Liljeholmen
Från Rilpedia
- För andra betydelser, se Liljeholmen (olika betydelser).
| Liljeholmen | |
 |
|
| Bildad | 1926 |
| Stadsdelsområde | Hägersten-Liljeholmen |
| Församling | Hägerstens församling |
| Antal invånare | 4 203 |
| Landareal | 170 hektar |
| Kommunområde | Söderort |
| Smeknamn | |
| Stockholmsportalen | Stockholms kommun | |
Liljeholmen är en stadsdel i Söderort inom Stockholms kommun tillhörande stadsdelsområdet Hägersten-Liljeholmen. Liljeholmen ingår i postorten Stockholm med postnummer i serien 117 XX.
Liljeholmen gränsar till stadsdelarna Årsta, Västberga, Midsommarkransen, Aspudden, Gröndal och Södermalm.
Historia
Liljeholmens krog och värdshus
Området tillhörde en gång i tiden Årsta Gård, här fanns mest skogsbackar, några åkrar och ängar. Mellan Södermalm och Liljeholmen fanns det från 1600-talet en flottbro. Södertäljevägen gjorde en vid sväng väster om Liljeholmsberget, där det fanns en väderkvarn. Vid 1800-talets början fanns tre gårdar i området, Löfholm, Katrineberg och värdshuset Liljeholmen.
Liljeholmen, som ursprungligen var ett torp under Årsta, hade bedrivit krog- och värdshusrörelse från 1600-talet (Lillieholms Kroug 1689). Både Lasse Lucidor och Bellman kom att besöka krogen och skriva om den och dess lantliga omgivningar i sina dikter. Värdshusrörelsen upphörde 1889 och 1910 revs byggnaderna för att ge plats åt en ny godsstation. Vid denna tidpunkt hade emellertid det mesta av den lantliga idyllen försvunnit.
Tidiga industrier i Stockholms första industriförort
Redan från 1700-talet fanns det industrier här, till exempel kattuntryckerier, tobaksfabrik och bryggeri. Den industriella utvecklingen accelererade på 1800-talet, bland annat med den stearinfabrik som startades här 1839 av Lars Johan Hierta (Aftonbladets grundare). Verksamheten flyttade emellertid redan 1841 till Danvikstull, men företaget kom ändå att behålla namnet Liljeholmens Stearinfabrik.
Järnvägen för med sig fler industrier
De stora förändringarna började 1860 då västra stambanan drogs förbi Liljeholmen. 1860–1862 byggde SJ stora anläggningar här, bland annat verkstäder för reparation av lok och vagnar. Efter detta kom allt fler industrier etablera sig i området, bland annat runt sjön Trekanten. Liljeholmens Stubinfabrik (från 1914 Liljeholmens Kabelfabrik), var en av dessa. Den grundades 1870 av Johan Theodor Winborg och tillverkade förutom stubintråd rep och kablar. Tillverkningen flyttade till Västberga 1930, och fabrikshusen revs 1963 för att ge plats åt tunnelbanestationen.
Stora Katrinebergs och Lövholmens ägor exploateras
Stora Katrineberg, som ursprungligen hört till Hägerstens gård men friköpts 1770, började under slutet av 1800-talet stycka upp sina ägor för industriändamål. Här kom ett av de mest brokiga och småskaliga industriområdena växa fram. Gården, som fortfarande finns kvar, ligger strax väster om Liljeholmsbron i kvarteret Stora Katrineberg. Även vid Lövholmen kom ett antal industrier att etablera sig, och vid Trekantens norra och västra stränder kom en blandad bebyggelse av fabriker och bostäder växa fram.
Årstadal, en av Stockholms första förstäder
De nya industrierna i Liljeholmen drog självklart också till sig en mängd arbetare med behov av bostäder. Som bakgrund till detta började förstaden Årstadal med början år 1877 att byggas i anslutning till järnvägen. Det var ägaren till Västberga gård, greve Eric Sparre som utnyttjade den rådande bostadsnöden och sålde av arrendekontrakt på 50 år. De mycket ofördelaktiga villkoren som gavs vid uppförande av bostäder i området bidrog till att det kom att utvecklas till en kåkstad med ett gytter av hastigt byggda hyresvillor. Årstadal blev i alla fall Stockholms första förstad tillsammans med Sundbyberg.
Liljeholmens Municipalsamhälle
I slutet av 1800-talet omtalas Liljeholmen som fabriksförstad, och 1899 bildades Liljeholmens municipalsamhälle inom Brännkyrka landskommun. Det kom att omfatta ungefär det som tidigare utgjorde Liljeholmens stadsdelsområde, men det inkluderade dessutom den nära Södermalm belägna ön Reimersholme.
Redan 1913 upplöstes dock municipalsamhället i samband med att Brännkyrka införlivades med Stockholm. Några av de många industrierna i Liljeholmen kom med tiden utvecklas till betydande företag, ex. Stockholms Galvaniseringsfabrik AB, AB Wilh. Becker och De förenade kolsyrefabrikernas AB.
Liljeholmen fick status som stadsdel 1926, men då ingick ej Nybodaberget. 1934 blev området mellan Trekanten och Liljeholmsviken en egen stadsdel med namnet Nybohov, men den gick åter ihop med Liljeholmen 1956. Fram till samma år ingick även ett par gator i Sannadalsområdet i Gröndal.
Nybodahemmet
Under 1930-talet lät barnavårdsnämnden i Stockholm uppföra ett barnhem, Nybodahemmet, på höjden över Årstaberg och Årstaviken, Nybodaberget.
