Från Rilpedia

De germanska språken utgör en av grenarna i den indoeuropeiska språkfamiljen. De största germanska språken är de västgermanska språken engelska och tyska, med ca 340 och 120 miljoner modersmålsanvändare vardera. Totalt i världen; över 600 miljoner modersmålsanvändare.

Andra betydande språk innefattar ett flertal västgermanska språk (däribland holländska och afrikaans) och de nordiska språken (framförallt svenska och danska). SIL Ethnologue uppger att det finns 53 olika germanska språk och dialekter.

Deras gemensamme förfader är urgermanska som antagligen talades under tidig nordeuropeisk järnålder. Urgermanskan och alla dess efterkommande utmärker sig genom ett antal unika lingvistiska företeelser, den mest kända är antagligen konsonantförskjutningen känd som Grimms lag. Tidiga germanska dialekter kommer in i historien tillsammans med de germanska folk som bosatte sig i Nordeuropa längs Romarrikets gräns från 100-talet e.Kr.

Innehåll 1 Särdrag från några germanska språk 2 Skrift 3 Lingvistiska markörer 4 Klassificering 4.1 Språkträd 5 Jämförelse 5.1 Ordförråd 6 Se även

Särdrag från några germanska språk

De germanska språken skiljer sig från varandra i högre grad än vad som är fallet inom en del andra språkfamiljer, som till exempel de romanska eller slaviska språken. I grova drag skiljer sig de germanska språken från varandra i fråga om hur konservativa eller progressiva de är vad gäller en generell utveckling mot analytiskhet. Vissa, såsom tyskan, holländskan och isländskan, har bevarat mycket av sin invecklade flekterande morfologi, ett arv från urindoeuropeiskan. Andra, som till exempel engelskan, svenskan och afrikaansen, har rört sig mot en till stor del analytisk struktur.

Ett särdrag som återfinns i alla germanska språk utom engelskan är V2-ordföljd, något som är en ganska ovanlig lingvistisk företeelse. Engelskan har till största del ersatt denna struktur med en komplett SVO-ordföljd.

De flesta germanska språk har ganska invecklade vokalsystem och ett stort antal fonem.

Skrift

De tidigaste spåren från germanska är från namn, som nedtecknades av Tacitus under första århundradet e.Kr., och vid ett tillfälle på 100-talet, på en inskription på Negauhjälmen. Från omkring 100-talet e.Kr. utvecklade talare av tidiga germanska dialekter den äldre futharken. Tidiga runinskriptioner är också starkt begränsade till personnamn och är därför svåra att tolka. Det gotiska språket skrevs med det gotiska alfabetet som utvecklades av biskop Wulfila till hans bibelöversättning på 300-talet e.Kr. (se Silverbibeln). Senare började kristna präster och munkar som skrev och talade latin förutom sina germanska modersmål skriva de germanska språken med något modifierade latinska bokstäver, bortsett från i Skandinavien, där runskriften fortsatte att vara i bruk fram på medeltiden, men i vissa delar som exempelvis Gotland och Älvdalen så långt fram som på 1700-talet.

Som ett tillägg till standardvarianten av det latinska alfabetet utvecklade flera germanska språk ett flertal olika diakritiska tecken och extrabokstäver, som till exempel Ä, Ö, Ü, ß (Eszett eller dubbel-s), IJ, Ø, Æ, Å, Ð, Ȝ, och Þ och Ƿ från runskriften. Äldre tryckt tyska är vanligtvis skrivet med olika varianter av frakturstil.

Jiddisch använder det hebreiska alfabetet.

Lingvistiska markörer

Några unika särdrag hos de germanska språken är:

1. Nedbrytningen av indoeuropeiskans tempussystem till dåtid och nutid
2. Användandet av en dental ändelse (/d/ eller /t/) istället för en vokaländring (avljud) för att markera dåtid. Se: germanska svaga verb.
3. Förekomsten av två olika typer av verbböjning: svag (genom att använda dentala ändelser) och stark (genom att använda avljud). Engelskan har 161 starka verb; nästan alla av dem är av fornengelskt ursprung. Se: västgermanska starka verb.
4. Åtskillnaden av stark och svag adjektivböjning. Moderna engelska adjektiv ändras inte bortsett från i komparativ och superlativ; detta var inte fallet med fornengelskan, där adjektiv böjdes olika beroende på om de föregicks av en artikel eller en demonstrativ.
5. Konsonantförskjutningen känd som Grimms lag.
6. Betoningsförskjutningen till ordstammens rot. Även om engelskan har en oregelbunden betoning så har inhemska ord nästan alltid en fast betoning oavsett vad som läggs till dem. Detta är antagligen den allra viktigaste förändringen.

