1 Mos 21

2: Sara blev havande och födde åt Abraham en son på hans ålderdom, vid den bestämda tid som Gud hade sagt honom.
3: Och Abraham gav den son som var född åt honom, den som Sara hade fött åt honom, namnet Isak.
4: Och Abraham omskar sin son Isak, när denne var åtta dagar gammal, såsom Gud hade bjudit honom.
5: Och Abraham var hundra år gammal, när hans son Isak föddes åt honom.
6: Och Sara sade: "Gud har berett mig ett löje; var och en som får höra detta skall le mot mig."
7: Och hon sade: "Vem skulle hava sagt Abraham att Sara skulle giva barn di? Och nu har jag fött honom en son på hans ålderdom!"
8: Och barnet växte upp och blev avvant; och den dag då Isak avvandes gjorde Abraham ett stort gästabud.
9: Då fick Sara se Hagars, den egyptiska kvinnans, son, som denna hade fött åt Abraham, leka och skämta;
10: och hon sade till Abraham: "Driv ut denna tjänstekvinna och hennes son, ty denna tjänstekvinnas son skall icke ärva med min son Isak."
11: Det talet misshagade Abraham mycket för hans sons skull.
12: Men Gud sade till Abraham: "Du må icke för gossens och för din tjänstekvinnas skull låta detta misshaga dig. Lyssna till Sara i allt vad hon säger dig; ty genom Isak är det som säd skall uppkallas efter dig.
13: Men också tjänstekvinnans son skall jag göra till ett folk, därför att han är din säd."
14: Bittida följande morgon tog Abraham bröd och en lägel med vatten och gav det åt Hagar; han lade det på hennes rygg och gav henne barnet med och lät henne gå. Och hon begav sig åstad och irrade omkring i Beer-Sebas öken.
15: Men när vattnet i lägeln hade tagit slut, kastade hon barnet ifrån sig under en buske
16: och gick bort och satte sig ett stycke därifrån, på ett bågskotts avstånd, ty hon tänkte: "Jag förmår icke se på, huru barnet dör." Och där hon nu satt, på något avstånd, brast hon ut i gråt.
17: Då hörde Gud gossens röst, och Guds ängel ropade till Hagar från himmelen och sade till henne: "Vad fattas dig, Hagar? Frukta icke; ty Gud har hört gossens röst, där han ligger.
18: Gå och lyft upp gossen, och tag honom vid handen; jag skall göra honom till ett stort folk."
19: Och Gud öppnade hennes ögon, så att hon blev varse en vattenbrunn. Och hon gick dit och fyllde sin lägel med vatten och gav gossen att dricka.
20: Och Gud var med gossen, och han växte upp och bodde i öknen och blev med tiden en bågskytt.
21: Han bodde i öknen Paran; och hans moder tog en hustru åt honom från Egyptens land.
22: Vid den tiden kom Abimelek med Pikol, sin härhövitsman, och talade med Abraham och sade: "Gud är med dig i allt vad du gör.
23: Så lova mig nu här med ed vid Gud att du icke skall göra dig skyldig till något svek mot mig eller mina barn och efterkommande, utan att du skall bevisa mig och det land där du nu bor såsom främling samma godhet som jag har bevisat dig."
24: Abraham sade: "Det vill jag lova dig."
25: Dock gjorde Abraham Abimelek förebråelser angående en vattenbrunn som Abimeleks tjänare hade tagit ifrån honom.
26: Men Abimelek svarade: "Jag vet icke vem som har gjort detta; själv har du ingenting sagt mig, och jag har icke hört något därom förrän i dag."
27: Då tog Abraham får och fäkreatur och gav åt Abimelek; och de slöto förbund med varandra.
28: Men Abraham ställde sju lamm av hjorden avsides.
29: Då sade Abimelek till Abraham: "Vad betyda de sju lammen som du har ställt där avsides?"
30: Han svarade: "Dessa sju lamm skall du taga emot av mig, för att detta må vara mig till ett vittnesbörd därom att det är jag som har grävt denna brunn."
31: Därav kallades det stället Beer-Seba, eftersom de båda där gingo eden.
32: När de så hade slutit förbund vid Beer-Seba, stodo Abimelek och hans härhövitsman Pikol upp och vände tillbaka till filistéernas land.
33: Och Abraham planterade en tamarisk vid Beer-Seba och åkallade där HERRENS, den evige Gudens, namn.
34: Och Abraham bodde i filistéernas land en lång tid.

