Gabon

Från Rilpedia

Texten från svenska Wikipedia

République gabonaise
Flagga Statsvapen
Valspråk: Union, Travail, Justice
Nationalsång: La Concorde
Huvudstad	Libreville 0° 30'N, 9° 32'Ö
Största stad	Libreville
Officiellt språk	franska
Statsskick President Premiärminister	republik Omar Bongo J.F. Ntoutoume Emane
Självständighet  • Deklarerad  • Erkänd	från Frankrike 17 augusti 1960
Yta  • Totalt  • Vatten	267 667 km² (74:e) 3,7 %
Folkmängd  • Totalt  • Befolkningstäthet	1 424 906 (147:e) 5,3 inv/km² (183:e)
BNP (PPP)  • Totalt  • Per capita	(2003) $5 605 milj (113:e)
Valuta	CFA-franc (XAF)
Tidszon	UTC+1
Topografi  • Högsta punkt  • Största sjö  • Längsta flod	Mont Iboundji 1 575 m ö.h. km² Ogooué km
Nationaldag	12 mars (grundandet av Gabons demokratiska parti)
Landskod	GA, GAB
Landsnummer	241

Gabon är en republik vid ekvatorn i västra Centralafrika. Landet gränsar till Kamerun, Kongo-Brazzaville, Ekvatorialguinea och Atlanten.

Från att ha varit en slavstation för portugiser sedan dessa anlände 1483 kom Gabon efter 1842 att administreras av Frankrike. Den franska flottan slog ned den ännu pågående lokala slavhandeln och befriade tillfångatagna personer vid en plats längs kusten vid namn Libreville. Efter självständighetsförklaringen har Frankrike fortsatt att spela en roll i landets politik och i dess relativt framgångsrika ekonomi, som baseras på oljenäringen.

De ursprungliga i detta regnskogstäta ekvatorialland var troligen pygméerna. Idag är fang den största folkgruppen. Men den 30-åriga regeringsmakten för president Omar Bongo (en batekemedlem som 1973 konverterade till islam under inflytande av Libyen) vilade på en koalition som utformades till att utesluta fang från makten. Det utbredda missnöjet med denna politik ledde 1991 till att ett flerpartisystem introducerades. Sedan dess har landet utvecklats till en stabil ö och sedan 1994 finns det inga invändningar i fråga om de mänskliga rättigheterna.

Geografiskt sett är landet en kustslätt karakteriserad av sandbankar och laguner som avbryts av Ogooués breda flodmynning. Gabon domineras av det skogbeklädda flodbäckenet till denna stora vattenåder, som med sina bifloder genomlöper 60 % av landets yta. Bifloderna flyter ned från den afrikanska centralplatån norrut mot Ekvatorialguinea och Kamerun och från Kongo-Brazzaville mot öster och söder.

Under början 1970-talet, innan produktionen av olja och mangan hade kommit igång, var virke av hög kvalitet en av de huvudsakliga exportvarorna. Hit räknas gabon, ebenholts och valnöt. Även idag består så mycket som två tredjedelar av Gabons totala yta av orörd regnskog, men färdigställandet av den transgabonska järnvägen från hamnstaden Owendo vid Libreville till centrala Masuku 1986 leder förmodligen till en exploatering av träråvarorna.

Gabon har rikliga mineraltillgångar. Här finns omkring en fjärdedel av världens kända manganreserv, och landet är världens fjärde största producent av mangan. Frankrike importerar de mesta av sitt uran från Gabon. Hälften av dagens bruttonationalprodukt kommer från oljan. Om man ser denna siffra och jämför med Gabons ringa folkmängd får man ett felaktigt intryck av landets av landets BNP (PPP) per capita, som döljer det egentliga faktumet att mer än hälften av landets befolkning fortfarande är självhushållande bönder. En bred social klyfta skiljer landsortsborna från städernas elit, och landet brottas med ekonomiska problem.

Historia

Befolkningen i den afrikanska republiken Gabon, som tidigare ingick i Franska Ekvatorialafrika, tjänar i genomsnitt dubbelt så mycket som invånarna i resten av det tidigare franska Afrika. Denna relativt höga levnadsstandard beror på den rika förekomsten av malm, särskilt mangan, som används vid framställning av kvalitetsstål.

