Andrakammarvalet 1948
Från Rilpedia
Det svenska andrakammarvalet 1948 till riksdagens andra kammare hölls den 19 september 1948.
Innehåll |
Valkampanjen
1948 års valkampanj får sägas ha varit mycket hätsk. Den främsta striden stod emellan Folkpartiet och Socialdemokraterna. I det socialdemokratiska efterkrigsprogrammet, det s.k. "27-punktsprogrammet" föreslog partiet en socialiserad försäkringsbransch, centralstyrd utrikeshandel och statligt godkännande för investeringar. Även Folkpartiets program krävde mer av socialpolitik och konjunkturpolitik men inom ramen för marknadsekonomin. Likheterna mellan partiprogrammen var dock större än skillnaderna.
Ohlin blev den samlande gestalten i det som kom att kallas Planhushållningsmotståndet, understödd av Dagens Nyheters chefredaktör Herbert Tingsten och Näringslivets fond som publicerade F A Hayeks Vägen till träldom. Socialdemokraterna hamnade på defensiven eftersom regeringen 1947 tvingats återinföra ransoneringen på kaffe, te och kakao och 1948 börjat ransonera bensin.
I Dagens Nyheter förde dess chefredaktör Tingsten en intensiv kampanj mot regeringen. Tingsten hade från 1947 lanserat begreppet "vanstyre" som utmärkande för socialdemokraternas efterkrigspolitik. I tidningen kritiserade han regeringen för importrestriktionerna, ransoneringen, handelsavtalet med Sovjetunionen och löftesbrott. På valdagen uppmanade han på tidningens förstasida läsarna att rösta på Folkpartiet.
Den hätska tonen i samhällsdebatten innebar också att det i debatten gjordes ett antal personangrepp. På våren 1947 kallades finansminister Wigforss för "Sveriges mest hatade man". I debatten påståds att handelsminister Myrdal personligen skodde sig på regeringens handelsregleringar. Folkpartiets ledare Ohlin påstods vara personlig fiende till arbetarrörelsen och ett "verktyg för storkapitalismen".[1]
I månadsskiftet augusti/september inträffade den så kallade Molander-affären. Den socialdemokratiska Morgon-Tidningen hävdade att Folkpartiet hade tagit emot miljoner kronor av "storfinansen", bland annat Boliden. Som stöd för detta hänvisade tidningen till den socialdemokratiske riksdagsledamoten och bankrevisorn Seth Molander som hävdade att han vid ett tillfälle fått se ett kontoutdrag från ett bankkonto med över tre miljoner kronor som tillhörde Folkpartiet. Ordföranden för Folkpartiets stockholmsavdelning, John Bergvall, förnekade att Folkpartiet hade ens en bråkdel av denna summa. Debatten blev så hätsk att partiledarna Ohlin och Erlander strax innan valet tillsatte en utredningskommitté för att granska frågan. På fredagskvällen innan valet kunde kommittén meddela att Molanders påstående helt saknade grund. I förlängningen ledde detta till att Molander avsade sig sin plats i riksdagen. Resultatet av kommitténs arbete dränktes dock i nyhetsflödet av en annan stor händelse, mordet på Folke Bernadotte.[2]
Den 9 september debatterade Erlander och Ohlin i Vasaparken i Stockholm, en debatt som lockade mellan 30 000 och 50 000 personer till platsen. Debatten i Vasaparken har räknats som en milstolpe i de svenska valkampanjernas historia eftersom det aldrig skett tidigare att valets två huvudkonkurrenter på samma sätt debatterade endast en dryg vecka innan valdagen.[3]
Enligt en opinionsundersökning innan valet skulle socialdemokraterna endast få 42,5 procent av rösterna, det vill säga en kraftig tillbakagång. Under valnatten såg det först ut som om de borgerliga partierna skulle få majoritet i andra kammaren. På Dagens Nyheter hade man redan bestämt förstaupplagans huvudrubrik till "Den socialistiska majoriteten undanröjd". Det stod dock snart klart att socialdemokraterna hade lyckats mobilisera väljare som egentligen inte tänkt att rösta. Sent på valnatten stod det därför klart att socialdemokraterna kunde behålla regeringsmakten.[4]
Intresset för valet gjorde att valdeltagandet ökade kraftigt, +9 procent jämfört med valet 1936.
Partiernas valaffischer:
- Än har vi frihet att välja - välj Högern - frihetspartiet
- Har du fått nog av strutspolitiken ? Rösta då med Högern
- Någonting att lita på - Högern Frihetspartiet
- En sund politik till folkets bästa - välj Landsbygdspartiet Bondeförbundet
- Mera åt folket - mindre åt bolagen - Kommunisterna
- Jag röstar efter min egen åsikt - med Folkpartiet
- Spela med A-laget - säkra segern för Arbetarepartiet
Valresultat
Huvudartikel: Resultat i andrakammarvalet 1948
| Parti | Partiledare | Röster | Mandatfördelning | ||||
|---|---|---|---|---|---|---|---|
| Antal | % | +− % | Antal | +− | |||
| Socialdemokraterna | Tage Erlander | 1 789 440 | 46,13 | −0,42 | 112 | −3 | |
| Folkpartiet | Bertil Ohlin | 882 414 | 22,75 | +9,84 | 57 | +31 | |
| Bondeförbundet | Axel Pehrsson-Bramstorp | 480 361 | 12,38 | −1,26 | 30 | −5 | |
| Högerpartiet | Fritiof Domö | 478 779 | 12,34 | −3,5 | 23 | −16 | |
| Sveriges kommunistiska parti | Sven Linderot | 244 812 | 6,31 | −4,01 | 8 | −7 | |
| Övriga partier | — | 3 293 | 0,08 | — | — | — | |
| Antal giltiga röster | 3 879 099 | 100,00 | 230 | ||||
| Ogiltiga röster | ? | ||||||
| Totalt | 3 895 161 (82,7 %) |
||||||
Antalet röstberättigade var ungefär 4 700 000 personer.
Inför detta val sänktes rösträttsåldern från 23 år till 21 år. Även personer som var satta i konkurs eller var varaktigt omhändertagna av socialvården fick rösta för första gången. Den som var omyndigförklarad fick dock fortfarande inte rösta.
Regeringsbildning
För Folkpartiet innebar valet en framgång utan motstycke. Dock kunde detta inte leda till regeringsskifte eftersom Folkpartiet i första hand tog väljare från Högern och Bondeförbundet. Det socialistiska blocket hade fortsatt majoritet i andra kammaren. Regeringen Erlander I satt kvar.
Litteratur
Peter Esaiasson: Svenska valkampanjer 1866-1988, Allmänna förlaget, Stockholm 1990, sid. 128-131. ISBN 91-38-92035-2.
Se även
Referenser
- ↑ Esaiasson (1990), s. 183
- ↑ Esaiasson (1990), s. 184
- ↑ Esaiasson (1990), s. 189
- ↑ Esaiasson (1990), s. 190
|
|||||