 

2: For Sarah conceived, and bare Abraham a son in his old age, at the set time of which God had spoken to him.
3: And Abraham called the name of his son that was born unto him, whom Sarah bare to him, Isaac.
4: And Abraham circumcised his son Isaac being eight days old, as God had commanded him.
5: And Abraham was an hundred years old, when his son Isaac was born unto him.
6: And Sarah said, God hath made me to laugh, so that all that hear will laugh with me.
7: And she said, Who would have said unto Abraham, that Sarah should have given children suck? for I have born him a son in his old age.
8: And the child grew, and was weaned: and Abraham made a great feast the same day that Isaac was weaned.
9: And Sarah saw the son of Hagar the Egyptian, which she had born unto Abraham, mocking.
10: Wherefore she said unto Abraham, Cast out this bondwoman and her son: for the son of this bondwoman shall not be heir with my son, even with Isaac.
11: And the thing was very grievous in Abraham's sight because of his son.
12: And God said unto Abraham, Let it not be grievous in thy sight because of the lad, and because of thy bondwoman; in all that Sarah hath said unto thee, hearken unto her voice; for in Isaac shall thy seed be called.
13: And also of the son of the bondwoman will I make a nation, because he is thy seed.
14: And Abraham rose up early in the morning, and took bread, and a bottle of water, and gave it unto Hagar, putting it on her shoulder, and the child, and sent her away: and she departed, and wandered in the wilderness of Beersheba.
15: And the water was spent in the bottle, and she cast the child under one of the shrubs.
16: And she went, and sat her down over against him a good way off, as it were a bowshot: for she said, Let me not see the death of the child. And she sat over against him, and lift up her voice, and wept.
17: And God heard the voice of the lad; and the angel of God called to Hagar out of heaven, and said unto her, What aileth thee, Hagar? fear not; for God hath heard the voice of the lad where he is.
18: Arise, lift up the lad, and hold him in thine hand; for I will make him a great nation.
19: And God opened her eyes, and she saw a well of water; and she went, and filled the bottle with water, and gave the lad drink.
20: And God was with the lad; and he grew, and dwelt in the wilderness, and became an archer.
21: And he dwelt in the wilderness of Paran: and his mother took him a wife out of the land of Egypt.
22: And it came to pass at that time, that Abimelech and Phichol the chief captain of his host spake unto Abraham, saying, God is with thee in all that thou doest:
23: Now therefore swear unto me here by God that thou wilt not deal falsely with me, nor with my son, nor with my son's son: but according to the kindness that I have done unto thee, thou shalt do unto me, and to the land wherein thou hast sojourned.
24: And Abraham said, I will swear.
25: And Abraham reproved Abimelech because of a well of water, which Abimelech's servants had violently taken away.
26: And Abimelech said, I wot not who hath done this thing: neither didst thou tell me, neither yet heard I of it, but to day.
27: And Abraham took sheep and oxen, and gave them unto Abimelech; and both of them made a covenant.
28: And Abraham set seven ewe lambs of the flock by themselves.
29: And Abimelech said unto Abraham, What mean these seven ewe lambs which thou hast set by themselves?
30: And he said, For these seven ewe lambs shalt thou take of my hand, that they may be a witness unto me, that I have digged this well.
31: Wherefore he called that place Beersheba; because there they sware both of them.
32: Thus they made a covenant at Beersheba: then Abimelech rose up, and Phichol the chief captain of his host, and they returned into the land of the Philistines.
33: And Abraham planted a grove in Beersheba, and called there on the name of the LORD, the everlasting God.
34: And Abraham sojourned in the Philistines' land many days.

 

