Gustav Badin
Från Rilpedia
Adolf Ludvig Gustav Fredrik Albert Badin, född 1747 eller 1750, död 16 mars 1822, var en hovtjänare, ursprungligen en slav, som verkade som betjänt hos drottning Lovisa Ulrika. Han hette ursprungligen Couchi, men kallades "Badin" (uppsåtsmakare).
Han föddes troligtvis på den danska ön Saint Croix i Västindien, varifrån han fördes till Europa. Hans föräldrar hade dött när han var liten till följd av att familjens bostad hade brunnit ned. Badin blev möjligen köpt av en dansk sjökapten från en ostindiefarare, som i sin tur gav honom till det danska etatsrådet Reiser[1] , vilken slutligen gav honom som present till drottning Lovisa Ulrika. Han växte upp direkt i kungafamiljens närhet.
Lovisa Ulrika bestämde sig för att ge honom en helt fri uppfostran i enlighet med den tidens idéer från Rousseau. Hon undervisade honom i kristendomen och döpte honom i kapellet på Drottningholm den 11 December 1768 med hela kungafamiljen som faddrar, men hon lät honom i övrigt växa upp helt fritt, och helt enligt sitt eget omdöme. Han var lekkamrat till kungabarnen och tilläts tala till dem och behandla dem på det sätt som han själv fann för gott. I bevarade texter beskriver flera samtida höga ämbetsmän Badins vilda manér och upptåg, inte utan en viss förfäran. Han växte upp till en intelligent och pålitlig person med gott självförtroende. Hans nymodiga, fria uppfostran höll dock inte riktigt i längden; man blev tvungen att tänka om och göra den mer "strukturerad".
Som vuxen var Badin betjänt till först drottning Lovisa Ulrika och efter hennes död (1782) till prinsessan Sofia Albertina. Han deltog som dansare i en balett säsongen 1769-70 och spelade säsongen 1770-71 huvudrollen i Arlequin Sauvage, en pjäs om hur "den ädle vilden" möter civilisationen, samt även i en erotisk pjäs,[källa behövs] med den franska teatertruppen. Han lärde sig franska och användes senare som en litterär förebild i Crusenstolpes roman om slottslivet. Badin fick två stycken gårdar i Stockholmstrakten och passerade ett antal olika titlar vid hovet. Han verkade som betjänt under fem olika kungar.
Han var gift två gånger, först med Elisabeth Svart och sedan med Magdalena Eleonora Norell, som överlevde honom och allmänt kallades "morianeränkan", men dog barnlös.
Badin var det kanske mest kända exempel på de utomeuropéer som togs till Sverige som tjänare. Två andra var "morianskan" Daphne som döptes i Börkö i Småland år 1783, samt "morianen" Pluto i januari 1785 (den senare sades vara från Indien). Och några år före detta angavs tre indianer ha blivit döpta på samma plats i närvaro av adel och allmänhet.
Externa länkar och källor
- Nordisk familjebok, Projekt Runeberg
- Svenskt biografiskt handlexikon, 1906 "Badin (Couschi), Adolf Ludvig Gustaf Fredrik Albert",.
- "Badin – ett experiment i fri uppfostran", Populär Historia
- Ingvar Andersson: Gustavianskt
- Signum svenska kulturhistoria: Frihetstiden
- Svenska män och kvinnor (uppslagsbok)
- Anna Ivarsdotter Johnsson och Leif Jonsson: Musiken i Sverige. Frihetstiden och Gustaviansk tid 1720-1810
- Gidlunds förlag: Ny svensk teaterhistoria. Teater före 1800
