Slaget vid Trafalgar
Från Rilpedia
| Slaget vid Trafalgar | |||||||
|---|---|---|---|---|---|---|---|
| Del av Napoleonkrigen | |||||||
.jpg) |
|||||||
|
|||||||
| Stridande | |||||||
| Mall:Landsdata Storbritannien Storbritannien | Mall:Landsdata Frankrike Frankrike.svg){kind=small} Spanien |
||||||
| Befälhavare | |||||||
| Mall:Landsdata Storbritannien Horatio Nelson † | Mall:Landsdata Frankrike Pierre-Charles de Villeneuve # Federico Gravina |
||||||
| Styrka | |||||||
| 27 linjeskepp 6 andra fartyg 2 700 kanoner 21 600 man |
 Frankrike:18 linjeskepp och 8 andra Spanien: 15 linjeskepp |
||||||
| Förluster | |||||||
| 449 döda 1 246 sårade Totalt: 1 695 |
7 000 tillfångatagna 21 skepp erövrade 1 skepp förstört
|
||||||
Kap Finisterre – Ulm – Trafalgar – Austerlitz – Saalfeld – Jena-Auerstedt – Pułtusk – Eylau – Heilsberg – Friedland – Vimiero – Ocana – Corunna – Medellin – Sacile – Abensberg – Eckmühl – Raszyn – Aspern-Essling – Talavera – Wagram – Walcheren – Badajoz – Salamanca – Fälttåget mot Ryssland – Lützen – Bautzen – Grossbeeren– Katzbach – Dresden – Kulm – Dennewitz – Leipzig – Hanau – Bornhöft – Brienne – La Rothière – Montereau – Minciofloden – Laon – Arcis-sur-Aube – Montmartre – Paris – Ligny – Quatre Bras – Waterloo – Wavre – Issy
Slaget vid Trafalgar var ett sjöslag mellan den brittiska flottan och en allierad spansk-fransk flotta den 21 oktober 1805 och räknas som det viktigaste sjöslaget under napoleonkrigen. Den 27 skepp stora brittiska flottan besegrade den kombinerade spansk-franska flottan bestående av 33 skepp väster om Kap Trafalgar i sydvästra Spanien. Den spansk-franska flottan förlorade 22 fartyg medan den brittiska flottan under ledning av viceamiral Lord Nelson inte förlorade ett enda. Lord Nelson dog sent under slaget men hade då redan försäkrat sig om platsen som den brittiska flottans största hjälte.
Slaget var en del av det tredje koalitionskriget och en av de mest avgörande slagen under 1800-talet. Den brittiska segern bekräftade på ett spektakulärt sätt överlägsenheten som den brittiska flottan hade byggt upp under 1700-talet. Under tiden som slaget utkämpades hade Napoleon gett upp sina planer att invadera södra England och besegrade istället Storbritanniens allierade i Tyskland.
Slaget vid Trafalgar var det sista stora slaget mellan segelfartyg någonsin.
Innehåll |
Bakgrund
Napoleons planer på en invasion av England. Sommaren 1805 hade kejsaren samlat la grande armée vid Boulogne; planen var att snabbt frakta över 160 000 soldater till England och erövra det militärt underlägsna landet. Armén var klar, landstignings- och transportfartyg hade byggts och det enda som saknades var en skyddande fransk flotta. Den hade trängts in i hamnstaden Cadiz av den engelska flottan under Lord Nelson. Spanien, som hade gått med i kriget på Frankrikes sida, skulle hjälpa till då amiral Villeneuve hade fått order av Napoleon att segla ut. Man hade tänkt locka den brittiska flottan till västindien för att sedan skynda sig tillbaka och frakta trupperna över kanalen innan Nelson hann efter. I juli 1805 lyckades dock England förmå Österrike och Ryssland att förklara Frankrike krig, vilket ledde till att La Grande Armée tvingades att ta hand om dem först. Napoleon hastade i ilfart genom Europa, samtidigt som han gav Pierre-Charles de Villeneuve order om att segla ut, men amiralen tordes inte. Napoleon gav då order om att Villeneuve skulle avsättas vilket ledde till att han till slut valde att segla ut, 20 oktober 1805.
Nelsons anfallsplan
Den rådande strategin för sjöslag under denna tid var att de två sidorna seglade mot varandra på två led och sköt mot varandra allt vad de orkade. Nelsons plan var att segla rakt mot fiendens linje och skära av den samtidigt som att man kunde beskjuta de andra fartygens för- och akterpartier som var sårbara och som hade få kanoner. Den avskilda främre delen av flottan skulle inte kunna se flaggskeppets signaler (om fiendelinjen skars av framför detta) och skulle behöva mycket tid att vända tillbaka för att delta i striden. För denna okonventionella strategi talade det att de fransk-spanska artilleristerna var illa tränade, sannolikt delvis folk från armén, samt en kraftig dyning. Nelson räknade med att träffsäkerheten skulle vara dålig under den kritiska tid de brittiska fartygen skulle beskjutas förifrån utan att kunna besvara elden. Vid konventionell strid hade fienden bättre kunnat utnyttja sin numerära övermakt och också lättare kunnat segla iväg utan något avgörande.
