Abraham Niclas Edelcrantz
Från Rilpedia
Abraham Niclas (Clewberg) Edelcrantz, född 29 juli 1754 i Åbo, död 15 mars 1821 i Stockholm, var en svensk friherre, skald, uppfinnare, fysiker, kansliråd och ledamot av Svenska Akademien 1786 - 1821, stol 2. Hans ursprungliga efternamn var Clewberg, men adlades av Gustav III till Edelcrantz.
Innehåll |
Biografi
Abraham Niclas Clewberg föddes i Åbo där hans far, Carl Abraham Clewberg (1712-1765), professor vid stadens universitet. Fadern var son till riksdagsmannen och kontraktsprosten Nils Clewberg (1654-1726) och Barbara Aurivillia. Modern Charlotta Agatha Fahlenius (1736-1817) var född i Stockholm och dotter till biskopen i Åbo, Jonas Fahlenius.
Clewberg studerade vid Åbo akademi, där han inskrevs 1766, elva år gammal. 1772 tog han fil.mag. och utsågs året därefter till docent i fysik och litteraturhistoria. Han var medlem i Aurorasällskapet, skrev i Åbo Tidningar och grundlade i Åbo sin intima vänskap med Johan Henric Kellgren. Efter befattningar i Åbo, som filosofie adjunkt (1778) och universitetsbibliotekarie (1780), flyttade han 1780 till Stockholm.
I Stockholm anställdes han vid teaterkungen Gustaf III:s hov, och han kom att leda teaterlivet i Stockholm under hela den gustavianska perioden. Från år 1783 fungerade han som 2:e direktör vid de kungliga spektaklerna (1:e direktör 1804) och var samtidigt kungens handsekreterare. Han gjorde därefter karriär som ämbetsman, med befattningar som ledamot i generaltullstyrelsen (1787-1802), kansliråd (1793), arkivarie vid Kungliga Majestäts Orden (förk. K. M. O.) 1794, 1:e direktör vid hovkapellet 1804, intendent över kungliga museum och ordförande i direktionen över allmänna brandförsäkringsverket (1805) och president av Kommerskollegium (1813). Adlades 1789 och blev introducerad på riddarhuset som adliga släkten Edelcrantz nr 2153. Släkten upphöjdes 1815 i friherrlig värdighet. Eftersom han förblev ogift, utslocknade ätten Edelcrantz nummer 2153 med honom.
Under åren 1801-1804 företog han en resa till England, Tyskland, Holland och Frankrike, som fick en avgörande betydelse för Edelcrantz arbeten inom tekniska området. Han studerade särskilt järn- och brännvinstillverkning, men även nya tekniska rön samt olika jordbruksmetoder. Inför resan hade han fått i uppdrag att i England införskaffa fyra ångmaskiner. Delarna till ångmaskinerna anlände på eftersommaren 1804 till Gävle, dit de fraktats från England i brist på fraktfatyg till Stockholm. Edelcrantz sökte tullfrihet för maskinerna "såsom verkeliga modeller till högst nyttiga verktyg för flera fäderneslandets gagnande inrättningar".
En maskin på 20 hk var avsedd för hans egen spannmålskvarn, den så kallade Eldkvarn på Kungsholmen i Stockholm som var uppförd på den tomt där nuvarande Stockholms stadshus är uppfört. Två av maskinerna var avsedda för drivning av vattenpumpar i brännvinsfabriker i Stockholm och den fjärde maskinen för Lars Fresks textilfabrik på Elfvik på Lidingö. Installationen och uppstartningen av ångmaskinerna utfördes av den engelske konstruktören och ångmaskinsspecialisten Samuel Owen, som Edelcrantz hade lyckats övertala att komma över till Sverige. Han lyckas senare övertala Owen att flytta till Sverige, som 1809 bosatte sig i Stockhom och som senare grundade Kungsholmens mekaniska verkstad som kom att få en mycket stor betydelse för utvecklingen av svensk verkstadsindustri.
Edelcrantz gjorde också stora egna insatser inom det tekniska området. Han konstruerade, efter idéer från fransmannen Claude Chappe, en optisk telegraf som invigdes 1794 genom att en födelsedagshälsning skickades från Katarina kyrktorn till kungen som befann sig på Drottningholms slott. Därefter lät han uppföra flera telegraflinjer längs ostkusten i Sverige vilket blev till nytta vid 1808 års krig mot Ryssland. Han gjorde också egna uppfinningar inom ångmaskinens område. Edelcrantz låg också till stor del bakom tillkomsten av Lantbruksakademien och Experimentalfältet 1811. Han bedrev själv jordbruk enligt senaste rön på Stora Skuggan på Norra Djurgården och idén till Experimentalfältet hade han fått utomlands när han besökt olika anläggningar, framförallt i England och Skottland, som var föregångsländer på jordbrukets område.
Edelcrantz var vidare verksam inom skaldekonsten, som diktare och översättare. Han påverkades tidigt av förromantiken. Nordisk mytologi och brittiska förromantiker var impulsgivare; han översatte Ossians sånger, skrev den för den svenska nationalromantiken banbrytande "Ode till svenska folket", och översatte "God save the King" ("Bevare Gud vår kung") till svenska; den senare var Sveriges folksång i sextio år. 1793 uruppfördes hans och Johann Christian Friedrich Haeffners opera Alcides inträde i verlden.
1808-1818 var Edelcrantz ledamot av Sveriges riksdag.
För sina gärningar i så skilda områden belönades Edelcrantz förutom med friherreskapet, med att väljas in i alla akademier som fanns i Sverige.
Övrigt
- I början av 1800-talet var det många andra svenskar som företog studieresor till England för att studera de tekniska framstegen i det på den tiden ledande landet i Europa inom industrin, bl. andra Eric Thomas Svedenstierna som företog en resa 1802-1803 till England och Skottland för att studera , mineral- och malmfyndigheter och hur järnframställningen gick till. En detaljerad reseskildring finns från denna resa där stora "eld- och luftmachiner" - ångmaskiner i effektklassen 70-90 hk beskrivs som användes vid järnframställningen för drivning av blåsmaskiner och även de relativt nya järnvägarna med vagnar som drogs av hästar innan ångloket var uppfunnet.[1]
Referenser
Fotnoter
Källor
- Ragnar Amenius, artikel i Svenska män och kvinnor, band 2, Albert Bonniers förlag 1944, s. 301 f
- Svenskt Biografiskt Handlexikon, band 1, Albert Bonniers förlag 1906, s. 264
Vidare läsning
- Karl Ragnar Gierow, Abraham Niclas Clewberg Edelcrantz, 1964 och 2008
- Malte Persson, Edelcrantz förbindelser, Albert Bonniers förlag 2008
| Företrädare: Carl Fredrik Scheffer Tillträdde ej |
Svenska Akademien, Stol nr 2 1786-1821 |
Efterträdare: Carl Peter Hagberg |
