Från Rilpedia

Slaget om Singapore
Del av andra världskriget
Generallöjtnant Arthur Percival, ledd av japanska officerare går under vit flagg till förhandling om de allierades kapitulation i Singapore den 15 februari 1942. Det var den största kapitulationen av brittisk ledda styrkor i historien.
Datum 31 januari - 15 februari 1942 Plats Singapore, Straits Settlements Utfall Japansk seger samt ockupation av Singapore
Stridande
III Corps 8th Division 18th Division Malayregementet Straits Settlements Volunteer Force	Mall:Landsdata Japan Japan
Befälhavare
Mall:Landsdata Storbritannien Arthur Percival  # Gordon Bennett Mall:Landsdata Storbritannien Lewis Heath  # Mall:Landsdata Storbritannien M. Beckwith-Smith  #	Mall:Landsdata Japan Tomoyuki Yamashita Mall:Landsdata Japan Takuma Nishimura Mall:Landsdata Japan Renya Mutaguchi Mall:Landsdata Japan Takuro Matsui
Styrka
85 000	36 000
Förluster
2 000 döda 5 000 sårade 50 000 tillfångatagna[1]	1 713 döda 2 772 sårade[2]

Slaget om Singapore var ett slag mellan brittiska och japanska trupper i staden Singapore i Sydostasien under andra världskriget. Japanerna gick segrande ur bataljen.

Efter Japans angrepp mot den amerikanska flottbasen Pearl Harbor hade man inlett en rad offensiver mot västerländska styrkor i Stilla Havs-området. Japanerna hade erövrat amerikanska kolonin Filippinerna, brittiska Hong Kong, franska Indokina och holländska Indonesien och skördat seger efter seger mot deras fiender från väst. Japan ville se den gula rasen härska i Sydostasien och i Stilla Havet under japansk överhöghet och ville därför driva tillbaka européerna och amerikanarna.

Japanska styrkor inledde invasionen av Malaysia den 8 december 1941, bara en dag efter attacken mot Pearl Harbor. Japan var också allierade med Thailand vilket gav de möjlighet att använda thailändarnas baser inför och under invasionen. Japanerna kunde använda thailändska flygbaser så deras bombplan kunde nå Singapore och andra mål i Malaysia. Inledningsvis höll brittiska och indiska trupper borta japanerna och var numerärt överlägsna dem, men de japanska styrkorna koncentrerade sina krafter och var överlägsna i taktik, utrustning och erfarenhet. Till havs lyckades de driva tillbaka de brittiska styrkorna och snart blev Singapore isolerat.

Britterna hade cirka 85 000 man i sin garnison men de flesta av dem var nyrekryteringar från lokalbefolkningen med dålig utrustning och liten eller ingen erfarenhet. De japanska styrkorna hade bara 30 000 man och hade därmed bara en tredjedel så stor styrka som sin fiende men av de japanska soldaterna var många veteraner från Japans kampanjer i Kina och Indokina och väl utrustade och förberedda. Japanska styrkor inledde sitt anfall mot staden 31 januari och avancerade sig in i stadens förorter trots intensivt motstånd från de brittiska och australiska divisionerna. 8 februari landsatte man stridsvagnar väster om staden och panik började sprida sig hos de försvarande styrkorna, eftersom de inte hade något att sätta emot stridsvagnar. De lyckades trots allt försvara sig men tvingades retirera sedan halva deras styrka utplånats. Trots detta misslyckades de japanska styrkorna att ta sig in i stadens hjärta.

Till slut började de allierade styrkorna få slut på proviant och ammunition och började bli mer och mer slitna av de konstanta artilleri- och flygangreppen från japanerna. 15 februari intog japanerna stadens centrum och tog kontroll över nästan hela staden. De allierade styrkorna kunde bara bjuda på begränsat motstånd och gav sedan upp. Stadens befälhavare Arthur Percival kapitulerade samma dag och en av Storbritanniens största förluster någonsin var ett faktum.

Fotnoter

1. ↑ Totalta förlusterna för de allierade styrkorna 7 500 döda, 10 000 skadade och ungefär 120 000 tillfångatagna under hela fälttåget på Malaya.
2. ↑ Smith, Colin: Singapore Burning, Penguin Books, 2006, sid. 547. ISBN 0-141-01036-3.