Tenn

Från Rilpedia

Version från den 10 maj 2009 kl. 07.35 av 85.230.245.113 (Diskussion)
(skillnad) ← Äldre version | Nuvarande version (skillnad) | Nyare version → (skillnad)
Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
indium - tenn - antimon
Ge
Sn
Pb 
 
Sn-TableImage.png
Periodiska systemet
Allmänt
Namn, kemiskt tecken, nummer tenn, Sn, 50
Ämnesklass övrig metall
Grupp, period, block 14, 5, p
Densitet 7310 kg/m3 (273 K)
Hårdhet 1,5
Utseende silverglänsande grå
Sn,50.jpg
Atomens egenskaper
Atommassa 118,710 u
Atomradie (beräknad) 145 (145) pm
Kovalent radie 141 pm
van der Waalsradie 217 pm
Elektronkonfiguration [ Kr ]4d105s25p2
e per skal 2, 8, 18, 18, 4
Oxidationstillstånd (oxid) 4, 2 (amfoterisk)
Kristallstruktur tetragonal
Ämnets fysiska egenskaper
Aggregationstillstånd fast
Magnetiska egenskaper icke magnetisk
Smältpunkt 505,08 K (232 °C)
Kokpunkt 2875 K (2623 °C)
Molvolym 26,29 m3/mol
Ångbildningsvärme 295,8 kJ/mol
Smältvärme 7,029 kJ/mol
Ångtryck 5,78·10-21 Pa vid 505 K
Ljudhastighet 2500 m/s vid 293,15 K
Diverse
Elektronegativitet 1,96 (Paulingskalan)
Värmekapacitet 228 J/(kg·K)
Elektrisk ledningsförmåga 9,17·106 S/m (Ω−1·m−1)
Värmeledningsförmåga 66,6 W/(m·K)
1a jonisationspotential 708,6 kJ/mol
2a jonisationspotential 1411,8 kJ/mol
3e jonisationspotential 2943,0 kJ/mol
4e jonisationspotential 3930,3 kJ/mol
5e jonisationspotential 7456 kJ/mol
Mest stabila isotoper
Isotop Förekomst Halv.tid Typ Energi (MeV) Prod.
112Sn 0,97 % 112Sn, stabil isotop med 62 neutron(er)
114Sn 0,65 % 114Sn, stabil isotop med 64 neutron(er)
115Sn 0,34 % 115Sn, stabil isotop med 65 neutron(er)
116Sn 14,54 % 116Sn, stabil isotop med 66 neutron(er)
117Sn 7,68 % 117Sn, stabil isotop med 67 neutron(er)
118Sn 24,23 % 118Sn, stabil isotop med 68 neutron(er)
119Sn 8,59 % 119Sn, stabil isotop med 69 neutron(er)
120Sn 32,59 % 120Sn, stabil isotop med 70 neutron(er)
122Sn 4,63 % 122Sn, stabil isotop med 72 neutron(er)
124Sn 5,79 % 124Sn, stabil isotop med 74 neutron(er)
126Sn syntetisk ca 100 000 år β- 0,380 126Sb
SI-enheter & STP används om ej annat angivits

Tenn är ett silvervitt metalliskt grundämne med beteckningen Sn (Latin: stannum). Den här smidiga silvervita metallen oxiderar inte med syre vilket gör att den används för att skydda andra metaller mot korrosion med en tennbeläggning. Tenn är en av de metaller som är kända av människan sedan antiken, då det mjuka tennet hade stor betydelse med den även mjuka kopparn, då de tillsammans bildar den hårda legeringen brons. Tenn utvinns framförallt ur mineralet tennsten (kassiterit).

Innehåll

Betydande egenskaper

Tenn är en formbar, smidig, kristallin metall. Den är beständig i syre och salt, sött och destillerat vatten (den skyddas av en oxidfilm), men kan angripas av baser, syror och surt salt. När smält tenn stelnar uppstår så kallad β-tenn som är stabilt ner till 13 °C. När tennföremål förvaras i låga temperaturer kommer grå förhöjda partier att uppstå på ytan, man säger att föremålet drabbats av tennpest. Detta kan förhindras genom att man legerar tennet med antimon eller vismut.

