Högsta domstolen (Sverige)
Från Rilpedia
|
Högsta domstolen (HD) är i Sverige den ena av de två parallella högsta instanserna i det allmänna domstolsväsendet. Högsta domstolen är sista instans i tvistemål, brottmål och ärenden som har avgjorts av hovrätt. Högsta instans i förvaltningsmål är däremot Regeringsrätten.
Högsta domstolen grundades av Gustav III 1789 och har sitt säte i Bondeska palatset i Stockholm. Dess ställning är grundlagsfäst i regeringsformen. Ledamöterna skall vara minst 14 stycken och måste vara lagfarna domare. De kallas justitieråd och utses av regeringen. Regeringen utser också vem av dem som ska vara ordförande.
Innehåll |
Domstolens verksamhet
Högsta domstolen är sista instans (domstol) för tvistemål, brottmål och ärenden som har avgjorts av hovrätt. Dess huvuduppgift är att skapa prejudikat - vägledande avgöranden.
Överklagande
När ett mål har avgjorts av hovrätten kan det överklagas till Högsta domstolen. Domstolen beslutar först om prövningstillstånd, det vill säga om målet överhuvudtaget ska tas upp av Högsta domstolen. Om Justitieombudsmannen (JO) eller Justitiekanslern (JK) överklagar ett brottmål, måste dock Högsta domstolen ta upp fallet eftersom kravet på prövningstillstånd inte gäller för dem.
Prövningstillstånd får beviljas om Högsta domstolens beslut eller dom kommer få betydelse som ledning för hur andra liknande fall skall bedömas. Målet ifråga skall ha prejudikatintresse och inte bara handla om bevisfrågor. Prövningstillstånd får också i undantagsfall beviljas även om målet inte har intresse som prejudikat, till exempel det finns grund för resning eller att domvilla förekommit eller att målets utgång i hovrätten uppenbarligen beror på grovt förbiseende eller grovt misstag.
Resning
Part som vill att ett mål som en gång är avgjort av allmän domstol åter skall tas upp, kan ansöka om resning vid domstolen. För att resning skall beviljas krävs att nya omständigheter har framkommit som kan påverka domen.
För part som inte har överklagat i rätt tid kan domstolen efter ansökan besluta om återställande av försutten tid.
Handläggning
När ett mål tas upp får parterna lov att yttra sig. Vanligen får de inkomma med nya skrifter, och det händer även att yttranden inhämtas från olika experter eller myndigheter. Målet föredras av en revisionssekreterare som ansvarar för handläggningen med en noggrann utredning och ett förslag till hur Högsta domstolen skall döma i målet.
Handläggningen är vanligtvis enbart skriftlig (målet avgörs utan huvudförhandling). Då bedöms bevisen som framlagts i lägre instanser tillsammans med eventuella nya inlagor.
I de fall huvudförhandling hålls kommer parterna med sina ombud och i brottmål även åklagaren att närvara. Särskilda regler gäller för om vittnen som redan hörts i lägre instanser skall höras igen eller om enbart deras tidigare vittnesmål skall ligga till grund för bedömningen.
Historik
Konungens domsrätt, som omnämns redan i landskapslagarna, utövades ända till början av 1600-talet på ting i landsorten, räfst- och rättareting, eller vid konungens hov.
Efter åtskilliga reformförsök under de första Vasakonungarnas tid uppdrogs konungens domsrätt enligt rättegångsordinantien av 1614 åt en konungslig hovrätt, men redan följande år fick man rätt att begära revision av hovrättens dom hos Kungl. Maj:t.
Konungens domsrätt kom, bland annat enligt instruktion den 30 maj 1630, att utövas av rådet, sedermera i denna egenskap kallat Revisionsrätt eller Justitierevision.
Konungens domsrätt utfördes under frihetstiden och enligt 1772 års regeringsform av en avdelning av rikets råd, Justitierevisionen. Denna överflyttades sedan genom Förenings- och säkerhetsakten 1789 till ett särskilt ämbetsverk, Högsta domstolen. I detta ämbetsverk avgjordes alla justitierevisionsärenden och kungen hade två röster precis som han hade haft i rådet under frihetstiden.
