Gunstling
Från Rilpedia
Gunstling, person som en kung eller drottning anser sig ha särskild nytta av och som får en anmärkningsvärd stor makt. Han utsätts ofta för avundsjuka och ifrågasätts, i synnerhet om han uppfattas som en ”uppkomling”. Karaktäristiskt för gunstlingen är att han inte sällan kommer långt in i makthavarens privata sfär. Gunstlingen drabbas ibland hårt när majestätet dött eller störtats.
Innehåll |
Gunstlingar vid svenska hov
Medeltiden
- Bengt Algotsson (Magnus Eriksson, 1300-talet)
- Abraham Brodersson Tjurhuvud (Margareta och Erik av Pommern, 1300-1400-talet)
1500-talet
- Måns Bryntesson Lilliehöök (Gustav Vasa)
- Jöran Persson (Erik XIV)
- Claude Collart (Erik XIV)
- Pontus De la Gardie (Erik XIV)
- Clas Eriksson Fleming (Johan III)
- Erik Brahe (Johan III och Sigismund)
1600-talet
- Lennart Torstenson (Gustav II Adolf)
- Axel Gustafsson Banér (Gustav II Adolf)
- Christoffer von Dohna (Kristina)
- Magnus Gabriel De la Gardie (Kristina)
- Clas Tott (Kristina)
- Antonio Pimentel (Kristina)
- Johan Holm (Kristina)
- Herman Fleming af Liebelitz (Karl X Gustav)
- Carl Piper (Karl X Gustav)
- Emund Gripenhielm (Karl XI)
1700-talet
- Gustav Boneau (Fredrik I)
- Erland Broman (Fredrik I)
- Emerentia von Düben (Ulrika Eleonora)
- Gustav Badin (Lovisa Ulrika, Gustav III)
- Adolf Ludvig Levin (Lovisa Ulrika)
- Hans Henrik von Essen (Gustav III)
- Carl Tersmeden (Fredrik I, Gustav III)
- Evert Taube (Gustav III)
- Johan Henric Kellgren (Gustav III)
- Abraham Niclas Edelcrantz (Gustav III)
- Adolf Fredrik Munck (Gustav III)
- Johan Fredrik Aminoff (Gustav III)
- Johan Albrecht Ehrenström (Gustav III)
- Carl Olof Cronstedt (Gustav III)
- Gustaf Mauritz Armfelt (Gustav III)