Gustaf Mauritz Armfelt
Från Rilpedia
Gustaf Mauritz Armfelt, född 31 mars 1757 i Jufva kaptensboställe i Tarvasjoki, Finland, död 19 augusti 1814 i Tsarskoje Selo, S:t Petersburg. Svensk hovman, diplomat, kungagunstling och friherre sedermera finsk statsman och greve . Han kom ursprungligen från Finland, blev officer vid livgardet men lämnade Sverige efter att ha varit inblandad i en duell.
Innehåll |
Gustav III:s gunstling
Då Gustav III besökte Spa 1780 uppsöktes han av Armfelt, som från och med detta möte blev kungens förklarade gunstling. Han överhopades med titlar och ärebetygelser: kavaljer till prins Gustav Adolf, direktör för Kongliga Svenska Dramatiska Theatern, ledamot av Svenska akademien, generalmajor och serafimerriddare. Några politiskt betydelsefulla poster fick han inte förrän 1790, då han ledde fredsförhandlingarna med Ryssland i Värälä.
Armfeltska konspirationen
Efter Gustav III:s död utnämndes han till minister i Neapel av Gustaf Adolf Reuterholm, den starke mannen i förmyndarregeringen för Gustav IV Adolf. Den förbittrade Armfelt hade lösa planer på att störta Reuterholm, men hans planer upptäcktes och han dömdes 1794 till döden av Svea hovrätt. Då hade han dock redan satt sig i säkerhet i Ryssland. Efter att Gustav IV Adolf blivit myndig kung återtogs domen 1799 och Armfelts karriär tog ny fart. Han blev sändebud i Wien, befälhavare i Pommern och vid Västra armén.
Tillbaka i Finland
1809 eller 1810, efter finska kriget och förlusten av Finland till Ryssland, beslutade Armfelt att flytta tillbaka till Finland. Han kunde inte acceptera att Jean Baptiste Bernadotte, en av Napoleons före detta generaler, var utsedd till tronarvinge efter Karl XIII och Vasaätten. Kronprinsen kom till Sverige 1810 och regerade de facto efter det. Armfelt utvisades 1811 och flyttade tillbaka till Finland, gick i tjänst hos tsar Alexander I av Ryssland och blev dennes generaladjutant, ordförande vid Kommittén för Finlands Ärenden, t.f generalguvernör i Finland, samt upphöjt till greve i finländska riddarhuset. Gustav Mauritz Armfelt anbefallde starkt tsar Alexander I att upprätthålla den gällande svenska 1734 års lag i Finland och godkänna landets status som autonoma Storfurstendömet Finland under den ryske tsaren.
Armfelt hade stort inflytande i Alexanders beslut att 1812 inlemma det s.k. Gamla Finland (dvs. redan i 1721 och 1743 till Ryssland förlorade områden och därmed gammalt från ryskt perspektiv) i storfurstendömet och flytta huvudstaden från Åbo till Helsingfors.
Armfelts kvinnor och barn
Gustaf Armfelt hade flera förhållanden och barn. Mest känd var Magdalena Rudenschöld som var hans älskarinna 1785-1793. Med den parisiska skådespelerskan L'Eclair hade han en son Mauritz Clairfelt (1780-1841). Under exilen i Kurland 1794-1799 var han gäst hos den kurländske hertigen Peter von Biron. Med prinsessan Catharina Fredrika Wilhelmina Benigna av Kurland skall han ha haft två döttrar, Gustava Wilhelmina Charlotta (Mina) Armfelt, född 1798, och Adelaide Gustava Aspasie (Vava) Armfelt, född 1801. Mina uppgavs officiellt vara dotter till kusinen Fredrik Armfelt.
Gift med Hedvig Ulrika De la Gardie.
Barn (i äktenskapet):
- Maria Magdalena Catharina Augusta Armfelt, född 1786.
- Gustaf Fredrik Armfelt, född 1788.
- Carl Armfelt, född 1788.
- Magnus Armfelt, född 1788.
- Gustav Magnus Armfelt, född 1792.
- Alexander Armfelt, född 1794.
- Constantin Armfelt, född 1796.
- Carl Magnus Wilhelm Armfelt, född 1797.
Gustaf Maurits Armfelt är begravd i Halikko kyrka i Finland.[1]
Källor
- ↑ Göran Åstrand, Här vilar berömda svenskar. 1999, s. 17
Se även
| Företrädare: Förste ämbetsinnehavaren |
Svenska Akademien, Stol nr 14 1786-1794 |
Efterträdare: Malte Ramel |
| Företrädare: Johan Murberg |
Svenska Akademien, Stol nr 17 1805-1811 |
Efterträdare: Gustaf af Wetterstedt |
| Företrädare: Fabian Steinheil |
Finlands generalguvernör 1813–1813 |
Efterträdare: Fabian Steinheil |
