Fredrik von Otter
Från Rilpedia
 |
|
| Ämbetsperiod: | 12 september 1900 – 5 juli 1902 |
| Företrädare: | Erik Gustaf Boström |
| Efterträdare: | Erik Gustaf Boström |
| Födelsedatum: | 11 april 1833 |
| Födelseplats: | Fägred, Västergötland |
| Dödsdatum: | 9 mars 1910 |
| Dödsplats: | Karlskrona, Blekinge |
| Maka: | Matilda Dahlström |
| Politiskt parti: | Obunden |
Fredrik Wilhelm von Otter, född 11 april 1833, död 9 mars 1910, var en svensk politiker, friherre, sjömilitär, statsråd, riksdagsman 1892–1905 och statsminister 1900–1902.
Han vigdes 1863 med Matilda Dahlström, med vilken han hade sju barn. Han var bror till Carl Gustaf von Otter, farfar till Göran von Otter och farfars far till Anne Sofie von Otter.
Biografi
Fredrik Wilhelm von Otter föddes på Fimmersta i Västergötland. Han intogs tolv år gammal vid krigsakademien på Karlberg och utnämndes till sekundlöjtnant i flottan 1850.
Sedan han deltagit i flera expeditioner och sjökommenderingar, ingick han 1857 i brittisk örlogstjänst och stannade kvar i denna till 1860. Under sin tid i den brittiska flottan deltog han med stor utmärkelse i Storbritanniens krig mot Kina och erhöll för detta tapperhetsmedalj. År 1858 utnämndes han till premierlöjtnant, 1863 till underekipagemästare i Karlskrona och 1866 till kapten. Under flera av de därpå följande åren ledde han, dels som chef, dels som sekond, åtskilliga sjöexpeditioner. Sålunda var han sistnämnda år chef på skonerten Falk under dennes expedition i Östersjön och Kattegatt. År 1867 var han chef på kanonbåten Ingegerd på dess expedition till Norges västkust. År 1868 var han chef på kanonångaren Sophia på Adolf Erik Nordenskiölds vetenskapliga expedition till Spetsbergen. År 1869 tjänstgjorde han som sekond på korvetten Josephina på dess expedition till Azorerna och Nordamerika.
År 1871 var han chef på kanonbåten Ingegerd med befäl över briggen Gladan på dessa fartygs expeditioner till Baffinbukten för att från Discoön vid Grönlands västkust hämta den så kallade "Nordenskiöldska järnmeteoriten" på cirka 25 ton som låg på den öppna stranden av ön. Samma år blev han förordnad till sekreterare i kommittén angående organisationen av sjöförsvarets militärpersonal samt utnämnd till adjutant hos hertig Oscar. År 1872 befordrades han till kommendörkapten, blev samma år ledamot i militärtekniska byrån samt adjutant hos konungen.
År 1873 ledde han som befälhavare korvetten Balders expedition till Nordsjön och Atlanten. År 1874 utnämndes han till kommendör vid flottan och kallades den 23 december samma år till ledamot av konungens statsråd och chef för sjöförsvarsdepartementet (sjöförsvarsminister). Efter att ha innehaft detta ämbete i sex år avgick han 1880 för att efterträdas av sin äldre bror Carl Gustaf. Han utnämndes då till varvschef vid flottans station i Karlskrona och blev 1892 viceamiral. Han var sedermera ordförande i kommittéerna angående organiserande av en fästningsartillerikår i Karlskrona 1892 och angående lotsstyrelsens omorganisation 1893 samt ledamot i kommittén rörande Lant- och Sjöförsvarsdepartementens sammanslagning.
År 1891 invaldes han i riksdagens första kammare som representant för Blekinge län, som han företrädde till och med 1899 års riksdag, från och med 1893 placerad i statsutskottet. Han räknades till protektionisterna, även om han inte tillhörde dess mest hårdföra anhängare. Vid riksdagarna 1900–1902 representerade han Karlskrona i andra kammaren och fungerade 1900 som vice ordförande i arbetarförsäkringsutskottet. Den 12 september samma år kallades han som statsminister i spetsen för konungens råd. I denna egenskap lyckades han 1901 genomdriva den nya härordningen, som med avskaffande av indelningsverket införde åtta månaders övning för infanteriet och tolv månaders för specialvapnen. Däremot vann det år 1902 framlagda rösträttsförslaget föga eller inga sympatier från något håll och blev av riksdagen avslaget. Otter lämnade också den 5 juli samma år sin plats för att efterträdas av Erik Gustaf Boström och drog sig med pension tillbaka till privatlivet.
År 1902 valdes han ånyo till Blekinge läns representant i första kammaren. Ledamot av Kungliga Krigsvetenskapsakademien och Kungliga Örlogsmannasällskapet, var Otter under en följd av år ledamot av Blekinge läns landsting och Karlskrona stadsfullmäktiges ordförande.
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Fredrik von Otter
| Företrädare: Abraham Leijonhufvud |
Sveriges sjöförsvarsminister 1874–1880 |
Efterträdare: Carl Gustaf von Otter |
| Företrädare: Erik Gustaf Boström |
Sveriges statsminister 1900–1902 |
Efterträdare: Erik Gustaf Boström |
|
|||||||
Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926 (Not).
