Andrakammarvalet 1924
Från Rilpedia
Andrakammarvalet 1924 till riksdagens andra kammare ägde rum i september 1924. I samband med valutgången, tillträdde Regeringen Branting III.
Innehåll |
Valkampanjen
Valets stora fråga var försvaret. Socialdemokraterna, kommunisterna och Frisinnade folkpartiet ville minska utgifterna för försvaret genom att dra ned på utbildningstiden för de värnpliktiga samt lägga ned regementen. Högerpartiet intog en mer försvarsvänlig attityd och ville lösa frågan genom kompromisser med övriga borgerliga partier.
Inför valet hade två av partierna splittrats: Liberala samlingspartiet hade 1923 splittrats i två på grund av frågan om förbud för alkoholhaltiga drycker. Förbudsvännerna organiserade sig i Frisinnade folkpartiet medan förbudsmotståndarna samlades i Sveriges liberala parti. Sveriges kommunistiska parti splittrades bara några veckor innan valet. Bakgrunden var att Tredje internationalen i Moskva var missnöjd med hur Zeth Höglund ledde partiet. Den 20 augusti 1924 ockuperade partiledningens moskvatrogna del redaktionslokalerna hos partiets tidning Folkets Dagblad Politiken ("Revolutionen på Luntmakargatan"). Under ledning av Karl Kilbom ställde även denna moskvatrogna fraktion upp i valet.
På valdagen stod Högerpartiets Arvid Lindman utanför en vallokal och delade ut valsedlar. Detta var veterligen första tillfället en partiledare gjorde så; detta grepp togs över av andra partiledare i nästa val och har sedan dess ingått i alla valkampanjer.[1]
Partiernas valaffischer:
- Högerlasset blockerar vägen för all reformverksamhet. Rösta med Arbetarpartiet!
- Bort med slöseriet. Främja sparsamhetssträvandena genom att rösta med de frisinnade
- Vilken del av Sverige skall uppgivas? Hela riket skall försvaras. Rösta med högern
- Din röst fattas ännu! Rösta med Arbetarpartiet!
Valresultat
Huvudartikel: Resultat i andrakammarvalet 1924
| Parti | Partiledare | Röster | Mandatfördelning | ||||
|---|---|---|---|---|---|---|---|
| Antal | % [2] | +− % | Antal | +− | |||
| Sveriges socialdemokratiska arbetareparti | Hjalmar Branting | 749 542[3] | 41,1 | +4,7 | 104 | +11 | |
| Allmänna valmansförbundet | Arvid Lindman | 461 257[3] | 26,1 | +0,2 | 65 | +3 | |
| Frisinnade folkpartiet | Carl Gustaf Ekman | 224 212[3] | 13,0 | — | 29 | — | |
| Bondeförbundet | Johan Johansson (i Kälkebo) | 190 403[3] | 10,8 | −0,3 | 23 | +2 | |
| Sveriges liberala parti | Eliel Löfgren | 74 378[3] | 3,9 | — | 4 | +4 | |
| Sveriges kommunistiska parti (Kominternanslutet) | Nils Flyg | 63 601[4] | 3,6 | −1,0 | 4 | −3 | |
| Sveriges kommunistiska parti (Icke kominternanslutet) | Zeth Höglund | 26 301[4] | 1,5 | — | 1 | +1 | |
| Antal giltiga röster | ? | 100,00 | 230 | ||||
| Ogiltiga röster | ? | ||||||
| Totalt | 1 770 607[5] (53,0 %) |
||||||
Regeringsbildning
Valresultatet innebar endast måttliga förändringar och inom regeringen Trygger fanns det flera statsråd som ansåg att regeringen skulle sitta kvar, däribland justitieminister Birger Ekeberg. Efter flera veckors diskussioner lämnade regeringen den 14 oktober in sin avskedsansökan.
Försök att bilda en koalitionsregering mellan Sveriges liberala parti och Frisinnade folkpartiet misslyckades och Gustaf V gav uppdraget att bilda ny regering till socialdemokraternas Hjalmar Branting. Den 18 oktober tillträdde regeringen Branting III.
Litteratur
Peter Esaiasson: Svenska valkampanjer 1866-1988, Allmänna förlaget, Stockholm 1990, sid. 128-131. ISBN 91-38-92035-2.
Referenser
- ↑ Esaiasson (1990), s. 129
- ↑ Esaiasson (1990), appendix 3
- ↑ 3,0 3,1 3,2 3,3 3,4 Svenska Dagbladets årsbok 1928
- ↑ 4,0 4,1 ”Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 38. Supplement - Sveriges kommunistiska parti”. http://runeberg.org/nfcr/0393.html.
- ↑ Esaiasson (1990), appendix 3
|
|||||
