Royal Navy

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
White Ensign, Storbritanniens örlogsflagga.

The Royal Navy (på svenska Kungliga Flottan) är det officiella namnet på Storbritanniens örlogsflotta. Royal Navy är den äldsta av de brittiska försvarsgrenarna. Då Storbritannien är en önation och sjöfartsnation har flottan under historien haft stor betydelse för utgången av flera krig och sedan länge har Royal Navy varit en av världens största flottor, och periodvis även världens största. Idag har Storbritannien fortfarande den största flottan inom Europeiska unionen.

Det officiella samlingsnamnet på alla marina delar av brittiska försvarsmakten av idag är Naval Service, och inkluderar Royal Navy och Royal Marines, de marina reservförbanden, samt vissa civila stödorganisationer som Royal Fleet Auxiliary. Naval Service hade 39 400 stamanställda i april 2006.

Innehåll

Historia

Huvudartikel: Royal Navys historia

Mellan år 1692 och början av andra världskriget ansågs Royal Navy vara den största och mäktigaste flottan i hela världen. Efter det har USA:s flotta, United States Navy, tagit över den rollen, även om Royal Navy förblivit Västeuropas största och teknologiskt mest avancerade flotta. Flottan bidrog starkt till att Storbritannien kom att bli den dominerande militära och ekonomiska stormakten under 1700-talet och 1800-talet och var dels av stor betydelse för möjligheten att erövra de många brittiska kolonierna, bland annat i konkurrens med Frankrike, och dels för att hålla ihop det vidsträckta brittiska imperiet. I och med segern i slaget vid Trafalgar 1805 erhöll Storbritannien ett absolut sjöherravälde i 100 år framåt.
Rule, Britannia! är en känd patriotisk sång som med textraden Britannia, rule the waves innehåller en hyllning till Royal Navy och visar på vilken betydelse den haft.

Royal Navy idag

Royal Navy är fortfarande en av världens största flottor, och överträffas endast av amerikanska flottan när det gäller förmåga att utöva global sjömakt. Royal Navy har idag omkring 90 fartyg och fyra örlogshamnar.

Dess uppdrag är idag att skydda brittiska intressen i hemlandet och utomlands och att verkställa den brittiska regeringens utrikes- och försvarspolitik, med såväl militära som diplomatiska medel. Royal Navy utgör en viktig komponent i Storbritanniens åtaganden till NATO, och upprätthåller Storbritanniens kärnvapenavskräckningsförmåga genom att ständigt ha kärnvapenubåtar till havs.

Royal Navy har idag fartyg på patrull i Medelhavet, Nord- och Sydatlanten och i Persiska Golfen.

Organisation och ledning

Högste befälhavare för Royal Navy är Drottning Elizabeth II, i kraft av befattningen som överbefälhavare över alla väpnade styrkor och med titeln Lord High Admiral. Den som har det yrkesmässiga ansvaret för dess ledning är chefen för Naval Service, med titeln 1:e Sjölord. Denne ingår i ett amiralitetskollegium vars ordförande är statssekreteraren i försvarsdepartementet. De marina ledamöterna i detta kollegium var i juli 2007:

    • 1:e Sjölord (och chef för Marinstaben): Amiral Sir Jonathon Band KCB, ADC
    • Överbefälhavare för flottan (CINCFLEET): Amiral Sir Mark Stanhope KCB, OBE
    • 2:e Sjölord (och chef för marinflyget): Viceamiral Adrian Johns CBE
    • Biträdande chef för Marinstaben: Konteramiral Robert Cooling
    • Marinens Controller: Konteramiral P Lambert
    • Chef för flottans underhåll: Viceamiral TA Soar OBE

Överbefälhavaren för flottan för befäl över alla marina enheter. Denne har sitt högkvarter ombord på HMS Excellent i Portsmouth samt i Northwood, Middlesex där alla försvarsgrenarna har ett gemensamt högkvarter. I detta hökvarter finns ett antal befälhavare med olika ansvarsområden, däribland:

    • Stabschef: Viceamiral Paul Boissier
    • Operationschef: Konteramiral D J Cooke MBE
    • Befälhavare för de marina styrkorna: Konteramiral George Zambellas DSC
    • Befälhavare för de amfibiska styrkorna (och kommendant för marinkåren): Generalmajor G S Robison

De amfibiska styrkorna består i huvudsak av den 3:e Kommandobrigaden. De marina styrkorna innefattar ett antal enheter med bland annat hangarfartyg, amfibiska fartyg och en särskild multinationell enhet som opererar utanför Irak.

