Lasse Lucidor
Från Rilpedia
Lasse Lucidor, född 6 oktober 1638 i Stockholm, död 12 augusti 1674, var en svensk lärare, lyriker, författare, vissångare. Han hette egentligen Lars Johansson, men blev mer känd som Lasse Lucidor, den olycklige. Han är känd som en tidig sekulär lyriker som skrev verk på svenska.
Innehåll |
Liv och författarskap
Lucidor hade ett kort men stormigt liv och han blev tidigt föräldralös, då båda föräldrarna var döda redan 1650. Han uppfostrades, efter föräldrarnas död i Pommern, hos morfadern. Fadern Johan Erichsson var kapten och skeppslöjtnant; modern Kristin Larsdotter var dotter till den adlade amirallöjtnanten Lars Strusshielm. Lucidor hade två äldre systrar och två yngre bröder. Lucidors uppväxtår och studietid var en orolig och kringflackande tid.
Tillammans med amiralen och målsmannen Strusshjelm upphöll sig Lucidor långa perioder i nordtyska städer som Stralsund och Stettin. Efter morfaderns död övertogs rollen som Lucidors bekyddare sannolikt av den svenske generalguvernören av Pommern, Karl Gustaf Wrangel. Lucidor utbildade sig vid universiteten i Greifswald (från hösten 1655) och Leipzig (från 1659). Han reste 1661 till Frankrike för språkstudier, men penningbrist tvingade honom att söka sig tillbaka till Sverige och sin syster i Borgholm, och han reste hem med ett teatersällskap år 1662.
Det har påståtts att Lasse träffade den stora kärleken i Västergötland – det ska ha varit Magdalena Sjöblad, dotter till en löjtnant. Enligt den gängse berättelsen lyckades Lucidor förföra sitt hjärtas dam, men i och med att det var opassande och förbjudet att locka en dam av adlig börd, så straffades han med två års landsförvisning. Historien finns bevarad i rättssprotokoll, dock tyder mycket på att det var en annan Lasse Johansson saken gällde [1] och någon sådan historia brukar inte inkluderas i Lucidors nutida biografier (jfr t.ex. Ulf Bagges utgåva år 1993 och Stina Hanssons utgåva 1997). Troligtvis reste Lucidor runt i England och Italien under tiden. Han bosatte sig i Stockholm 1664.
Han arbetade några år som språkmästare i Uppsala, där hans goda språkkunskaper gjorde honom till en mycket kompetent lärare. Efter tiden i Uppsala återvände han till Stockholm och var under en tid mycket produktiv inom området tillfällighetsvers. Lars Johansson slutade sitt liv i Stockholm som bröllops- och begravningspoet.
Denne stolte sångare tyckte att det var tokot at sälja sin frihet för några hundrad riksdaler om året, och han levde som han lärde, och den 12 augusti på krogen Källaren Fimmelstång, Kindstugatan 14, Gamla Stan, Stockholm blev han dödad i duell år 1674 av en löjtnant Arvid Kristian Storm (som var stamfar till den norske konstnären Edvard Munch). På Maria Magdalena kyrkogård står Lasse Lucidors minnessten passande nog mittöver grusgången mot Evert Taubes gravsten. Lucidor begravdes i en omärkt fattiggrav i norra änden av kyrkogården, vilken schaktades bort när Hornsgatan breddades 1901. Troligen åkte Lucidors kvarlevor med jordlassen och hamnade som fyllning i Tantolunden.[2] Hans lösöre såldes för sammanlagt 99 riksdaler.
Lucidors skrifter spreds som skillingtryck och år 1689 utkom hans samlade verk i en bok med titeln Helicons blomster | Plåckade ok | wid åtksilliga tillfällen utdelte | af | LUCIDOR den olycklige | Det är | Alle de poetiske skrifter | som författade blefne af | Lasse Johansson.
