Guinea
Från Rilpedia
| République de Guinée | |||||
|
|||||
| Valspråk: Travail, Justice, Solidarité (Franska: Arbete, Rättvisa, Solidaritet) |
|||||
| Nationalsång: 'Liberté' | |||||
 |
|||||
| Huvudstad | Conakry 9° 30' N, 13° 43' W
|
||||
| Största stad | Conakry | ||||
| Officiellt språk | franska | ||||
| Statsskick President Premiärminister |
republik Moussa Dadis Camara Kabine Komara |
||||
| Självständighet • Deklarerad • Erkänd |
från Frankrike 2 oktober 1958 |
||||
| Yta • Totalt • Vatten |
245 857 km² (75:e) försumbart |
||||
| Folkmängd • Totalt • Befolkningstäthet |
9 690 222 (82:a) 38,6 inv/km² (134:e) |
||||
| BNP (PPP) • Totalt • Per capita |
(2003) $3 626 milj (128:e) |
||||
| Valuta | guinesisk franc (GNF) |
||||
| Tidszon | UTC | ||||
| Topografi • Högsta punkt • Största sjö • Längsta flod |
Mont Nimba 1 752 m ö.h. km² Gambiafloden 1 130 km |
||||
| Nationaldag | 2 oktober | ||||
| Landskod | GN, GIN | ||||
| Landsnummer | 224 | ||||
Republiken Guinea (République de Guinée), är en stat i Västafrika vid Atlanten. Guinea gränsar till Elfenbenskusten, Guinea-Bissau, Liberia, Mali, Senegal och Sierra Leone.
Innehåll |
Historia
Stenredskap, slipade yxor och keramik från 4000-talet f. Kr. är funna i Guinea. Utmed kusten har även spånredskap och kökkenmöddingar från ca 4000 - 2000 f. Kr. påträffats.
Landets ursprungsbefolkning drevs på 700-talet ut mot kusten av invandrare, särskilt susu och malinke, som etablerade mindre kungadömen i det inre av det nuvarande Guinea. Dessa kom i sin tur att erövras av större västafrikanska maktblock som kungarikena Ghana (på 900-talet) och Sosso (på 1100- och 1200-talen).
Maliriket lade under sig området efter slaget vid Kirina 1235. Så småningom försvagades det inre motsättningar och splittrades på 1400-talet upp i olika hövdingadömen. Ett av dessa, Songhairiket lyckades efter hand lägga under sig de andra hövdingadömena och blev både större, rikare och mer välmående än sina föregångare - inte minst tack vare handeln med de de portugisiska handelsmän som från 1445 bytte alkoholdrycker, textilvaror och eldvapen mot guld och slavar.
Inte heller detta rike blev dock bestående, Songhai skakades av inbördeskrig och omfattande fulaniinvandring och upplöstes efter slaget vid Tondibi 1591.
I det inre höglandet (Fouta Jalloo) uppstod ett muslimskt fulanirike, som 1725 startade heligt krig för att omvända den omgivande befolkningen. Riket upplöstes av inre strider och erövrades slutligen av Frankrike.
Tidigt under 1800-talet upprättades franska och brittiska handelskolonier.
1890 blev landet en fransk koloni, under namnet Franska Guinea. Samma år grudlades huvudstaden Conakry på ön Tombo. 1895 inlemmades landet i Franska Västafrika.
Majoritetsbefolkningen förtrycktes, motståndet mot kolonialmakten växte och 1958 röstade Guinea som enda franska koloni ja till självständighet och nej till den nya konstitution som Charles de Gaulle föreslagit.
Guinea kom därför inte att ingå i Femte republiken utan blev, som första franska koloni i Afrika, självständigt till priset av omdelbart stopp för allt franskt bistånd.
Efter självständigheten kom Guinea att styras av president Ahmed Sékou Touré. Touré försökte genomdriva sina idéer om självständig "afrikansk socialism" med hårt undertryckande av det fria ordet och andra mänskliga rättigheter. Efter 1960 gjordes flera kuppförsök mot Touré och en stor del av befolkningen flydde ut ur landet undan Tourés diktatoriska styre.
Några dagar efter Tourés död 1984 genomfördes en oblodig militärkupp under ledning av officeren Lansana Conté. Till en början tycktes det slutna, fattiga Guinea gå mot en ljusare framtid. Oppositionen tilläts bilda partier och ställa upp i val. De första allmänna valen hölls 1993. Då valdes general Lansana Conté till president i den nya civila regeringen. Han omvaldes 1998 och 2003.
Demokratin fick dock inte fäste. Regimen anklagades för att vinna alla val genom fusk. Landets ekonomi försämrades genom fallande priser på den viktigaste exportvaran bauxit. Arbetslösheten ökade. Missnöjet tilltog.
Under senare delen av 1990-talet och början av 2000-talet drogs Guinea in i konflikterna i grannländerna Sierra Leone och Liberia. Hundratusentals flyktingar vällde in över gränserna, och de interna politiska spänningarna ökade också.
Den 10 januari 2007 inleddes en allmän strejk mot regimen, arrangerad av landets två största fackförbund och uppbackad av fjorton oppositionspartier som krävde att Högsta domstolen avsatte Conté och att en samlingsregering skulle bildas. I sammanstötningar med strejkande sköt kravallpolisen ihjäl minst 59 människor och flera höga fackföreningsledare greps.
