Från Rilpedia

Denna artikel handlar om den svenske 1500-talspolitikern; för den före detta statsministern, se Göran Persson.

Jöran Persson, (adlad Tegel), född omkring 1530, död 1568, var en svensk ämbetsman och sekreterare åt Erik XIV.

Persson var far till Erik Jöransson Tegel. Dåtidens politiska spel ledde till att Persson dömdes till döden och avrättades.

Innehåll 1 Uppväxt och inträdande i Eriks tjänst 2 Höga nämnden 3 Sturemorden och hertigarnas uppror 4 Se även 5 Källor 5.1 Noter

Uppväxt och inträdande i Eriks tjänst

Jöran Persson, kung Erik XIV:s främste och mäktigaste gunstling, son till en präst i Sala, föddes omkring 1530. I början av 1550-talet studerade han i Wittenberg, där han fick sig omfattande kunskaper i speciellt juridik. När han återvände till Sverige hade han rekommendationsbrev från Philipp Melanchthon till kung Gustav Vasa. Genast efter sin återkomst till Sverige erhöll han också årligt underhåll och anställdes i kungens tjänst. 1555 blev han sekreterare hos krigsbefälhavarna och slottsloven i Viborg. År 1558 nämnes han för första gången "K.M:ts sekreterare", men förnade kungen och övergick samma år istället på hertig Eriks hovstat. Detta skedde dock först mot slutet av året, för på våren utförde han ett viktigt uppdrag, som han erhållit av kungen, nämligen att leda kungsräfsten i Västergötland och därvid upprätta register på gårdar som, kronan till förfång, blivit kyrkor och kloster fråntagna. Att en så viktig angelägenhet anförtroddes honom visar att han redan tidigt gjort sig bemärkt genom framstående duglighet i statens värv. Man förstår ganska lätt hur hertig Erik fann sig dragen till den unge sekreteraren: Jöran Persson var utrustad med ett kvickt huvud och var väl bevandrad i astrologi.

Erik kunde knappast önska sig en mera passande rådgivare, och förstod att genom frikostiga gåvor och löneförmåner visa honom sin odelade tillfredsställelse med allt vad han gjorde. Jöran Persson adlades (möjligen år 1563), förde i vapnet tre tegelstenar och skrev sig till Julita, sedan han 1564 erhållit detta gods i förläning. Han bar även titel av häradshövding i Trögds härad, men tjänsten sköttes av andra personer. År 1561 ingick han äktenskap med Anna Andersdotter. Av de barn han fick med henne vann endast ett, Erik Jöransson Tegel, någon ryktbarhet som Karl IX:s sekreterare och historieskrivare.

Höga nämnden

Sin betydelsefullaste roll spelade Jöran Persson inom Höga nämnden, där han uppträdde såsom kungens prokurator och åklagare. Möjligtvis var det han, som uppgjorde planen till denna domstol; visst är, att han blev den förnämste personen i denna och i många fall avgjorde vilken dom som skulle fällas av de övriga. Hur stor andel Jöran Persson haft i de omkring 300 dödsdomar nämnden avkunnade kan inte avgöras, men hans samtid betraktade honom såsom den främste bödeln. Han var inte populär bland allmänheten, lika litet som sin bror Christiern (d.1567), som också anställts vid hovet; bland allmänheten gick historier om att hans mor Anna, som ansågs vara en häxa, påverkade politiken genom trolldom. Sedan hertig Johan på sommaren 1563 nödgats ge upp Åbo slott och fallit i kungens händer, förhörde Jöran hertigens anhängare, vilka därefter avrättades. Då hertigen själv anlände till Vaxholm, var Jöran Persson där för att möta honom som kungens företrädare, och höll ett ljungande tal till den fångne fursten. Erik anförtrodde även vården om hertigen och hertiginnan till Jöran Persson, och genom ofta upprepade besök på Gripsholm, där fursteparet hölls fångna, övertygade sig denne om att alla försiktighetsmått iakttogs för att väl bevaka de fångna.