Lasse Lucidor satt en tid i fängelse för en bröllopsdikt, Giljare Kvaal (friarens kval), som han oombedd skrivit till Konrad Gyllenstiernas bröllop. Visan har påståtts ha förbjudits av kung Karl X Gustav. Lucidor friades dock efter att ha suttit fängslad i ett halvår. Symbolvärdet i att en diktare sätts i fängelse för vad han skrivit är stort och delvis baserat på denna händelse har eftervärlden kommit att uppfatta honom som en tidig representant för den frie poeten, som skriver efter sitt hjärta istället för på beställning. Nils Ferlin har hyllat Lucidor i dikten och sången På källaren Fimmelstången, där löjtnant Storm - den person som senare dödade Lucidor i duell - hånar Lucidor och kallar hans dikter för strunt. Torbjörn Säfve har med inspiration från Lucidors liv skrivit en roman med samma titel som Lucidors mest kända visa SKulle Jag sörja då wore Jag tokot. Den första strofen lyder:
-
- SKulle Jag sörja då wore Jag tokot,
- Fast än thet ginge mig aldrig så slätt,
- Lyckan min kan fulla synas gå krokot,
- Wackta på Tijden hon lär full gå rätt;
- All Werlden älskar Ju hwad som är brokot,
- Mången mått liwa som eij äter skrätt.
Dikten finns även parafraserad av Gustaf Fröding i Ett Helicons blomster.
Musiken till Lucidors psalmer och visor tecknades aldrig ned och bevarades. De tre andliga visorna "Herre Gud för tigh jag klagar", "O Syndig Man" och "O Ewigheet" utgör undantag, eftersom de togs in i 1695 års psalmbok (melodierna till dem trycktes i koralboken 1697). Utsikterna till att ett manuskript med melodierna till Lucidors visor skulle kunna återfinnas måste för övrigt betecknas som helt obefintliga. I Helicons blomster 1689, det första trycket där visorna ingår, fanns inga melodier. Det var överhuvud taget ovanligt att man kostade på nottryck i vissamlingar från 1600-talet.Man gjorde heller inte någon tydlig åtskillnad mellan andliga och världsliga melodier. Samma melodi kunde alltså förekomma såväl i kyrkan som på krogen. För att lösa problemet kan man som Ulf Bagge m.fl. tonsätta dikterna. En annan väg har bl.a Martin Bagge gått - ett rekonstruktionsförsök genom att göra en omfattande inventering av såväl andliga som världsliga vismelodier av tysk, dansk, svensk och i någon mån fransk musik. Noterna finns i en nyutgiven bok "Wärldslige och Andelige Wisor". Även Bernt Malmros med ensemble har rekonstruerat Lucidors visor satta i ett specifikt sammanhang.
Psalmer
Lucidor finns representerad i 1819 års psalmbok med tre verk (nr 463, 465 och 467) varav ett återfinns i 1986 års psalmbok (nr 620).
- Herre Gud, för dig jag klagar (1819 nr 467, 1986 nr 620) text troligen från 1685, senare bearbetad av Haquin Spegel och ytterligare av Johan Olof Wallin och Britt G. Hallqvist
- O evighet, din längd mig fast förskräcker (1819 nr 463) översättning av Johannes Rists text
- O syndaträl, som i din dvala dröjer (1819 nr 465) text senare bearbetad av Jesper Swedberg och ytterligare av Wallin
Diskografi
- Ulf Bagge – Lucidor, (CD/Proprius)
- Martin Bagge – Wärldslige och Andelige Wisor, (CD/Footprint)
- Bernt Malmros & Affetti Musicali – Stockholmskt 1600-tal, (CD/Stockholms läns museum)
Se även
- Samuel Columbus, som skrivit om Lasse Lucidor
Referenser
- Stig Linnell, Stockholms spökhus och andra ruskiga ställen. (2003)
Noter
- ↑ Svenska Familj-Journalen, Band XI (1872), sidan 305 på Runeberg
- ↑ Linnell 2003
Externa länkar
- Wikisource har verk av eller om Lasse Lucidor.
|