2: Ja Saara tuli raskaaksi ja synnytti Aabrahamille pojan hänen vanhoilla päivillään, juuri sinä aikana, jonka Jumala oli hänelle sanonut.
3: Ja Aabraham nimitti poikansa, joka hänelle oli syntynyt, sen, jonka Saara oli hänelle synnyttänyt, Iisakiksi.
4: Ja Aabraham ympärileikkasi poikansa Iisakin, tämän ollessa kahdeksan päivän vanha, niinkuin Jumala oli hänen käskenyt tehdä.
5: Aabraham oli sadan vuoden vanha, kun hänen poikansa Iisak syntyi hänelle.
6: Ja Saara sanoi: "Jumala on saattanut minut naurunalaiseksi; kuka ikinä saa tämän kuulla, se nauraa minulle".
7: Ja hän sanoi vielä: "Kuka olisi tiennyt sanoa Aabrahamille: Saara on imettävä lapsia? Ja nyt minä kuitenkin olen synnyttänyt hänelle pojan hänen vanhoilla päivillään."
8: Ja poika kasvoi, ja hänet vieroitettiin. Ja Aabraham laittoi suuret pidot siksi päiväksi, jona Iisak vieroitettiin.
9: Ja Saara näki egyptiläisen Haagarin pojan, jonka tämä oli Aabrahamille synnyttänyt, ilvehtivän
10: ja sanoi Aabrahamille: "Aja pois tuo orjatar poikinensa, sillä ei tuon orjattaren poika saa periä minun poikani, Iisakin, kanssa".
11: Aabraham pahastui suuresti tästä puheesta poikansa tähden.
12: Mutta Jumala sanoi Aabrahamille: "Älä pahastu siitä poikasi ja orjattaresi tähden. Kuule Saaraa kaikessa, mitä hän sinulle sanoo, sillä ainoastaan Iisakista sinä saat nimellesi jälkeläiset.
13: Mutta myöskin orjattaren pojasta minä teen suuren kansan, koska hän on sinun jälkeläisesi."
14: Varhain seuraavana aamuna Aabraham otti leipää ja vesileilin ja antoi ne Haagarille, pannen ne hänen olalleen, sekä pojan, ja lähetti hänet menemään. Hän lähti ja harhaili Beerseban erämaassa.
15: Mutta kun vesi loppui leilistä, heitti hän pojan pensaan alle,
16: meni ja istui syrjään jousenkantaman päähän, sillä hän ajatteli: "En voi nähdä pojan kuolevan". Ja istuessaan siinä syrjässä hän korotti äänensä ja itki.
17: Silloin Jumala kuuli pojan valituksen, ja Jumalan enkeli huusi taivaasta Haagarille sanoen: "Mikä sinun on, Haagar? Älä pelkää, sillä Jumala on kuullut pojan valituksen, siinä missä hän makaa.
18: Nouse, nosta poika maasta ja tartu hänen käteensä, sillä minä teen hänestä suuren kansan."
19: Ja Jumala avasi hänen silmänsä, niin että hän huomasi vesikaivon. Ja hän meni ja täytti leilin vedellä ja antoi pojan juoda.
20: Ja Jumala oli pojan kanssa, ja hän kasvoi ja asui erämaassa, ja hänestä tuli jousimies.
21: Ja hän asui Paaranin erämaassa; ja hänen äitinsä otti hänelle vaimon Egyptin maasta.
22: Siihen aikaan puhui Abimelek ja hänen sotapäällikkönsä Piikol Aabrahamille sanoen: "Jumala on sinun kanssasi kaikessa, mitä teet.
23: Vanno nyt tässä minulle Jumalan kautta, ettet ole oleva petollinen minulle etkä minun suvulleni etkä jälkeläisilleni, vaan tee sinäkin laupeus minulle ja sille maalle, jossa muukalaisena asut, niinkuin minä olen sinulle tehnyt."
24: Aabraham sanoi: "Minä vannon".
25: Aabraham nuhteli kuitenkin Abimelekia vesikaivon tähden, jonka Abimelekin palvelijat olivat vallanneet.
26: Mutta Abimelek vastasi: "En tiedä, kuka sen on tehnyt; et ole itse minulle mitään ilmoittanut, enkä ole siitä kuullut ennen kuin tänään".
27: Silloin Aabraham otti pikkukarjaa ja raavaskarjaa ja antoi Abimelekille; ja he tekivät molemmat keskenänsä liiton.
28: Ja Aabraham asetti laumasta seitsemän uuhikaritsaa erilleen muista.
29: Silloin Abimelek sanoi Aabrahamille: "Mitä tarkoittavat nuo seitsemän karitsaa, jotka olet asettanut tuonne erilleen?"
30: Hän vastasi: "Nämä seitsemän karitsaa on sinun otettava minun kädestäni, todistukseksi minulle siitä, että tämä kaivo on minun kaivamani".
31: Siitä kutsuttiin paikkaa Beersebaksi, koska he molemmat vannoivat siinä toisilleen valan.
32: Niin he tekivät liiton Beersebassa. Ja Abimelek nousi ja Piikol, hänen sotapäällikkönsä, ja he palasivat filistealaisten maahan.
33: Ja Aabraham istutti tamariskipuun Beersebaan ja huusi siinä avuksi Herran, iankaikkisen Jumalan, nimeä.
34: Ja Aabraham asui kauan muukalaisena filistealaisten maassa.