Strategin var inte helt ny utan byggde på taktiker använda av Admiral Duncan vid Slaget vid Camperdown och Admiral Jervis vid slaget vid Kap St. Vincent som båda ägde rum år 1797.
Planerna gicks igenom ombord på HMS Victory där Nelson höll två middagar för sina kaptener.
Slaget
21 oktober 1805 vid Trafalgar så överraskas Villeneuve av den brittiska flottan som anfaller det fransk-spanska ledet med två pilformade anfallsskvadroner och bryter de allierade formationerna. Denna formation blir senare känd som The Nelson Touch. Då stridssignalen gick, ca klockan 11:45 hissade Nelson den berömda signalen: England expects that every man will do his duty ('England förväntar sig att var man gör sin plikt).
Den engelska flottan närmade sig samtidigt den fransk-spanska, som låg i en oordnad linje i riktning mot nord samtigt som de två brittiska kolumnerna kom från väst i en nästan rät vinkel. Den norra brittiska kolumnen på lovartsidan (med Nelson som befälhavare) med 104-kanoners skeppet Victory som flaggskepp. Den andra kolumnen, med 100-kanonerskeppet Royal Soveregin som flaggskepp leddes av Cuthbert Collingwood låg på läsidan. Nelson fintade den spans/franska flottan, först attackerade han på en annan punkt än där huvudanfallet skulle ske. Collingwood ändrade sin flottas väg så att han skulle förenas med Nelsons.
Strax inan anfallet sade Collingwood till sina mannar Now, gentlemen, let us do something today which the world may talk of hereafter (ungefär Nu, mina herrar, gör vi något som världen kan tala om efteråt). Eftersom vindarna var väldigt svaga under hela slaget, rörde sig båda flottorna extremt långsamt. Dessutom var den engelska flottan under beskjutning från fiendeskepp under nästan en timme, innan de själva kunde skjuta.
Vid middagstid gav Villeneuve ordern att anfalla fienden. Skeppet Fougueux sköt på Royal Sovereign som seglade fortare än övriga brittiska skepp. Innan hon stötte in i fiendelinjerna började Fougueux, Indomptable, San Justo och San Leandro skjuta på henne, innan hon stötte ihop med 112-kanoners skeppet Santa Anna. Royal Soveregin sköt en förödande beredsida på henne och hon gav upp.
Ett annat skepp ur den brittiska medvindskolumnen, Belleisle anfölls av Aigle, Achille, Neptune och Fougueux. Då Belleisles mast gick av hon var till stor del omöjlig att manövrera och strida. Efter ca 45 minuter räddades hon av några brittiska skepp.
Under 40 minuter var Victory under anfalll av Héros, Santísima Trinidad, Redoutable och Neptune. Trots att många kanonkulor missade sitt huvudmål, dödades många besättningsmän ur Victory här.
Klockan 12:45 bröt Victory genom de franska linjerna samt attackerade Bucentaure och Redoutable. Hon sköt en förödande bredsida på Bucentaure. Villeneuve trodde att Redoutable skulle bordas, men istället fick han med Temeraire, Conqueror och Neptune att göra.
Soldater från Redoutable sköt med musköter på Victory. En kula träffade Nelson i höger axel och han avled cirka 16:30.
Victory upphörda att skjuta. Redoutable skulle börja borda Victory men Temeraire kom till undsättnig och började skjuta våldsamt på Redoutable, med små kanoner.
Klockan 13:55 gav kapten Lucas vid Redoutable upp. Då hade 487 av 643 besättnigsmän dödats eller sårats. Efter tre timmar kapitulerade även det spanska 136-kanonerskeppet Santísima Trinidad.
Då fler skepp anslöt till den brittiska flottan gav fler fransk/spanska skepp upp. Nu flydde hela den spansk-franska flottan. Britterna tog 22 skepp, men förlorade inte ett enda. De tagna franska skeppen var: Aigle, Algésiras, Berwick, Bucentaure, Fougueux, Intrépide, Redoutable och Swiftsure. De spanska skeppen som togs var Argonauta, Bahama, Monarca, Neptuno, San Agustín, San Ildefonso, San Juan Nepomuceno, Santísima Trinidad och Santa Ana. Av dessa sjönk Redoutable. Santísima Trinidad och Argonauta borrades i sank och sjönk senare, Achille exploderade, Intrépide och San Augustín brann och Aigle, Berwick, Fougueux och Monarca blev skeppsbrutna i en svår storm efteråt.
Följder
Segern gav England absolut sjöherravälde under de efterföljande 100 åren och Napoleons tvingades ges upp sina invasionsplaner, trots segrarna vid Austerlitz, Jena och Friedland som knäckte koalitionen.
Horatio Nelson står staty på en hög pelare på Trafalgar Square i London som är namngett efter den brittiska segern vid slaget vid Trafalgar och som är ett minnesmärke över detsamma.
Pierre de Villeneuve ställdes senare inför krigsrätt men begick självmord i fängelset.
Källor
Litteratur
- Adkins Roy: Trafalgar - Biografi över ett sjöslag (2005) ISBN 91-46-20161-0
- Clayton, Tim & Craig, Phil: Trafalgar - Männen, slaget, stormen (2005), ISBN 91-975263-7-1
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Slaget vid Trafalgar
