Rumäniens historia

Från Rilpedia

Texten från svenska Wikipedia

Den här artikeln behandlar Rumäniens historia.

Tidig historia

Enligt Herodotos var landet del av Thrakien, befolkad av thrakerna, skyterna och senare dakerna, en thrakisk stam. Under senantiken (efter två krig mot romarna 101-102 samt 105-106 e.Kr.) blev provinsen Dakien en del av romarriket, mellan åren 106 och 271. Enligt Eutropius,^[1] i Breviarium historiae Romanae, blev Burebistas dakiska konungarike invaderat 106 av kejsar Trajanus legioner. Burebistas efterträdare Decebal stupade i kriget och landets befolkning blev närapå utrotad. Landet blev återbefolkat ex toto Orbe Romano, det vill säga "från hela romerska världen". År 271, efter germanstammarnas, däribland goternas, invasion, drog sig kejsar Aurelianus ut ur provinsen. Efter detta blev landet hem för diverse folkvandringstammar: visigoter, hunner, gepider, vandaler.

Medeltiden

Under medeltiden bildades två stater: Moldova och Valakiet. Transsylvanien hade erövrats av Ungern på 1100-talet. I landet fanns det en befolkning av ungrare, szekler, saxare från 1200-talet och valaker; de senare kom till landet i början av 1300-talet.^[2] Från 1500-talet och fram till självständigheten år 1878 var större delen av det som idag är Rumänien avhängigt Osmanska riket.

Självständighet och konungariket Rumänien

Rumäniens självständighet var resultatet av det Rumänska frihetskriget, en del av Rysk-turkiska kriget 1877-1878^[3]. Berlinfördraget som var slutdokumentet från Berlinkongressen 1878, fastställde Rumäniens självständighet. Den tyska prinsen Carl av Hohenzollern-Sigmaringen, som sedan 1866 varit prins av Rumänien, upphöjdes 1881 till den första kungen av Rumänien.

Perioden fram till 1912 var relativt lugn. Rumänien blev aldrig indraget i Första Balkankriget, men 1913 gick Rumänien med i Andra Balkankriget i alliansen mot Bulgarien. Balkankrigen kan till viss del ses som upptakten till Första världskriget.

Första världskriget

När första världskriget bröt ut i augusti 1914, förklarade sig Rumänien som neutralt. Två år senare, under press från de allierade (främst Frankrike som ville öppna en ny front), i augisti 1916 gick Rumänien med i Ententen, och förklarade Österrike-Ungern krig.^[4]

Rumäniens militära kampanjer slutade i en katastrof. Centralmakterna ockuperade två tredjedelar av landet och tillfångatog eller dödade majoriteten av Rumäniens armé inom loppet av fyra månader. Moldavien blev dock kvar i Rumänska händer, efter att ett inavationsförsök stoppats 1917. I maj 1918 hade Rumänien inga möjligheter att fortsätta kriget, så landet slöt fred med Tyskland. I oktober samma år gick Rumänien med i kriget igen, och denna gång lyckades man ta tillbaka områden som tidigare förlorats, samt att man fick ny landvinster. Rumänien lyckades erövra Transsylvanien från Österrike-Ungern.^[5]. Landvinsterna under slutet av Första världskriget ledde fram till skapandet av Storrumänien.

Storrumänien

1918-1940 Perioden inleddes med stora landvinster under Första världskriget, och präglades av stark nationalism. Det slutade med att Rumänien drogs in i Andra världskriget.

Andra världskriget

Liksom i början av Första världskriget, förklarade sig Rumänien som neutralt. Men 1940 utsattes Rumänien för ett ultimatum av Sovjetunionen, om att avstå territorium. Sovjetunionen tvingade Rumänien att avträda Bessarabien och norra Bukovina till Sovjetunionen och norra Transsylvanien till Ungern. Rumäniens kung Carol II utnämnde i september 1940 Ion Antonescu till premiärminister, men redan två dagar senare tvingades kungen att abdikera till förmån för sin 19-årige son Mikael, som dock bara blev en ren staffagefigur eftersom Antonescu utnämnde sig själv (i likhet med vissa andra europeiska politiker) till conducător (ledare) med diktatoriska befogenheter.