En omstridd hypotes är den germanska substrathypotesen som antar att ett antal ord med etymologier som är svåra att koppla samman med andra indoeuropeiska familjer, men varav varianter förekommer i nästan alla germanska språk, skulle peka på ett icke-indoeuropeiskt substratspråk bakom den germanska språkgruppen. Inga hittills utgivna etymologiska ordböcker stöder hypotesen.

Alla germanska språk tros härstamma från ett hypotetiskt urgermanskt språk, vilket utsatts för ljudförskjutningarna från Grimms lag och Verners lag. Dessa ägde antagligen rum under Nordeuropas järnålder från ca 400-talet f.Kr. men andra gemensamma innovationer som delar germanskan från urindoeuropeiskan föreslår en gemensam historia för pre-urgermansktalande genom den nordiska bronsåldern.

Från sitt första uppträdande är de germanska dialekterna uppdelade i tre grupper, väst-, öst- och nordgermanska språk. Deras exakta förhållande till varandra är svår att avgöra från den lilla samling runinskrifter som finns och de förblev inbördes begripliga genom folkvandringen vilket gör att det är svårt att klassificera vissa självständiga dialekter. Den äldsta sammanhängande germanska texten som bevarats är den gotiska översättningen av Nya testamentet från 300-talet e.Kr. av Ulfilas. Tidiga språk av västgermanska är på fornhögtyska och fornengelska och härstammar från 800-talet e.Kr. Nordgermanska förekommer endast på utspridda runinskriptioner, då i form av urnordiska, ända fram tills det utvecklades till fornnordiska runt år 800. Längre runinskriptioner har dock överlevt från 700- och 800-talet (Eggjumstenen, Rökstenen), längre texter på det latinska alfabetet förekommer från 1100-talet (Íslendingabók), och viss skaldpoesi verkar komma från så tidigt som 800-talet e.Kr.

Runt 900-talet hade dialekterna särat så mycket på sig att det blev svårt för germanerna att förstå varandra sinsemellan. Vikinganybyggarnas kontakter med de anglosaxiska engelsmännen i Danelagen tros ha bidragit till den fornengelska grammatikens kollaps, vilket resulterade i medelengelskan som dateras från 1100-talet.

De östgermanska språken förlorade sin betydelse runt slutet av folkvandringarna. Burgunderna, goterna och vandalerna blev lingvistiskt assimilerade av sina respektive grannar runt 600-talet, endast krimgotiskan blev kvar ända fram till 1700-talet, då även den dog ut.

Under den yngre medeltiden separerades de västgermanska språken genom medelengelskans isolerade utveckling på sin ö, medan språken på fastlandet blev berörda av det högtyska konsonantförskjutningen, vilket resulterade i högtyska och lågtyska, tillsammans med vissa centraltyska dialekter. Från äldre modern tid hade detta utvidgats med betydande skillnader, från högalemanniska i söder till nordnedersaxiska och frisiska i norr, och även om båda dessa ytterligheter klassas som tyska, är de sinsemellan mycket svårbegripliga. De sydliga dialekterna har genomgått en andra ljudförskjutning men har förblivit närmre till medeltyskans vokalsystem, medan de nordliga dialekterna har förblivit oberörda av konsonantförskjutningen men har förenklat sitt vokalsystem.

De nordgermanska språken å andra sidan har förblivit mycket mer enhetliga, och även idag kan talarna av svenska, norska och danska till en viss grad förstå varandra sinsemellan.

Klassificering

Notera att uppdelningen mellan undergrupperna sällan är precisa; de flesta övergår i varandra och har dialekter som fortfarande är begripliga för talare av ett annat språk.

Järnålder 500 f.Kr.–200 e.Kr.	Urgermanska
	Östgermanska		Västgermanska						Nordgermanska
	Sydgermanska						Anglofrisiska
Folkvandringstid 200–700	Gotiska,	Lombardiska			Fornfrankiska	Fornsaxiska	Fornfrisiska	Fornengelska	Urnordiska
	Vandaliska, Burgundiska,		Fornhögtyska
Äldre medeltid 700–1100					Fornlågfrankiska				Fornnordiska
Medeltid 1100–1500			Medelhögtyska		Medelnederländska	Medellågtyska		Medelengelska	Fornvästnordiska, fornöstnordiska
Äldre modern tid 1500–1700	Krimgotiska		Äldre modern högtyska		Lågfrankiska dialekter	Västlågtyska, östlågtyska	Medelfrisiska	Äldre modern engelska	Västnordiska språk, östnordiska språk
Modern tid 1700 till nutid	Utslocknad gren		Högtyska dialekter				Frisiska dialekter	Engelska dialekter, lågskotska