Baser

Royal Navy hade tidigare ett stort antal baser runt hela världen. Idag återstår fyra örlogshamnar, alla i Storbritannien; Faslane, Rosyth, Portsmouth och Devonport. Marinkåren har sin bas i Plymouth. I Dartmouth, Devon ligger Royal Naval College, som grundutbildar blivande marinofficerare.

Ytflottan - Surface Fleet

HMS Illustrious

Ytflottan utgör den största delen av Royal Navy. Den består av 90 fartyg, bland annat 3 hangarfartyg, 3 amfibieattackfartyg, 8 jagare, 17 fregatter, minröjningsfartyg, patrullbåtar och inspektionsfartyg. 2002 omorganiserades ytfartygsflottan i två flottiljer, baserade i Portsmouth respektive Devonport och en utskiftning av äldre skepp som är tänkt pågå fram till år 2020 påbörjades.

Hangarfartygen är kärnan i Royal Navys expeditionsstyrkor. De tre fartygen (Ark Royal, Illustrious, Invincible) är från slutet av 70-talet och har ett deplacement på 22 000 ton. Deras viktigaste beväpning är flygstyrkan som består av 21 flygplan och helikoptrar. Den exakta sammansättningen på flygstyrkan beror på uppdragets art. Bland de flygplanstyper som kan föras med ombord finns Harrier, och helikoptrar för flygburen stridsledning (Sea King), transport (Sea King, Chinook) och ubåtsjakt (Merlin).

Hangarfartygsstyrkan planeras att utrustas med två nya hangarfartyg med start 2012. Dessa fartyg är betydligt större än dagens, och kommer att kunna ta upp till 40 flygplan. Harrierflygplanen kommer att ersättas av en version av F35 Joint Strike Fighter med STOVL-förmåga (kort startsträcka och vertikal landning).

Amfibiefartygen, samtliga från slutet av 90-talet, har till uppgift att transportera och landsätta trupper. HMS Ocean kan lasta 800 soldater och har 18 helikoptrar ombord, varav 6 AH-64 Apache attackhelikoptrar. De övriga två fartygen (Albion, Bulwark) kan lasta omkring 400 soldater och 67 fordon.

Jagare och fregatter är flottans arbetshästar. Jagarnas främsta uppgift är luftförsvar, medan fregatterna är inriktade på strid mot ytfartyg och ubåtar. De 8 jagarna av Typ 42 kom i tjänst i slutet på 1970-talet och början på 1980-talet. Bestyckningen består bland annat av en 4,5 tums kanon, 324mm antiubåtstorpeder och 22 luftvärnsrobotar av typen Sea Dart. Jagarna behöver ersättas av modernare system och 2007 kommer den första i en ny serie Jagare, Typ 45, att träda i tjänst. Mellan 6 och 12 av dessa nya jagare kommer att anskaffas. Dess huvudbestyckning kommer att vara PAAMS som är ett luftvärnssystem utvecklat tillsammans med Frankrike och Italien.

De nyaste fregatterna av Duke-klass (Type 23) är 13 till antalet och trädde i tjänst under 90-talet. Dess huvudsakliga bestyckning är 32 VL Seawolf luftvärnsrobotar, 8 Harpoon sjömålsrobotar, en 4,5 tums kanon och 324mm antiubåtstorpeder. Royal Navy har också fyra äldre fregatter av Broadsword-klass (Type 22). Dessa trädde i tjänst i mitten på 80-talet och är bestyckade med 12 Seawolf luftvärnsrobotar, och i övrigt ungefär som Dukefregatterna.