Antonescu allierade sig med Nazityskland i hopp om att åtminstone få tillbaka de områden som avträtts till Sovjetunionen. Rumänska trupper anslöt sig till Wehrmacht i attacken mot Sovjetunionen, och även sedan man återfått de förlorade områdena fortsatte de rumänska styrkorna längre in i Sovjet trots protester från rumänska politiker och avrådande från de västallierade staterna. Efter nederlaget och de stora manskapsförlusterna i striderna vid Stalingrad 1943 sjönk Antonescus popularitet kraftigt.

Sommaren 1944 närmade sig sovjetiska trupper Rumäniens gränser och pressade tyska styrkor framför sig. Trots påtryckningar höll Antonescu fast vid sin anslutning till Tredje riket och nekade att begära vapenstillestånd. I slutet av augusti 1944 avskedades han av kung Mikael med stöd av en politisk majoritet och arresterades.

Under hösten 1944 trängde Röda armén in i Rumänien, och i slutet av 1944 var Rumänien ockuperat av Sovjetunionen.

Kommunisterna griper makten

Efter andra världskriget blev Rumänien en del av östblocket med en kommunistisk enpartistat och kallade sig då Republica Populară Română/Republica Populară Romînă. 1965 kom Nicolae Ceauşescu till makten och distanserade Rumänien från den sovjetiska maktsfären med en egen utrikespolitik. Landets namn ändrades till Republica Socialistă România (Socialistiska Republiken Rumänien, RSR). Ceauşescu påbörjade ett samarbete med Renault för personbilar under namnet Dacia och även passagerarflygplanstillverkning på licens av BAC 1-11.

Rumänien var bland annat den första staten i östblocket, förutom Sovjetunionen, som återupptog diplomatiska relationer med det dåvarande Västtyskland 1967 (se Hallstein-doktrinen). Ceauşescu tog även fram mer nationalism än sina föregångare där det rumänska lyftes fram mer.

Ceauşescus storslagna planer och skrytbyggen med presidentpalatset i Bukarest stod i kontrast till den utbredda fattigdom som befolkningen levde i med stora problem ekonomiskt och socialt. Precis som i övriga satellitstater genomfördes årliga propagandaföreställningar vid större nationella firanden. Säkerhetspolisen, Securitate, kontrollerade och förföljde medborgarna.

Rumänien var inget undantag för östblockets sönderfall i slutet av 1980-talet. Den totalitära diktaturen föll i december 1989 under en våldsam revolution och Ceauşescu avrättades.

1990-talet

Under 1990-talet hamnade landet i en svår ekonomisk kris, och de problem efter ransonering och skrytbyggen som skapades av den gamla regimen blev svårlösta. Rumänien hamnade ekonomiskt sett på efterkälken jämfört med Väst- och Nordeuropa. Rumäniens ansökte om associationsavtal med EU 1993 och blev associerat kandidatland 1995, medlemsförhandlingarna startade år 2000. Och tillsammans med Bulgarien ratificerades anslutningsfördraget 2005 som inväntade de EU-24 godkännande. Fördraget innebar att Bulgarien och Rumänien gick med i EU 1 januari 2007.

Källor

1. ↑ Encyclopædia Britannica, Eleventh Edition
2. ↑ Encyclopædia Britannica, Eleventh Edition
3. ↑ (ryska) San Stefano Preliminary Treaty, 1878, http://www.hist.msu.ru/ER/Etext/FOREIGN/stefano.htm 
4. ↑ Horne, Charles F. (Horne), Ion Bratianu's Declaration of War Delivered to the Austrian Minister in Romania on 28 August 1916, V, källhänvisningar från Första världskriget, http://www.firstworldwar.com/source/romaniawardeclaration.htm 
5. ↑ Trianonfördraget

 Denna historierelaterade artikel är bara påbörjad. Du kan hjälpa till genom att utöka den.