Man uppförde en modern byggnad i rött tegel, arkitekt Paul Hedqvist och byggd av byggmästare Olle Engkvist 1936–1938.
Barnhemmet hade plats för 245 barn, här kunde barn mellan ett och 16 år bo tillfälligt, till exempel i samband med föräldrars sjukdom eller dödsfall. Den verksamheten upphörde i början av 1960-talet, och efter det var det istället särskoleinternat och flyktingförläggning.
Sedan 1998 ligger ett nytt bostadsområde på Nybodaberget och man har delvis tagit tillvara de gamla husen för bostäder.
Mot utveckling till renodlat industri- och kontorsområde
I samband med att Årstabron stod färdig 1929 ändrades järnvägens sträckning, och SJ:s verkstäder vid Liljeholmen miste sin betydelse. 1930–1931 flyttades verksamheten till Tomteboda. Stationshuset revs 1959. Liljeholmens godsstation finns fortfarande kvar, spårområdet revs emellertid under 1998.
Istället började framför allt stålgrossister etablera sig inom det gamla verkstadsområdet, bland annat Odelberg & Olson (1930-talet) och Söderberg & Haak från 1920, med den stora roterande klockan på taket, (på 1970-talet omdöpt till Tibnor).
I den södra delen, granne med järnvägsverkstäderna låg AB Karta & Oaxens Kalkbruks kalkugnar sedan 1880-talet. Dessa lades ned 1936, istället togs marken i anspråk för utbyggnad av Söderberg & Haaks grossistverksamhet, deras före detta hus på Årstaängsvägen 21A kallas idag för Urhuset.
Under 1950-talet började även Årstadals gamla kåkbebyggelse få ge vika för en vidare utbyggnad av stålgrossistverksamheterna (vilkas lokaler i sin tur omdanats till kontor under 1990-talet). Senare kom även Vin & Sprit flytta huvudkontor och tillverkning dit.
Under 1960- och 1970-talen var det även dags för de gamla industriområdena runt Stora Katrineberg och Nynäs vid Trekanten att omdanas. Nya stora industri- och kontorskomplex fick ersätta den blandning av fabriker och bostäder som tidigare fanns. I dagens industriområde finns emellertid fortfarande en del äldre industriföretag kvar; Nordströms trä (anlades 1908) och Cementas cementdepå (ursprungligen Karta & Oaxens murbruksfabrik, etablerad 1947). AB Wilh. Beckers färgfabrik (senare Alcro-Beckers), som flyttades till Lövholmen 1902, nedlades 2008 då produktionen flyttades till Nykvarn.
Bostäder
Årstadal, som var en av Stockholms första förstäder, kom att prägla en stor del av Liljeholmens karaktär i nära 90 år. En vild bostadsspekulation inleddes där folk fick flytta in i halvfärdiga hus där vägar, vatten och avlopp saknades. Husen, som ofta var byggda i andrahandsmaterial med dålig isolering medförde att epidemier förekom i området där flera personer dog. Standarden i Årstadal förblev låg, de sista husen revs på 1960-talet.
På Nybohovsberget ligger ett stort bostadsområde, byggt 1958-1965, 58 meter över havet, dit kan man bland annat komma via Nybohovshissen, en 230 meter lång hissbana genom berget. Husen uppfördes av Hyreshus i Stockholm AB, arkitekt Bertil Ringqvist. På berget ligger även Nybohovs vattenreservoar, ursprungligen uppförd 1904, men utbyggd på 1960-talet.
På Liljeholmsberget uppförde 1991 Sveriges Bostadsföreningars Centralorganisation flera hus, arkitekt Göran Ahlqvist.
På Nybodaberget byggdes ett nytt bostadsområde 1998 med så kallade stadsvillor och radhus. Husen uppfördes av olika bostadsföretag. Området är det första i Stockholm som är en så kallad grindsamhälle, det vill säga att gatorna är privat tomtmark.
De senaste åren har området kring Liljeholmstorget förändrats. Tunnelbanestationen har byggts över och täckts med bostäder och butiker och man har byggt en ny bussterminal. Tvärbanan stannar vid tre hållplatser i Liljeholmen; Årstadal, Liljeholmen och Trekanten. Avståndet till station Alvik är 4,4 kilometer.
Delen av Årstadal som kallas Liljeholmskajen är nu i uppbyggnadsskedet att bli ett bostadsområde jämförbart med Hammarby sjöstad.
Tunnelbanestationen
Liljeholmen har en station inom Stockholms tunnelbana som trafikeras av T-bana 2 (röda linjen) och ligger mellan stationerna Hornstull och Aspudden (linje 13) respektive Midsommarkransen (linje 14).
Stationen är den tionde största på T-banenätet med cirka 37 000 passagerare under ett dygn. Den ligger 3,4 kilometer från Slussen och öppnades den 5 april 1964 i samband med att första etappen av t-bana 2 (som sedan blev Röda linjen) invigdes. Då var stationen en utomhusstation med två plattformar och endast en biljetthall i södra änden, där det fanns en mindre bussterminal. I början på 2000-talet byggdes stationen om fullständigt: den däckades över och blev en inomhusstation, och ovanpå byggdes ett nytt torg samt nya hus med bostäder och butiker. SL-trafikens första underjordiska så kallade dockningsterminal för bussar har anlagts i anslutning till en ny plattform på den ombyggda stationen. Vid den nya norra biljetthallen finns sedan år 2000 en hållplats för Tvärbanan. Från stationen finns en inglasad gångväg till hissbanan upp till Nybohovsberget.
|
||||||||
|
|||||
