Från Rilpedia

Carl Peter Hagberg, född 22 november 1778 i Rasbo socken, död den 15 september 1841 i Stockholm, var en svensk präst, vältalare och professor. Han var ledamot av Svenska Akademien 1821-1841 (stol 2).

Hagberg blev student i Uppsala 1795 och filosofie magister 1803. Efter sin prästvigning samma år tjänstgjorde han i Stockholm och blev 1806 extra ordinarie hovpredikant samt 1808 ordinarie hovpredikant hos änkedrottning Sofia Magdalena. Samma år fick han Svenska Akademiens dubbla stora pris för ett äreminne över Axel Oxenstierna. 1809 blef han prefekt vid teologiska seminariet i Lund och kyrkoherde i Sankt Peters Klosters församling, utnämndes samma år till teologie doktor samt 1811 till professor i pastoralteologi och seminariedirektor. 1815 blev han kyrkoherde i Klara församling i Stockholm, 1818 överhovpredikant hos änkedrottning Hedvig Elisabeth Charlotta, 1819 ledamot av psalmbokskommittén och 1821 en av de aderton i Svenska Akademien.

1823 utnämndes han till kyrkoherde i sin gamla hembygd, Rasbo och Kils pastorat i Uppland, blev 1825 ledamot av kommittén för granskning av rikets undervisningsverk och 1837 pastor primarius och kyrkoherde i Storkyrkan i Stockholm.

Utöver avhandlingar, minnestal och strödda predikningar märks bland Hagbergs skrifter hans Predikningar (1814-20; sedermera utgivna under titeln Högmässopredikningar, 8:e upplagan 1862) och Passionspredikningar (1821-25). Hagberg var med sitt formfulländade, halvt sentimentala språk en på sin tid särdeles omtyckt predikant.

Far till Carl August Hagberg och Jakob Teodor Hagberg.

Källor

Nordisk Familjebok, band 10 (Stockholm 1909), spalt 1016.

Företrädare: Abraham Niclas Edelcrantz

Svenska Akademien, Stol nr 2 1821-1841

Efterträdare: Christian Erik Fahlcrantz

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926 ^(Not).