Efter arton dagar avblåstes strejken sedan facket och oppositionen kommit överens med regeringen om att:
- en ny premiärminister som parterna kan enas om ska tillsättas
- priserna på bränsle och ris ska sänkas
Lansana Contés utsåg den 9 februari 2007 64-årige Eugene Camara, en hittills tämligen anonym topptjänsteman, till ny premiärminister. Oppositionen var dock missnöjd med valet och den 26 februari utsågs en mer samlande kandidat, Lansana Kouyaté - som året därpå i sin tur efterträddes av Ahmed Tidiane Souaré.
Militärkuppen i december 2008
Efter Contés död, strax innan jul 2008, utbröt en maktkamp i landet och militären Moussa Dadis Camara sade sig ha upplöst regeringen, något Souaré dock förnekade.
Den 29 december fördömde Freds- och säkerhetsrådet inom Afrikanska Unionen (AU) kuppen och beslutade att frysa Guineas medlemskap i AU tills den konstitutionella ordningen återupprättats.[1]
Även den västafrikanska samarbetsorganisationen ECOWAS beslutade att avstänga Guinea, vid ett möte i Nigeria, lördagen den 10 januari 2009.[2]
Geografi
Guinea är beläget på den västafrikanska kusten. Landet gränsar till Elfenbenskusten, Guinea-Bissau, Liberia, Mali, Senegal och Sierra Leone. Floderna Niger och Milo har sina källor i Guineas bergsområden.
Klimat och miljö
Klimatet är i allmänhet hett och fuktigt. Från juni till november är det en monsun-liknande regntid. Under den torra säsongen resten av året, blåser harmattan-vinden, som är het och sandmättad.
Några av Guineas större miljöproblem är avskogning vilket leder till jorderosion, otillräckliga mängder färskvatten, markförorening och överfiskning.
Administrativ indelning
Guinea är indelat i en speciell zon (zone special), Conakry, och 33 prefekturer (prefectures): Beyla, Boffa, Boke, Coyah, Dabola, Dalaba, Dinguiraye, Dubreka, Faranah, Forecariah, Fria, Gaoual, Gueckedou, Kankan, Kerouane, Kindia, Kissidougou, Koubia, Koundara, Kouroussa, Labe, Lelouma, Lola, Macenta, Mali, Mamou, Mandiana, Nzerekore, Pita, Siguiri, Telimele, Tougue och Yomou.
Ekonomi
Guinea har stora naturtillgångar, men är ändå ett underutvecklat land. Här finns över en tredjedel av världens bauxit-tillgångar och Guinea är världens näst största bauxit-producent. 1999 stod gruvsektorn för 75% av exporten.
Det pågår ekonomiska reformer, men tyvärr hindras utvecklingen av stridigheter vid gränserna mot Sierra Leone och Liberia. Dels kostar försvaret pengar, dels avstår investerare från insatser i Guinea. Utländska gruvbolag tar hem sin personal och varuhamstring skapar lokal inflation och matbrist. Guinea får ekonomisk hjälp från det internationella samfundet.
55% av elektriciteten produceras av vattenkraft och resterande av fossila bränslen.
Demografi
- Befolkning: peuhl 40%, malinke 30%, soussou 20%
- Flyktingar: I Guinea finns ungefär 150 000 flyktingar från Liberia och Sierra Leone (2003)
- Befolkningens medelålder: 17,7 år (2002)
- Spädbarnsdödlighet: drygt 9% (2003)
- Befolkningens medellivslängd: 49,5 år (2003)
- Analfabetism: 1995 var ungefär 65% av den vuxna befolkningen analfabeter
Religion
Islam är den dominerande religionen i Guinea. Omkring 85% av befolkningen är muslimer, de flesta av dem är sunniter men andelen shiiter växer. 10% räknas som kristna (romersk-katolska, anglikaner, baptister och andra evangelikala, Jehovas vittnen, sjundedagsadventister m fl) och 5% tillämpar traditionell naturreligion. Det finns även mindre grupper Bahá'ítroende, hinduer, buddhister och kinesisk folkreligion.
Politik
Guinea har bara haft två presidenter sedan landet förklarade sig självständigt den 2 oktober 1958. Lansana Conté tog kontroll över landets ledning 1984, efter Sékou Tourés död. Conté valdes officiellt 1993 och omvaldes 1998 och 2003. Han satt vid makten tills sin död 2008. Dock har giltigheten i dessa val starkt ifrågasatts av oppositionen.
Presidenter
- Ahmed Sékou Touré 1958-84
- Louis Lansana Beavogui, interimspresident, mars-april 1984
- Lansana Conté, 1984-2008
- Aboubacar Sompa interimpresident december- 2008
Regeringschefer
- Ahmed Sékou Touré 1957-58
- Louis Lansana Beavogui, 1972-84
- Diarra Traoré, april-december 1984
- Sidya Touré, 1996-99
- Lamine Sidimé, 1999-2004
- François Lonseny Fall, februari-april 2004
- Cellou Dalein Diallo, 2004-
Referenser
- ↑ ”Communique of the 165th Meeting of The Peace and Security Council” (på engelska) (pdf). 29 december 2008. http://www.africa-union.org/root/UA/Actualites/2008/dec/PSC/Communiqu%E9%20165th%20Eng.pdf. Läst 30 december 2008.
- ↑ SVT 10 jan 2009
|
||||||||
|
|||||