Ubåtsvapnet - Submarine Service

Royal Navys ubåtsvapen har idag enbart kärnkraftsdrivna stridsubåtar. Det rör sig om 4 strategiska robotubåtar (Vanguard-klass), vardera med 16 Trident D5 ballistiska robotar, vilka utgör Storbritanniens förmåga till kärnvapenavskräckning, och 9 attackubåtar (7 Trafalgar-klass och 2 Swiftsure-klass) med kryssningsrobotkapacitet. En ny typ av attackubåt (Astute-klass) är under konstruktion. Tre stycken av dessa har sjösatts, men inte tagits i drift (april 2007), och upp till tre till kan komma att beställas. I Submarine Service ingår också ubåtsräddningstjänsten Submarine Rescue Service, med flera små räddningsubåtar och fjärrstyrda dykrobotar.

Marinflyget - Fleet Air Arm

Joint Strike Fighter

Fleet Air Arm, marinflyget, är Royal Navys flygande förband, med 200 flygplan och helikoptrar samt en personal på omkring 6 200. Omkring 2012 kommer marinflyget att börja utrustas med flygplanet Joint Strike Fighter, som är ett i huvudsak amerikanskt utvecklingsprojekt där även Storbritannien och flera andra länder deltar. Fram till dess har man lånat 26 Harrier GR9 av RAF. Utöver detta finns det också 44 EH-101 Merlin-, 54 Lynx- och 60 Westland Sea King-helikoptrar. Dessa är stationerade ombord på hangarfartyg, amfibistridsfartyg, jagare och fregatter när dessa är till sjöss, och annars på baser i Yeovilton, Culdrose och Cottesmore.

Brittiska marinkåren - Royal Marines

Huvudartikel: Royal Marines

Royal Marines, Storbritanniens marinkår, är inte en del av Royal Navy men väl av Naval Service. De amfibiefartyg som transporterar marinkårsförbanden ingår dock i Royal Navy, och flygunderstödet ingår i Fleet Air Arm. Idag utgörs kärnan i Royal Marines av en brigad (3 Commando Brigade), som står i ständig beredskap som del av Storbritanniens snabbinsatsstyrkor. Brigaden består av tre enheter av bataljonsstorlek samt understödsförband, och är normalt baserade i sydvästra England.

Royal Fleet Auxiliary

RFA Argus

Royal Fleet Auxiliary (RFA) är en civil myndighet under det brittiska försvarsdepartementet, ingående i Naval Service. Det kan i praktiken beskrivas som ett paramilitärt rederi med 18 fartyg. RFA består av handelsfartyg, som kan understödja örlogsfartyg med drivmedel, ammunition, reservdelar, färskvatten och proviant till sjöss (RaS - Replenishment at Sea). RFA har också amfibiefartyg. RFA:s fartyg är örlogsgrå, har NATO pennant-nummer, kan kommunicera på de militära radiofrekvenserna, har förberedda platser för luftvärnskanoner, och har ofta helikopterplatta. Personalen är civila statstjänstemän och bär uniform och gradbeteckningar av handelsflottans typ. När RFA:s fartyg deltar i krigsoperationer är dess besättningar underkastade krigslagarna.

Se även: Grader i Royal Fleet Auxiliary

Royal Navy tidsspann och utkämpade slag

Kända fartyg inom Royal Navy

HMS Hood 1932

Kända personer verksamma inom Royal Navy

Källor

  • Herman, Arthur: To rule the waves, 2005. ISBN 0340734193. 
  • Humble, Richard: Naval Warfare: An Illustrated History, Orbis Publishing Ltd, London 1983. ISBN 0-85613-285-3. 
  • Rodger, N.A.M.: The Safeguard of the Sea: A Naval History of Britain 660-1649, Penguin Books Ltd, New York 1999. ISBN 0-393-31960-1. 
  • Rodger, N.A.M.: The Command of the Ocean: A Naval History of Britain, 1649-1815, W. W. Norton & Company, New York 2006, New Ed. ISBN 0-393-32847-3. 

Se även

Externa länkar

(engelska)

Personliga verktyg