Språkträd

• Västgermanska språk
  • Högtyska språk
    • Tyska
      • Centraltyska
        • Luxemburgiska
        • Pennsylvanientyska (talas av Amish och andra grupper i sydöstra Pennsylvania)
      • Högtyska
        • Alemanniska
          • Schwabentyska
          • Lågalemanniska
            • Alsatiska
          • Högalemanniska
            • Schweizertyska
        • Bayerska
    • Jiddisch
  • Lågtyska språk
    • Lågsaxiska
      • Nordlågsaxiska
      • Westfaliska
      • Ostfaliska
    • Lågfrankiska
      • Holländska
      • Afrikaans
      • Lågtyska
  • Anglo-frisiska språk
    • Frisiska
    • Engelska.
    • Lågskotska
• Nordgermanska språk
  • Västnordiska (Öskandinaviska)
    • Norska dialekter som står nynorskan närmast.
    • Isländska
    • Färöiska
    • Norn (Utdött)
    • Jämtska
  • Östnordiska (Halvöskandinaviska)
    • Danska
    • Norska dialekter som står bokmålet närmast.
    • Svenska
  • Gutniska

Jämförelse

Huvudartikel: Jämförelse av de germanska språken

Ordförråd

Flera av dessa ord har genomgått en betydelseförskjutning. Till exempel hör ordet 'sterben' (dö) ihop med engelskans 'starve' (svälta).

