Carl Gustaf von Otter
Från Rilpedia
Carl Gustaf von Otter, född 17 augusti 1827 på Fimmersta i Västergötland, död 24 februari 1900, var en svensk friherre, sjöförsvarsminister och sjömilitär.
Han började sin sjömilitära bana 1847 som sekundlöjtnant vid flottan. Under anställning i engelsk örlogstjänst 1852-54 deltog han i åtskilliga strider till sjöss och till lands i Ostasien. Efter att under flera år ha fört befäl på postfartyg och privata ångfartyg blev han 1867 kommendörkapten av 2:a klassen. 1872-75 var han chef för Norra lotsdistriktet och 1875-80 lotsdirektör och chef för Lotsstyrelsen. 19 april 1880 efterträdde han sin yngre bror Fredrik von Otter som statsråd och chef för Sjöförsvarsdepartementet. Han var sedan kvar på posten som sjöförsvarsminister i nära 13 år under 6 statsministrar. Under tiden utnämndes han 1883 till konteramiral, 1888 till generallotsdirektör och 1889 till viceamiral. Han avgick som generallotsdirektör 20 juli 1892, och regeringen lämnade han 16 december samma år, varefter han kvarstod som viceamiral i flottans reserv till 1896. von Otter blev ledamot av örlogsmannasällskapet 1862 (hedersledamot 1876) och 1881 av Krigsvetenskapsakademin. von Otter gjorde sig känd inom fyrväsendet genom den av honom konstruerade klippapparaten.
Källor
| Företrädare: Fredrik von Otter |
Sveriges sjöförsvarsminister 1880–1892 |
Efterträdare: Jarl Christerson |