Förordnandet för Högsta domstolen utfärdades den 15 maj 1789 och i detta föreskrevs att domstolen skulle bestå av 12 lagkunniga män, av vilka hälften skulle vara frälse, den övriga hälften ofrälse, samt lyda under riksdrotsens ordförandeskap. Ledamöterna tillsattes endast på "behaglig tid" och fick behålla de ämbeten de haft innan.
I 1809 års regeringsform bibehölls Högsta domstolen som utövare av den högsta domarmakten men dess organisation förtydligades. Enligt § 17 i regeringsformens ursprungliga lydelse skulle kungens domsrätt uppdras åt 12 av honom utnämnda lagkunniga män, justitieråd, vilka fullgjort vad författningarna föreskriver dem, som kan användas i domarämbeten, samt "i sådana värv ådagalagt insikt, erfarenhet och redlighet". De tidigare regeringsformernas stadgande (§ 21) behölls: Kungen skulle även fortsättningsvis ha två röster de gånger han var med i överläggningarna i Högsta domstolen. (Kung Oscar II närvarade en gång, vid högsta domstolens 100-årsjubileum 1889, och använde då sina två röster.)
Längre fram bestämdes att högsta domstolen skulle arbete med två avdelningar och utgöras av 16 justitieråd (kungliga stadgan den 23 okt 1860). Antalet ökades genom lagen den 26 mars 1897 till 18 justitieråd, tidvis arbetande på tre avdelningar.
Ursprungligen fanns regeln om att hälften av ledamöterna skulle vara frälse och hälften ofrälse med i § 17 regeringsformen, men denna begränsning togs bort vid riksdagen 1844-45 eftersom den stod i strid med § 28 i 1809 års regeringsform (som sa att kungen inte borde fästa avseende vid börd vid utnämningar). Innan dess hade man i regel adlat framstående jurister för att på så sätt uppnå hälftenkravet.
I § 5 i 1809 års regeringsform föreskrevs ursprungligen att justitiestatsministern alltid skulle vara ledamot av Högsta domstolen, men vid departementalstyrelsens införande vid riksdagen 1840-41 upphävdes denna förening av ett statsråds- och ett domarämbete.
Bestämmelsen om att kungen skulle ha två rösträtter upphävdes 1909. Samtidigt upphörde Högsta domstolens åliggande att granska lagförslag. (Denna uppgift sköts numera av Lagrådet.)
Alla Högsta domstolens beslut utfärdades tidigare i kungens namn, då förkortat Kungl. Maj:t, i och med att kungen var tvungen att skriva under varje domslut (i Danmark tillämpas detta system fortfarande). Detta förfarande upphörde i och med införandet av den nu gällande regeringsformen år 1974.
(Se även Besvär, Lagrådet, Nedre justitierevisionen, Regeringsrätten, Revision och Underställning.)
Domstolens sammansättning
Domstolens justitieråd och deras tillträdesår:
- Johan Munck, ordförande (1987, ordförande 2007)
- Gertrud Lennander (1992)
- Leif Thorsson (1993)
- Dag Victor (1997)
- Severin Blomstrand (1997)
- Torgny Håstad (1998)
- Marianne Lundius (1998)
- Lars Dahllöf (2001)
- Ann-Christine Lindeblad (2002)
- Ella Nyström (2002)
- Kerstin Calissendorff (2003)
- Per Virdesten (2004)
- Anna Skarhed (2005)
- Gudmund Toijer (2007)
- Stefan Lindskog (2008)
- Lena Moore (2008)
Se även lista över justitieråd.
I domstolen finns även cirka 30 revisionssekreterare, dessa ansvarar för målens beredning.
Se även
Externa länkar
Fotnoter
- ↑ Foto: Tage Olsin
Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Högsta domstolen, 1904–1926 (Not).
