gnista från den gudomliga världen kan emellertid befria oss genom att vi når insikt, gnosis. I den kristna gnosticismen är det Kristi uppgift att ge denna gnosis så att människan blir frälst.

Förklaringen till hur fallet kunde ske skiljer sig åt i de olika systemen. I flera riktningar är det en urmänniska som faller. Till exempel hermetismen menar att den av det högsta Nous födda människan steg ner genom de sju planetsfärerna till naturen och älskades av den och därmed gav upphov till människosläktet.

Till skillnad från den ovanstående tankegången, ofta kallad manlig, finns det också en kvinnlig variant i vilken det är ett kvinnligt väsen, ofta Sofia (visheten), som orsakar fallet. Simonianerna lärde till exempel att den högste gudens tanke blev ett kvinnligt väsen som steg ner i de lägre regionerna och födde de änglar och makter som skapade världen. Själv blev hon fången genom dessa makter för att till sist bli den Helena som Simon magern (som representerar den gudomliga kraften) fann och frälste.

Hos ofiterna finns två kvinnliga gestalter, en högre och en lägre. Den senare föder Jaldabaoth, skaparen och Gamla testamentets gud. Den gudomligt ingripande kraften för dem åt Kristus.

Senare medeltida avläggare till gnosticismen är bogomilerna och katarerna. Gnostiska tankegångar har därefter återkommit i olika skepnader, till exempel var hermetismen inflytelserik under renässansen. Av den gamla gnosticismen finns fortfarande en liten grupp mandéer i Iran och Irak. Några ur denna folkgrupp lever nu i Sverige som flyktingar.

Nutida samfund

Sedan upplysningstiden har försök gjorts, främst inom den förespråkare för den så kallade västerländska esoteriska traditionen, att återskapa gnosticismen, och flera gnostiska samfund har uppstått. En nutida gnostisk biskop är Stephan A. Hoeller som leder Ecclesia Gnostica i USA. Gnosticismen lever även kvar som inspirationskälla i nyandligheten, exempelvis inom teosofin och New Age. Vissa gnostiska influenser återfinns även inom Trosrörelsen.

Gnosticism inom islam

Ambox grammar.svg
 Den här artikeln behöver språkvård.
Hjälp till genom att förbättra texten. Se Rilpedia:Korrekturläsning för mer information, och Kategori:Rilpedia:Språkvård för fler artiklar i behov av språkvård.
Question book-4.svg
 Denna artikel behöver fler källor för att verifieras. Förbättra gärna artikeln genom att lägga till fler pålitliga källor (använd helst fotnoter) Material som inte är verifierbart kan ifrågasättas eller tas bort.

Under islams tidiga utveckling kan vissa gnostiska drag skönjas hos dåtida tänkare, även om religionen som helhet och längre fram i tiden kom att ta avstånd från den gnostiska teologin. Abdallah Ibn al-Muqaffa (död 756) försökte tidigt skapa en kompromiss mellan islam och gnosticism genom en rad språkliga ändringar.

Bland annat försökte han byta ut gudanamnet mot ordet Ljus för att närma sig gnosticismen, men även nedtona Allahs roll som skapare, samtidigt som han framlade Allah som en distanserad gudom. Nagel påpekar även att al-Muqaffa kom att kritisera islams problematik med antropomorfism och skapelseteori utifrån ett gnostiskt perspektiv. Teorier pekar mot att al-Muqaffa ville skapa en hybrid mellan sin samtids dominerande tolkning av islam (ur ett politiskt perspektiv) och gnosticismen för att på så sätt skapa en renare tolkning.

Andra muslimska teologer närmade sig gnostisk mythos, däribland Abu ’Isa al-Warraq (död 861), som förskjutits från Mu’ tazila för sina heretiska tankar. Han nedtecknade en islamisk variant av myten kring hur gnistorna kom att falla och historien kring hur ljuskonungen på grund av detta beordrar att världen skall byggas. Det hela mynnar ut i ett par huvudpoänger, stjärnornas skapelse, skapelsen av ett par högre ideal samt att mörkret stängs in. al-Warraqs skapelsemyt stämmer väl in på den manikeiska men i gravt förenklad form, som om för att passa en annan publik.

