Kryssningsrobot
Från Rilpedia
 |
Artikeln eller avsnittet innehåller ifrågasatta faktauppgifter. Se diskussionssidan, eller historiken, för mer information. Rätta gärna felaktigheter. |
Kryssningsrobot är en aerodynamisk robot som färdas mot målet på låg höjd och med hög hastighet. Principen för en kryssningsrobot är att den kan avfyras från en ett fartyg eller ett flygplan som befinner sig på bekvämt avstånd utanför det fientliga landets territorium. Roboten fäller ut vingarna, startar motorn och stabiliserar sin flykt på en förinställd höjd över underlaget. Denna höjd är något hundratal meter och följs sedan under hela färden med hjälp av framåt- och nedåtblickande sensorer som mäter avståndet till underlaget. Roboten styr med hjälp av tröghetsnavigering, på spikrak kurs, mot en förprogrammerad orienteringspunkt. Orienteringspunkten är egentligen ingen punkt, utan en någon kvadratkilometer stor yta för vilken roboten har en fullständig höjdprofil lagrad i sitt minne. När roboten bedömer att den befinner sig i närheten av orienteringspunkten börjar den läsa av underlaget med sina sensorer och jämföra värdena med de data som finns i minnet. Så fort den hittar en överensstämmelse mellan indata och de lagrade profilerna vet den exakt var den befinner sig. Den växlar så kurs för att med hjälp av tröghetsnavigering bege sig till nästa orienteringspunkt. Roboten kryssar sig så fram via en mängd orienteringspunkter till målet. Kryssandet fyller två funktioner; dels blir noggranheten avsevärt bättre än att använda tröghetsnavigering hela vägen, dels blir det mycket svårt för motståndaren att förutsäga vart roboten är på väg.
Tidiga modeller kunde inte kryssa, de följde en rak kurs och kallades därför "flygande bomber". Detta uttryck fick en dålig klang efter andra världskriget, eftersom många associerade det med tyskarnas V-1 som användes för att terrorisera den brittiska civilbefolkningen. Träffsäkerheten hos de flygande bomberna var nämligen såpass dålig att man bara kunde använda dem mot mycket stora mål som storstäder.
Det som möjliggjorde utvecklingen av moderna träffsäkra kryssningsrobotar var tre tekniska genombrott under 1970-talet. För det första; man lyckades för första gången tillverka små bränslesnåla turbojetmotorer. För det andra; minneskretsar blev så små att man kunde få plats med tillräckligt mycket information att man faktiskt kunde lagra geografiska profiler i tillräcklig omfattning. För det tredje; utvecklingen av sensorer som gjorde det möjligt för roboten att följa markytan på en förutbestämd höjd. Utan dessa tekniska landvinningar hade kryssningsrobotar varit omöjliga och den amerikanska krigsmakten bedömde när Tomahawk togs i bruk 1983 att man hade ett tioårigt försprång gentemot Sovjetunionen.
Från början var det tänkt att den amerikanska marinen och det amerikanska flygvapnet skulle samsas om en modell. Men detta visade sig omöjligt, och därför utvecklades två helt olika versioner. Den redan nämnda Tomahawk var marinens modell, och kunde skjutas ut ur en vanlig torpedtub. Flygvapnets modell hette AGM-86 och var något större och tyngre än marinens.
Se även
- Tomahawk
- V-1
- Wikimedia Commons har media som rör Kryssningsrobot
