Saxare
Från Rilpedia
Saxarna var en germansk folkstam från nuvarande nordvästra Tyskland dvs. Niedersachsen, men ej nuvarande Sachsen. De omnämns första gången av geografen Klaudios Ptolemaios som ett folk från södra Jylland och nuvarande Schleswig-Holstein. Deras namn kommer från ordet sax, en form av svärd. De tillhörde folkgruppen sveber och herminoner, och ingick tillsammans med bland annat anglerna i de sju folkstammar i detta område som dyrkade Nerthus, vilken var en fruktbarhetsreligion med mycket djurdyrkan. Omkring år 200 e.Kr. har de förenat sig med flera av Nerthusfolken samt öst-chaukerna som bodde mellan Weser och Elbes mynningar, och blivit en storstam[källa behövs].
Innehåll |
Deltog i folkvandringarna
Vid mitten av 300-talet börjar de att uppträda härjande till sjöss. Samtidigt var saxarna ett av de folk som invaderade Gallien efter att romarna tvingats öppna sina gränser mot Rhen år 406 e.Kr. När hunnerna under Attila stormade mot Gallien i mitten av 400-talet, var saxarna en av de germanstammar som tillfälligt förenade sig med romarna och besegrade hunnerna år 451 i slaget vid Katalauniska fälten.
Saxarna upprättade ett eget starkt rike och hävdade sig länge mot frankerna, och var även i förbund med dem när de gemensamt besegrade thyringarna år 531 och delade upp deras land. När langobarderna år 568 gick över Alperna mot romarna, blev de förstärkta av bland annat 20 000 saxare[källa behövs].
Erövringen av Britannien
Många saxare, tillsammans med angler, jutar, friser och franker, invaderade på 400-talet Britannien och gav efter att de besegrat de keltiska britterna i nuv. England namn åt grevskap såsom Essex, Sussex och Wessex. Saxarna var där den dominerande folkgruppen från och med slutet av 700-talet fram till normandernas invasion 1066. De hade då blivit ett enhetligt folkförbund och kallades gemansamt för anglo-saxare, fast det område som idag utgör England var uppdelat i småriken.
Besegras av frankerna
År 722 gör frankerna under Karl Martell saxarna avhängiga och skatteskyldiga. År 772 gör dock saxarna uppror mot frankerna under sin hövding Widukind och hans bondehär, som var i opposition mot den saxiska adeln som ville ha en union med frankerna och Karl den store. Detta leder till massakern vid Werden år 782 då 4 500 saxare avrättades. Widukind höjer dock upprorsfanan flera gånger innan han slugiltigt besegras och frankerna intar Saxland år 804.
Saxarna består dock länge som folk, och under flera hundra år benämns nordvästra Tyskland av bland annat vikingarna som Saxland. Också består vidare i hertigdöme Sachsen i yngre medeltiden och hade med huset Welf i tysk-romerska riket kejsare.
Mytologi
I Ynglingasagans prolog berättar Snorre Sturlason att det saxiska folket uppkom genom att asakonungen Oden och hans folkskaror, på sin färd från Svarta Havet till Sverige, lämnade kvar två av sina prinsar i Norra Tyskland, varifrån deras ättlingar sedan lade under sig det som sedan blev Saxland.