"De rena bröderna från Basra" (eng. Pure brothers of Basra) och senare Ibn Rushd (inom europeiska källor känd som Averroes) är ytterligare exempel på islamiska tänkare som blandat in gnostiska idéer i muslimsk teologi. Brödraskapet tog bland annat till sig den gnostiska tanken på "räddande själar" som stigit ner till världen för att föra andra själar med sig tillbaka vid döden och de gör en liknelse vid fängelser; inte alla kommer till ett fängelse för att stanna där, vissa kommer för att frige någon/några av dem som sitter fångade. Dessa "frigivare" skall då vara profeterna som kommit till jorden för att frige själar. För att stödja sin allegori använde de bland annat sura 17:73. Deras integration med gnosticismen sträckte sig även till den gnostiska världsbilden med en dualistisk värld. Brödraskapet kom att se världen som uppdelad i en materiel och en spirituell del, där den materiella är den som man kommer ha kunskap om först och den spirituella i ett senare skede, när ens själ hade fötts ur kroppen "såsom kroppen föds ur kvinnan".

Tidiga shiitiska sekter innehöll stundtals klart gnostiska tendenser som till exempel ett cykliskt tänkande. En teori som presenteras var att människans frälsning (eng. redemption) kommer i sju cykler som inleds med Adams födsel och därefter sträcker sig 50 000 år fram i tiden, tills en ny Adam föds och cykeln börjar om på nytt. Följeslagare till ibn Harb menade även att det fanns ett Lägre himmelrike och ett Lägre helvete, där rättroende respektive syndare först hamnade. Sedan skulle den nästkommande Adam komma att göra de dödas rättrognas själar till änglar i det Högre himmelriket, samt flytta ner syndarnas själar. Ali och hans imamer bar då rollen som frälsare som skulle frälsa så många själar som möjligt innan en ny cykel tog sin början. Tidiga shiitiska källor talar om de sju cyklerna och att dessa skulle ha varsin designerad profet. I ordningen: Adam, Noah, Abraham, Moses, Jesus, Muhammed och slutligen Mahdi. Med den siste profeten skulle den absoluta sanningen framkomma och frälsningen bli absolut, men före Mahdi skulle ängeln Gabriel komma för att annonsera den sista imamens ankomst.

Några kristna gnostiska skrifter som delvis finns bevarade

Skrifter som alla förbjöds av embryot till den katolska kyrkan under första, andra och tredje århundradena efter Kristus, och som fortfarande inte accepteras av vare sig katoliker, ortodoxa och protestantiska kristna. Vare sig det är frågan om Jesus ord och handlingar, lärjungarnas agerande eller synen på de tidiga kristna församlingarna s

Se även

Källor

  1. ↑ Ewald, S. (1996) Religionslexikonet Stockholm: Forum.
  2. ↑ Wibeck, S. (2003) Religionernas historia. Om tro, hänförelse och konflikter. ss 113-114. Lund: Historiska media.
  3. ↑ Wibeck, S. (2003) Religionernas historia. Om tro, hänförelse och konflikter. ss 113-114. Lund: Historiska media.
  4. ↑ Ewald, S. (1996) Religionslexikonet Stockholm: Forum.
  5. ↑ Einhorn, S. (1998) En dold Gud. Stockholm: Bokförlaget Forum.
  6. ↑ Pagels, E. (1979, 2004) De gnostiska evangelierna. Wahlström & Widstrand, ss 9-18; ss 19-25
  7. ↑ Pagels, E. (1979, 2004) De gnostiska evangelierna. Wahlström & Widstrand, s 17
  8. ↑ Här syftas på manikeismen, mandeismen, bogomilerna, och katarerna
  9. ↑ Pagels, E. (1979, 2004) De gnostiska evangelierna. Wahlström & Widstrand, s 212
  10. ↑ Conze, E. (1967) Buddhism and Gnosis ss 665-666 i Origini dello Gnosticismo: Colloquio de Messina 13 -18 Aprile 1966. Leiden.
  11. ↑ Pagels, E. (1979, 2004) De gnostiska evangelierna. Wahlström & Widstrand, s 27
  12. ↑ Thomas-evangeliet 45:30-33. The Nag Hammadi Library. Translation into English under the editorship of J.M. Robinson. Översatta till svenska av Torgny Säve-Söderbergh 1959.

Böcker

  • De gnostiska evangelierna, Elaine Pagels, ISBN 91-46-17398-6
  • Gnosis, Kurth Rudolph
  • Rethinking Gnosticism, Michael A. Williams
  • Gnosticism, Stephan A. Hoeller
  • The Nag Hammadi Library, James M. Robinson (ed.)

Externa länkar

Hämtad från "https://sv.rilpedia.org/wiki/Gnosticism"
Personliga verktyg