Axel Pehrsson-Bramstorp
Från Rilpedia
Ämbetsperiod(er): | |
19 juni – 28 september 1936 |
|
Företrädare: | Per Albin Hansson |
Efterträdare: | Per Albin Hansson |
Födelsedatum: | 19 augusti 1883 |
Födelseplats: | Öja, Skåne |
Dödsdatum: | 19 februari 1954 |
Dödsplats: | Lilla Isie, Skåne |
Maka: | Sigrid Nilsson |
Politiskt parti: | Bondeförbundet |
Ministärer: | Regeringen Pehrsson-Bramstorp |
Axel Alarik Pehrsson-Bramstorp, född 19 augusti 1883 i Öja, död 19 februari 1954 i Lilla Isie, var en svensk politiker och lantbrukare. Han var riksdagsman 1918–21 (liberal, andra kammaren) och 1929–49 (Bondeförbundet, andra kammaren), partiledare för Bondeförbundet 1934-49, statsminister juni-september 1936 och jordbruksminister 1936-45.
Bramstorp gifte sig 1908 med Sigrid Nilsson, med vilken han hade fyra barn.
Biografi
Axel Pehrsson (senare Pehrsson-Bramstorp) föddes i Öja i Skåne, som son till förvaltaren Jacob Pehrsson och Ingrid. Arrendatorsonen från Lilla Isie i Malmöhus län fick ta över ansvaret för gården som 14-åring, sedan fadern begått självmord efter att ha fått besked om dödlig cancersjukdom. Han kunde efter sitt giftermål tolv år senare köpa den närbelägna gården Bramstorp. Där bodde man ett tiotal år, innan han och familjen återflyttade till den större arrendegården, men namnet Bramstorp följde honom hela livet.
År 1912 blev Bramstorp ledamot av landstinget, och han var även riksdagsman i andra kammaren 1918-1921 för liberalerna i Malmöhus läns södra valkrets. När Bondeförbundet växte sig allt starkare i Skåne gick han, likt många andra bönder, över från liberalerna till Bondeförbundet. Han var aktiv i uppbyggnaden av lantbrukskooperationen och fick snart en ledande position på riksnivå. Han återkom sedan i riksdagen 1929 som ledamot i andra kammaren för bondeförbundet i Malmöhus läns valkrets, och satt kvar till den 31 maj 1949.
Genom sin verksamhet i utredningsarbetet bakom 1931 års prisreglering, i riksdagens jordbruksutskott och genom sin ledande ställning i jordbrukets ekonomiska föreningsrörelse, blev Bramstorp snabbt sitt partis ledande jordbruksexpert och var dess främste tillskyndare av krisuppgörelsen - "kohandeln" - med socialdemokraterna 1933. Bondeförbundets partiledare Olof Olsson i Kullenbergstorp var motståndare till uppgörelsen, vilket förstärkte motsättningen mellan de båda.
År 1934 övertog Bramstorp med knappa majoriteter först ordförandeskapet i riksdagsgruppen och sedan i partiet. Samarbetet med socialdemokraterna väckte motstånd, och Bramstorp fick kämpa mot en intern partiopposition under hela sin tid som partiledare.
I juni 1936 medverkade Bramstorp, förmodligen mot sin vilja, till att fälla den socialdemokratiska regeringen. Statsminister Per Albin Hansson drev taktikspel som syftade till att socialdemokratin skulle gå till höstens val i opposition. Så som stödparti till socialdemokraterna gick budet till Bramstorp. Han ledde en bondeförbundsregering med fackmannainslag, där han även var jordbruksminister. På grund av den korta ämbetsperioden kallades denna regering "semesterregeringen".
Efter valet ingick bondeförbundet i koalition med socialdemokraterna där Bramstorp fortsatte som jordbruksminister, vilket han också gjorde i samlingsregeringen. Under krigsåren hade han en svår ställning, då bönderna krävde högre priser på sina produkter och häftigt motsatte sig all tvångslagstiftning för livsmedelsproduktionen. I utrikespolitiska frågor gick Bramstorp på statsministerns linje.
Under de sista åren blev Bramstorps ställning starkare och han valdes 1946 till ordförande i Sveriges lantbruksförbund och innehade därmed ledningen av både den politiska och den facklig-ekonomiska grenen av bonderörelsen.
Under valrörelsen 1948 drabbades Bramstorp av hjärnblödning från vilken han aldrig blev återställd, och han avled den 19 februari 1954 i hemmet i Lilla Isie. Vid sin avgång var Bramstorp allmänt aktad, även utanför sitt parti. Han framstår som en framgångsrik samförstånds- och resultatpolitiker.
Han är begravd i Lilla Isie kyrkogård öster om Trelleborg.
Litteratur
- J. Bjärsdal, Bramstorp: Bondeledare, kohandlare, brobyggare (1992)
Se även
Företrädare: Olof Olsson |
Bondeförbundets partiledare 1934–1949 |
Efterträdare: Gunnar Hedlund |
Företrädare: Per Albin Hansson |
Sveriges statsminister 1936 |
Efterträdare: Per Albin Hansson |
Företrädare: Per Edvin Sköld |
Sveriges jordbruksminister 1936–1945 |
Efterträdare: Per Edvin Sköld |
|