Från Rilpedia

Tidigare ledamot av Sveriges riksdag
Fritiof Domö
Parti	Högerpartiet
Mandatperiod(er)	1928-1959
Valkrets	Skaraborgs läns valkrets
Uppdrag i riksdagen:
Ledamot av första kammaren (1928-1959) Suppleant i jordbruksutskottet (1928-1931) Suppleant i statsutskottet (1937) Ledamot i jordbruksutskottet (1932-1936) Ledamot i bevillningsutskottet (1937)
Yrke/Titel	Godsägare
Födelsedatum	30 augusti 1889
Födelseplats	Foxerna, Eggby församling, Hakarps socken, Jönköpings län

Johan Fritiof Domö, till 1937 Johan Fritiof Gustafsson i Domö, född 30 augusti 1889, död 23 november 1961, var en svensk godsägare och socialkonservativ högerpolitiker.

Domö var förste vice partiordförande 1935-1944, partiledare för Högerpartiet 1944-1950, statsråd i samlingsregeringen 1939-1945, handelsminister 1939-1941, konsultativt statsråd ("bränsleminister") 1941-1944, och kommunikationsminister 1944-1945. Han var landshövding i Skaraborgs län 1951-1956. Som partiledare föga framgångsrik, vilket starkt bidrog till hans avgång.

Domö gifte sig med Ellen Carlsson 1915 och fick två barn.

Innehåll 1 Uppväxt 2 Politisk karriär 3 Högerledare 4 Landshövding 5 Bortgång 6 Källor 7 Externa länkar

Uppväxt

Fritiof Domö föddes i Hakarp, Jönköping, som Johan Fritiof Gustafson där han var son till godsägaren och riksdagsmannen Karl Johan Gustafsson och dennes hustru Augusta Johansdotter. Han genomgick Högre folkskolan i Huskvarna och praktiserade vid olika lantgårdar och bedrev samtidigt genomgående självstudier.

1913 blev han självständig lantbrukare, först i Åsen utanför Jönköping och från 1937 i Domö och senare vid Foxerna (vid 1943). Samtliga lantegendomar låg i Skaraborgs län, Västergötland.

Han deltog från 1917 i det kommunala livet och blev från 1922 ledamot av Skaraborgs läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott.

Politisk karriär

Från 1928 var Domö ledamot av första kammaren, invald av Skaraborgs läns valkrets, och blev i riksdagen känd som en uppslagsrik motionär och en sakkunnig jordbruksexpert. 1933 blev han suppleant i det så kallade välfärdsutskottet där han framträdde som en kunnig man med insikt i ekonomiska och sociala frågor. Han deltog i riksdagsutredningar som till exempel 1938 års jordbruksutredning och 1934 års margarinutredning.

1935 blev han andre vice ordförande i Högerns riksorganisation och 1936 gruppledare i första kammaren.

1939 bildades samlingsregeringen där Domö blev chef för handelsdepartementet. Som handelsminister slutförde Domö arbetet med krigsförsäkringsberedskapen och fritidslivets organisation samt Norrbottens Jernverk AB. Bland hans regeringsinitiativ kan man nämna byggandet av Falsterboleden, planerandet av skifferoljetillverkning i Närke samt tillsättandet av uppfinnarenämnden. Han tillsatte också utredningar angående den tekniska forskningen och småindustrin.

1941 blev han konsultativt statsråd med ansvar för bränslefrågor (bränsleminister). 1944 blev han chef för kommunikationsdepartementet där han bland annat utarbetade ett förslag om högertrafik.

Högerledare

Efter att professor Gösta Bagge hade gjort sin avsikt klar att avgå som högerledare blev Domö den starkaste kandidaten efter att den ende motkandidaten Martin Skoglund i Doverstorp inte ville ställa upp. Domö valdes därefter utan någon större dramatik. En av de vice ordförandena inom högern blev direktör Jarl Hjalmarson, som hade varit statsminister Arvid Lindmans handsekreterare 1929-1930.

Vid riksstämman 1944 yttrade Domö vid ett programtal följande ord:

Kanske borde vi ändå försöka rädda över till efterkrigstiden den del av de nyttiga erfarenheter, som den under stora mödor åstadkomna nationella samlingen har givit. För min del är jag beredd att efter måttet av mina krafter arbeta att så sker.