Gabon före självständigheten

Det bälte av frodig gräsmark som går genom Gabon har under århundraden varit ett genomgångsstråk för stammar från Västafrika till områden söder om ekvatorn. Några bantutalande folkslag slog sig ner där för gott. Från Kameruns inre kom senare fangfolket, ett krigiskt folk som hade rykte om sig att vara kannibaler. De sålde elfenben till europeiska köpmän, som hade upprättat handelsplatser ute vid kusten, och fick i utbyte skjutvapen och andra varor. Portugiserna var de första som, omkring 1470, slog sig ner vid kusten. Engelsmän, holländare, fransmän, spanjorer följde efter, många av dem för att köpa slavar.

År 1849 upprättade emellertid fransmännen Libreville som en koloni för frigivna slavar efter samma mönster som engelsmännens Freetown i Sierra Leone. Frankrike annekterade formellt Gabon 1885, och tillsammans med tre andra kolonier blev det 1910 medlem av federationen Ekvatorialafrika. Vid sekelskiftet led landet svårt under franska handelskompaniers exploatering, men efter 1910 avskaffades de värsta missförhållandena. Fransmännen började nu utnyttja kolonins rika råvarutillgångar, särskilt ökade man mahognyexporten.

Det självständiga Gabon

I kolonialtidens slutskede upplöstes Franska Ekvatorialafrika, och Gabon blev självständigt 1960. Presidenterna Léon M'ba och Omar Bongo (från 1967) behöll en liten fransk truppstyrka i landet, vilket bl.a. bidrog till en statskupp kunde avvärjas 1964.

Regeringens konservativa, profranska hållning har främjat betydande utländska investeringar, dels från privata företag dels från den franska regeringen och från Världsbanken. Gabons näringsliv har utvecklats snabbt i samband med exploateringen av landets mangan-, järnmalms-, olje- och urantillgångar. Gabon är en enpartistat där presidenten Omar Bongo har en mycket stark ställning. Fram till 1990-talet styrdes Gabon av enväldiga presidenter. 1991 antogs en ny konstitution, där olika partier tilläts och mer demokratiska val kunde hållas. Numera är Gabon ett av de mer utvecklade länderna i Afrika, tack vare en liten folkmängd, rika naturtillgångar och stöd från utlandet.

Geografi

Topografisk karta över Gabon.

• Naturtillgångar: petroleum, mangan, diamant, uran, guld, timmer, järnmalm, vattenkraft

Klimat och miljö

Klimatet är tropiskt, vilket innebär att det året om är varmt och fuktigt. I landet finns ursprunglig regnskog och en rik flora och fauna. Några av Gabons största miljöproblem är för stor skogsavverkning och tjuvjakt.

Administrativ indelning

Gabon är indelat i nio provinser: Estuaire, Haut-Ogooué, Moyen-Ogooué, Ngounié, Nyanga, Ogooué-Ivindo, Ogooué-Lolo, Ogooué-Maritime och Woleu-Ntem.

Ekonomi

Gabons inkomst per capita är fyra gånger större än genomsnittet för afrikanska länder söder om Sahara, men eftersom inkomstskillnaden mellan de fattigaste och de rikaste är stor, är fattigdomen fortfarande utbredd.

Olja upptäcktes i havsbotten under 1970-talet, och nu svarar oljebranschen för hälften av landets BNP. Man exporterar även mangan och timmer. Trots sina naturtillgångar har Gabon haft problem med ekonomin, främst beroende på en dålig finansekonomi. En stor devalvering i mitten av 1990-talet ledde till en inflation på 35%, men finansiell hjälp från Världsbanken och Frankrike hejdade den negativa utvecklingen.

65% av landets elektricitet produceras av vattenkraft och resterande med fossila bränslen, såsom olja.

Demografi

Det största hälsoproblemet är hiv och aids. 2001 var 9% av den vuxna befolkningen smittad eller sjuk i hiv/aids.

• Befolkningens medelålder: 18,5 år (2002)
• Spädbarnsdödlighet: 5,5% (2003)
• Befolkningens medellivslängd: 57,1 år (2003)
• Språk: franska, fang, myene, nzebi, bapounou, bandjabi
• Analfabetism: 35% av befolkningen äldre än 15 år var analfabeter 1995

Internationella rankningar

Källor

• Geographica - Atlas och uppslagsverk över världens folk och länder ISBN 978-3-8331-4129-4

Externa länkar

• Baka-pygméerna i Kamerun och Gabon Kultur och musik av de första urinvånarna i Gabon