Den kristalliska strukturen i gjutna tennföremål gör att tennskrik uppstår vid böjning av ett tennföremål. Tennskrik är hörbart med blotta örat och kommer sig av att materialet undergår så kallad mekanisk tvillingbildning (det vill säga att metallgittret skjuvas om med ljudets hastighet i materialet). Ljudvågen från tvillingbildningen går med ljudets hastighet och mikroskopiska ljudbangar kan höras. Se även akustisk emission.

Historik

Tenn är en av de få metaller, som varit i användning ända sedan förhistorisk tid, och synes i äldsta tider ha erhållits dels från Indien, dels från det inre Asien. Under bronsålder hämtas stor del av det europeiska tennet från England. De brittiska öarna kallades av fenicierna för tennöarna. Genom gravfynd i Egypten vet man att tennet varit i allmänt bruk redan 4000-3000 f.Kr. Det har anträffats i schweiziska pålbyggnader och var bekant i Kina och Indien åtminstone 1800 f.Kr. I 4 Mos. 31:22 uppräknas tenn tillsammans med metallerna guld, silver, koppar, järn och bly.

Tenn har använts av människan under lång tid, framförallt i legering med koppar, vilket kallas brons. De forntida högstående kulturerna i Egypten, den Mesopotamien, Kina och Grekland byggde i stora delar sin kultur kring bronset, det användes till vapen, smycken och byggnadsdetaljer. Vid den tiden, från 3500 f.Kr. sammansmältes inte de rena metallerna till en legering utan det var snarare så att man genom smältning av tennhaltig kopparmalm fick fram brons. Det var inte förrän ca 600 f.Kr. som man började använda ren tenn.

Den romerske författaren Plinius benämnde tennet plumbum album ("vitt bly"; bly kallade han för plumbum nigrum = "svart bly"). Romarna hade också benämningar som plumbum candidum ("glänsande bly"), stannum och stangnum. Den svenske kemisten Jöns Jacob Berzelius använde det latinska stannum när han 1812 gav metallen dess kemiska beteckning Sn. Ordet tenn har ett germanskt ursprung, troligen från ord som "stång" eller "ten" och på tyska heter det zinn, engelska tin (numera vanligen istället pewter) och på franska användes ordet tain för metallen redan på 1200-talet, detta blev vår tids étain.

Framställning

Tenn finns huvudsakligen i mineralet kassiterit, SnO2 och kommer numera från fyndigheter i Kina, Peru, Brasilien, Malaysia, Bolivia, Indonesien, Australien, Zaïre, Thailand och Nigeria. Världsproduktionen är ca 200 000 ton rent tenn per år. Ur tennmalmen erhålles metallen genom reducerande smältning med kol i speciella reverberugnar.

De 20 största tennproducenter i världen (2003)
Källa: Handelsblatt Världen i siffror (på tyska, 2005)
rankning land mängd
(i t)
rankning land mängd
(i t)
1 Kina 55 600 11 Thailand 980
2 Peru 40 202 12 Kongo-Kinshasa 900
3 Bolivia 16 754 13 Ruanda 427
4 Brasilien 13 800 14 Laos 360
5 Indonesien 10 656 15 Portugal 218
6 Ryssland 7 200 16 Burma 190
7 Vietnam 4 600 17 Indien 54
8 Malaysia 3 359 18 Mexiko 21
9 Australien 1 465 19 Niger 17
10 Nigeria 1 300 20 Spanien 4

Användning

Man upptäckte tidigt att tenn kan användas som korrosionsskydd genom att lägga ett tennöverdrag på ytor av järn och stål. Förtennade plåtbehållare används till exempel i form av konservburkar och läskedrycksburkar. Den irländska flöjttypen tin whistle fick sitt namn för att den började massproduceras av tennplåt.

Se även

Personliga verktyg