Gustaf af Wetterstedt
Från Rilpedia
.jpg)
Gustaf af Wetterstedt, svensk statsman, greve. Född i Vasa i Österbotten 29 december 1776, död 15 maj 1837.
Innehåll |
Ungdomen
Ehuru Wetterstedt redan vid sex års ålder fått emottaga kornettsfullmakten och 1794 blev fänrik vid Nylands regemente, tjänstgjorde han likväl aldrig som militär, utan ingick, så fort han 1796 i Uppsala avlagt kansliexamen, som e. o. kanslist i utrikesexpeditionen av kungliga kansliet.
Under umgänget med flera av Juntans ledande män hade Wetterstedt under studentåren insupit så "jakobinska" grundsatser att fadern enligt sägnen ej såg sig någon bättre råd att avlägsna honom från dessa än att utsända honom på en utländsk resa, i förhoppning att ett åskådande på närmare håll av frihetens missbruk skulle förorsaka en omvändelse av sinnet. Är denna berättelse sann, måste man medge att kuren i osedvanlig grad lyckades, ty ett mera från alla skrupler frigjort verktyg för de godtyckligaste åtgärder från de maktägandes sida, än Wetterstedt sedermera under hela sitt liv visade sig vara, kan väl svårligen uppletas.
Den tidiga karriären
Efter hemkomsten ingick han på den diplomatiska banan. Befordrad till andre sekreterare i kabinettet för utrikes brevväxlingen 1801 och till kabinettssekreterare 1805, åtföljde han i sistnämnda egenskap Gustav IV Adolf under fälttåget i Tyskland och utnämndes kort efter revolutionen 1809 till statssekreterare. Förordnad till hovkansler samma år beledsagade han kronprinsen Karl Johan till mötet i Åbo 1812 och befann sig även vid hans sida under fälttågen i Tyskland, Holstein, och Norge 1813—1814. Från denna tid, eller rättare från 1812, kan W. anses såsom Sveriges verklige minister beträffande de utrikes ärendena. Den 3 mars 1813 undertecknade han jämte Lars von Engeström föreningsförbundet med England och 4 april fredstraktaten med Preussen. Den 14 januari 1814 avslöt och undertecknade han fredsfördraget med Danmark i Kiel samt underskrev 30 maj fredshandlingarna med Frankrike i Paris.
Förhandlingar med Norge, utrikesstatsminister
Ännu 1814 utsågs han till en av de sex kommissarierna, som med Norges storting borde underhandla om förening mellan Sverige och Norge, och undertecknade denna 4 november i Moss. På grund av den viktiga tjänst, han i nämnda uppdrag gjort fäderneslandet, upphöjdes han, ehuru ännu blott hovkansler, till en av rikets herrar 1818, erhöll 1819 grevebrevet och utnämndes 1824 till statsminister för utrikes ärendena samt till chef för k. maj:ts kansli och kanslirätten. Under sin trettonåriga förvaltning av utrikesstatsministerämbetet avslöt han ytterligare och undertecknade flera för Sverige viktiga fördrag, såsom konventionen med England om slavhandelns upphörande och den nya handels- och sjöfartstraktaten med samma land, underskrev gränsregleringskonventionen med Ryssland, handels- och sjöfartstraktater med Danmark, Preussen, Nordamerikas Förenta stater, Ryssland, Hannover, o.s.v.
Hans insatser på Riddarhuset
Men Wetterstedts verksamhet inskränkte sig ej allenast till utrikespolitiken. Såsom i hög grad smidig, elegant och skicklig talare sändes han alltid i elden å riddarhuset, när helst det gällde någon för regeringen viktig sak. Det ansågs ock endast vara hans bestickande vältalighet, som 1812 genomdrev indragningsmaktens införande. Såsom hovkansler handhade han ock denna makt på ett i hög grad hänsynslöst sätt, vilket i förening med de hinder, han uppreste mot statsrevisorernas granskningsrätt, och andra af den allmänna opinionen skarpt fördömda åtgärder gjorde W:s person under senare delen av hans liv osympatisk för den politiskt självständiga delen av svenska folket. Hans förmåga erkändes av alla, men man pekade så mycket mera på bristen på bestämda grundsatser. När han avled barnlös 1837, slöt han själv sin grevliga ätt.
Wetterstedt, kulturpersonligheten
Redan 1811 blev han en av de aderton i Svenska akademien, vilken kallelse under de närmaste åren efterföljdes av sådan till Lantbruksakademien (1812, hedersledamot), Musikaliska Akademien (1813), Vetenskapssocieteten i Uppsala (1816), Vetenskapsakademien (1817) samt en mängd utländska vittra och lärda samfund. Han var även serafimerriddare.
Gift 1811 med friherrinnan Charlotta Aurora De Geer, gjorde han sitt hem till medelpunkten för Stockholms förnäma umgängesliv. Wetterstedts minne är föremål för en utförlig teckning av Hans Forssell i Svenska akademiens handlingar från 1886, tredje delen (1889).
| Företrädare: Gustaf Mauritz Armfelt |
Svenska Akademien, Stol nr 17 1811-1837 |
Efterträdare: Anders Magnus Strinnholm |
| Företrädare: Lars von Engeström |
Sveriges utrikesstatsminister 1824–1837 |
Efterträdare: Adolf Mörner |
Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926 (Not).