Under 1945 låt Domö förstå att 'han stödde programrevisionen av handlingsprogrammet som 1946 resulterade i det nya handlingsprogrammet vilket hade tagits fram under direktör Jarl Hjalmarsons ledning. Det antogs av högerns riksstämma den 17-18 juni. Domö kallade lösenordet i programmet Frihet och framsteg. Det kritiserade regeringspartiets marxistiskt inriktade politik som det ansåg strävade efter centralisering och statsdirigering av samhället. I kommunalvalet krävde Domö avvecklandet av de krigstida extraskatterna utan att nya skatter eller nya skatteformer inrättades. I en kommuniké av augusti 1946 krävde han en skattesänkning på sammanlagt 250 miljoner kronor som var en första etapp i en successiv sänkning av inkomstbeskattningen med sammanlagt 350 miljoner kronor som hade förespeglats i högerns alternativa finansplan våren 1946. Den avvisade också höjningen av förmögenhetsskatten samt arvsskatten och bolagsskatten samt att de avvisade införandet av särskild kvarlåtenskapsskatt.

Under 1947 kritiserade han regeringens inflationsprogram och vad han kallade för "klasskampsappeller" samt det så kallade "ryssavtalet". Han gick så långt i sin kritik av Erlanderregeringen att han i mars 1947 krävde nyval, vilket avvisades av regeringen. I oktober 1947 anordnade högern en samlingsdag där möten hölls ute i landet under slagordet Mot tvångsstyret. För ekonomisk och medborgerlig frihet. Högerledaren underströk i sitt tal att landets läge krävde laganda av hela svenska folket och manade till en verklig medborgarsamling kring en fast avsikt att övervinna krisen. I oktober 1947 utsågs filosofie kandidat Gunnar Svärd till sekreterare inom högern. Vid höstkonferensen i november 1947 inledde Domö en diskussion om den politiska situationen och sekunderades av förste vice högerledaren Jarl Hjalmarson som diskuterade partiets arbete. Samma år erbjöds Domö landshövdingeposten i Kalmar län men avböjde sedan erbjudandet hade offentliggjorts genom pressens indiskretion.

Under remissdebatten 1948 kritiserade han regeringens ekonomiska politik, som han ansåg saknade samordning, och ville inrätta ett inflationsutskott som skulle ta sig an problemet med inflationen. Under utrikes- och handelsdebatten 1948 stödde Domö utökat nordiskt samarbete som han icke ansåg var en nordisk blockbildning utan var ett naturligt uttryck för Skandinaviens folk som hade gemensamma rötter. Efter valförlusten 1948 där den konservative partichefen hade kritiserat den i hans tycke oansvariga löftespolitiken sammankallades en partikonferens i november där Domö ansåg att valförlusten berodde på att "uppjagade stämningar" hade skapats som gjorde "saklighetens talan" omöjlig.

Under 1949 presenterade Domö ett kompletterade ekonomiskt program med nedskärning av statsutgifterna samt sänkning av skatterna och friare utrikeshandel som huvudpunkterna. Den 14 december 1949 meddelade den till åren komne högerledaren sin avgång, vilket han motiverade att han "kan icke förena det alltmer krävande partiordförandeskapet med min enskilda verksamhet och mina privata förpliktelser" och ansåg att tidpunkten var rätt "när strömmen vänt för högerpartiet". Han kvarstod som högerledare fram till partistämman i januari 1950 då direktör Jarl Hjalmarson valdes som partiordförande.

Han kvarstod i riksdagen fram till 1951 då han utsågs till landshövding i Skaraborgs län 1951.

Landshövding

Som landshövding gjorde Domö en betydande insats med kommunikationerna samt jordbrukslivet inom länet. Han var även en god administratör som landshövding. Han avgick 1956.

Bortgång

Vid den 23 november 1961 gick pensionären Domö ut på jakt tillsammans med några jaktvänner. När jaktsällskapet vid 16-tiden skulle återvända var den förre landshövdingen inte närvarande vid angivna mötesplatsen. Jaktsällskapet gick ut och letade efter honom och påträffade honom död vid en skogsväg.

Domö var vid sin bortgång 72 år gammal. Han jordfästes på Eggby kyrkogård väster om Skövde.

Källor

• Svenska Dagbladets årsböcker mellan 1944 och 1949.
• Svenska Män och Kvinnor, artikeln om Domö, Fritiof

Externa länkar

Företrädare: Gustav Möller	Sveriges handelsminister 1939-1941	Efterträdare: Herman Eriksson
Företrädare: Förste innehavaren	Sveriges bränsleminister 1941-1944	Efterträdare: Axel Rubbestad
Företrädare: Gustaf Andersson	Sveriges kommunikationsminister 1944-1945	Efterträdare: Torsten Nilsson
Företrädare: Gösta Bagge	Högerns riksorganisations partiledare 1944-1950	Efterträdare: Jarl Hjalmarson