Protogermanska	Fornengelska	Engelska	Frisiska (västfrisiska)	Scots	Afrikaans	Holländska	Lågtyska	Högtyska	Gotiska	Isländska	Färöiska	Svenska	Danska	Norska (bokmål)	Norska (nynorsk)	Jämtska
*Apalaz	Æppel	Apple	Apel	Aiple	Appel	Appel	Appel	Apfel	Aplus	Epli	Epli*	Äpple	Æble	Eple	Eple	Epl'
*Borðaz	Bred******	Board	Boerd	Buird	Bord	Bord	Boord	Brett	Baúrd	Borð	Borð	Bord	Bræt	Bord	Bord	Bórð
*Bôkoz	Bóc	Book	Boek	Beuk	Boek	Boek	Book	Buch	Bōka	Bók	Bók	Bok	Bog	Bok	Bok	Bók
*Briustaz	Brēost	Breast	Boarst	Breest	Bors	Borst	Bost	Brust	Brusts	Brjóst	Bróst	Bröst	Bryst	Bryst	Bryst	Brøst
*Brûnas	Brūn	Brown	Brún	Broun	Bruin	Bruin	Bruun	Braun	Bruns	Brúnn	Brúnur	Brun	Brun	Brun	Brun	Brún
*Dagaz	Dæg	Day	Dei	Day	Dag	Dag	Dag	Tag	Dags	Dagur	Dagur	Dag	Dag	Dag	Dag	Dag
*Dauðas	Déað	Dead	Dea	Deid	Dood	Dood	Dood	Tod	Dauþs	Dauður		Död	Død	Død	Daud	Douð
*Sterban / *Swiltan / *Dîwan	Dēadian	Die/Starve	Stjerre	Dee	Sterf	Sterven	Döen/ Starven	Sterben	Diwan	Deyja	Doyggja	Dö	Dø	Dø	Døy	Døy
*(ga-)nogan	ġenōġ	Enough	Genôch	Eneuch	Genoeg	Genoeg	Noog	Genug	Ganōhs	Nóg	Nóg/ Nógmikið	Nog	Nok	Nok	Nok	Nóg
*Fing(w)raz	Finger	Finger	Finger	Finger	Vinger	Vinger		Finger	Figgrs	Fingur	Fingur	Finger	Finger	Finger	Finger	Fingr
*Giban	Giefan	Give	Jaan	Gie	Gee	Geven	Geven	Geben	Giban	Gefa	Geva	Giva / Ge	Give	Gi	Gje	Ge / Gjava
*Glazam	Glæs	Glass	Glês	Gless	Glas	Glas	Glas	Glas		Gler	Glas	Glas	Glas	Glass	Glas	Glas
*Gulðam	Gold	Gold	Goud	Gowd	Goud	Goud	Gold	Gold	Gulþ	Gull	Gull	Guld / Gull	Guld	Gull	Gull	Gúll
*Handuz	Hand	Hand	Hân	Haund	Hand	Hand	Hand	Hand	Handus	Hönd	Hond	Hand	Hånd	Hånd	Hand	Hann
*Haubuðam	Hēafod	Head	Holle	Heid	Kop	Hoofd/ Kop	Kopp	Haupt/Kopf	Háubiþ	Höfuð	Høvd/Høvur	Huvud	Hoved	Hode	Hovud	Huvuð
*Hauχas	Hēah	High	Heech	Heich	Hoog	Hoog	Hoog	Hoch	Háuh	Hár	Høg/ur	Hög	Høj	Høy	Høg	Hœg
*Haimaz	Hām*******/Cýðð	Home	Hiem	Hame	Heim***	Heim***		Heim	Háimōþ	Heim	Heim	Hem	Hjem	Hjem	Heim	Heim
*Hôkanaz	?	Hook	Heak	Heuk	Haak	Haak	Haak	Haken		Krókur	Krókur / Ongul	Hake / Krok	Hage / Krog	Hake / Krok	Hake / Krok	Haka / Krók
*Hûsam	Hús	House	Hûs	Hoose	Huis	Huis	Huus	Haus	Hūs	Hús	Hús	Hus	Hus	Hus	Hus	Hús
*Maniga	Maniġ,	Many	Mannich	Mony	Menige	Menige	Mennig	Manch	Manags	Margir	Mangir/ Nógvir	Många	Mange	Mange	Mange	Mánger
*Mênô	Mōna	Moon	Moanne	Muin	Maan	Maan	Maan	Mond	Mēna	Tungl/Máni	Máni/Tungl	Måne	Måne	Måne	Måne	Tungl / Mán'
*Naχtaz	Niht	Night	Nacht	Nicht	Nag	Nacht	Natt/ Nacht	Nacht	Nahts	Nótt	Nátt	Natt	Nat	Natt	Natt	Natt
*Ne	Nān	No	Nee	Nae	Nee	Nee(n)	Nee	Nein/Nö/Nee	Nē	Nei	Nei	Nej	Nej	Nei	Nei	Nei
*Alda	Ald/Gamol	Old	Âld	Auld	Oud	Oud, Gammel(****)	Oll	Alt	Sineigs	Gamall (men: eldri, elstur)	Gamal (men: eldri, elstur)	Gammal (men: äldre, äldst)	Gammel (men: ældre, ældst)	Gammel (men: eldre, eldst)	Gammal (men: eldre, eldst)	Gamal (men: ellr, ellst)*****
*Ainas	Ān	One	Ien	Ane	Een	Een	Een	Eins	Áins	Einn	Ein	En	En	En	Ein	Ein
*Snaiwaz	Snāw	Snow	Snie	Snaw	Sneeu	Sneeuw	Snee	Schnee	Snáiws	Snjór	Kavi/ Snjógvur	Snö	Sne	Snø	Snø	Snœ
*Stainaz	Stān	Stone	Stien	Stane	Steen	Steen	Steen	Stein	Stáins	Steinn	Steinur	Sten	Sten	Sten	Stein	Stein
*ðat	þæt	That	Dat	That	Dit	Dat, Die	Dat (Dit)	Das	Þata	Þat	Tað	Det	Det	Det	Det	Deð
*Twai	Twēgan	Two	Twa	Twa	Twee	Twee	Twee	Zwei/Zwo	Twái	Tveir / Tvá	Tveir (/ Tvá)	Två	To	To	To	Tvó
*χwas	Hwā	Who	Wa	Wha	Wie	Wie	Wokeen	Wer	Ƕas (Hwas)	Hver	Hvør	Vem	Hvem	Hvem	Kven	Hukkenn
*Wurmiz / *Maðaz	Wyrm	Worm	Wjirm	Wirm	Wurm	Wurm, Worm	Worm	Wurm	Maþa	Maðkur, Ormur	Maðkur / Ormur	Mask, Orm**	Orm	Mark/ Makk/ Orm	Mark/ Makk/ Orm**	Mark, Urm**

(*) Anmärkning: Motsvarigheten betyder 'potatis'. Det korrekta ordet är 'Súrepli'.

(**) Anmärkning: Betyder 'orm', inte 'mask' som övriga ord.

(***) Anmärkning: föråldrat, används endast i sammansatta ord som 'heimwee' (hemlängtan)

(****) Förfallet (genom ålderdom)

(*****) Det regelbundna gamlar, gamlest föredras.

(******) Troligen brett, ifrån nambred (namnbräda).

(*******) Hám är taget ur ordet Hámweardes (hemåt). Lite osäkert om det kan han samma betydelse som hem.

Uttalsnoter:

• ā uttalas som ett o-ljud.
• þ uttalas som th i modern engelska.
• æ uttalas som kort a i cat.

Se även

• dansk tunga
• fornnordiska
• germaner
• nordiska språk
• Indoeuropeiska
• Svenska
• Svenska dialekter
• Johan Ihre
• Carl Gustaf Nordin