Under den långa tid kungen låg i fält erhöll prokuratorn ofta i uppdrag att anställa rannsakningar med personer, vilka i ett eller annat avseende haft ansvar för militära angelägenheter, som till exempel krigsbefälhavare eller förrådsförvaltare. Särskilt inom förvaltningen rådde inte bara slarv utan oredlighet och det blev tillfälle att anställa mången allvarlig räfst, och nämnden var i full verksamhet. Gällde det Jöran Perssons vänner, var nämnden förlåtande; gällde det hans fiender, måste nämnden, även om den velat döma rättvist, stundom foga sig efter mäktige kuratorns vilja^{[källa behövs]}. Särskilt riktade Jöran Persson sin förföljelselust mot adeln. Denne ägde ännu makt, men ingalunda lust att dela den med Jöran Persson, som dock nu blivit den mäktigare. Det var Jöran Persson, som genom sitt förtal störtade Nils Sture, mot vilken intet annat var kunde bevisas, än att han – liksom många andra som dock förblev ostraffade – inte kunde upprätthålla tukt inom de tyska legotrupperna, som inte fick ut sin sold, eller att han av två varandra motsatta kungliga befallningar åtlydde den senare, men inte den förra, som genom denna måste anses upphävd.^{[källa behövs]} Jöran Persson planerade även Nils Stures skymfliga "triumftåg" genom Stockholms gator.

Sturemorden och hertigarnas uppror

Den ena våldsåtgärden framkallade den andra. Misstanken, en gång väckt hos kungen, ökades lätt, då Jöran Persson framställde en sammansvärjning såsom i full gång. Jöran Persson utpekades som upphovsman till rannsakningen på Svartsjö med de fångna adelsmännen (1567) och till morden i Uppsala (samma år).^{[källa behövs]} Innan förlikning mellan kung Erik och dem kunde uppnås var han tvungen att utlämna Jöran Persson till dem. Kungen befallde rådet (i juli 1567), att undersöka befogenheten i de beskyllningar Jöran Persson såsom åklagare framställt mot de mördade herrarna. Nu tog menige man mod till sig. Den ena anklagelsen efter den andra emot Jöran Persson kom nu i dagen. Han hade under flera år låtit hemligen avrätta fångar, som inte blivit dömda till döden, flitigt tagit mutor, förövat våldtäkt, roffat åt sig enskilda personers egendom o.s.v.,^{[källa behövs]} och han dömdes att straffas såsom "en ärelös, trolös, menedig förrädare, skälm och bösewicht". Denna dom fälldes av samma nämnd, som varit i så gott tillfälle att göra hans närmare bekantskap.

Jöran Persson sattes i fängelse, men kallades till kungen, som låg i fältläger i Småland (februari 1568), och förklarades oskyldig. En ny dom väntade dock snart dem båda, då landets ledande herrar snart reste upprorsfanan, och Erik snart hamnade isolerad i ett belägrat Stockholm. Knektarna ropade nu över stadsmurarna att Jöran Persson skulle utlämnas, vilket även till slut skedde.

Jöran Persson blev den 18 och 21 september 1568 underkastad den gräsligaste tortyr under ett par timmars tid, för att framtvinga vad han kände av Eriks planer, vilka han dock inte avslöjade. Efter halshuggningen hängdes hans styckade kropp upp på Brunkeberg. Jöran Perssons hustru begav sig till Åland. Hon hade ådragit sig allmän avsky även för sin egen räkning. Jöran Perssons gårdar indrogs till kronan, även om några av dem senare återskänktes till hans barn.

Se även

• Anna Phersönernas moder

Källor

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926 ^(Not).

• Larsson, Lars-Olof: Arvet efter Gustav Vasa, Prisma, Stockholm 2005. ISBN 91-518-4773-6. 

Noter