Ä
Från Rilpedia
| Ää | Ää | ||||||||
|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|
| Svenska alfabetet | |||||||||
| Aa | Bb | Cc | Dd | Ee | Ff | Gg | Hh | Ii | Jj |
| Kk | Ll | Mm | Nn | Oo | Pp | Rr | Ss | Tt | |
| Uu | Vv | Ww | Xx | Yy | Zz | Åå | Ää | Öö | |
Ä [ɛː] är den tjugoåttonde bokstaven i det svenska respektive finska alfabetet.
Innehåll |
Uttal och användning
Ä finns också i tyskan, finskan, estniskan, võru och slovakiska, men har inte status som egen bokstav i tyska.
Ä uttalas på svenska [æ] då det direkt föregår ett r, annars [ɛ] (regionala variationer förekommer). Under några decenniers tid har dock uttalet i stora svenska befolkningsgrupper successivt glidit mot ett allt öppnare [æ], även då inget r följer. Detta anses bland annat bero på så kallat skriftspråksuttal, men även andra faktorer har sannolikt spelat en roll.
Det finns andra bokstäver med motsvarande uttal i fler språk:
- Æ i danska, norska och färöiska. Isländskans æ uttalas /aj/.
Betydelser
Versalt Ä
Historia
Bokstaven Ä var ursprungligen en ligatur, sammanskrivning, av A och E (se även Æ). Detta användes under medeltiden. Under inflytande från tyskan, där man skrev Ä, började man skriva Ä i Sverige också. Framförallt 1500-talets bibelöversättning hade stort inflytande.
Datateknik
I datorer lagras Ä med kodpunkten U+00C4 och ä med kodpunkten U+00E4. Vilka värden, eller rättare oktettsekvenser, som används för att representera dessa kodpunkter varierar beroende på vilken kodning som används, om Ä alls kan representeras.
I äldre (fram till sent 1980-tal) svenska dataprogram användes ofta ISO/IEC 646, svensk variant, och där användes 91 (decimalt) för Ä och 123 (decimalt) för ä. De nationella varianterna av ISO/IEC 646, är dock mycket föråldrade och används knappast alls längre. De har ersatts av nyare kodningar, t.ex. Latin-1, Latin-9, och numera allt oftare UTF-8 och UTF-16.
Se även
| A B C D E F G H I J K L M N O P Q R S T U V W X Y Z Å Ä Ö |
