Sofia Albertina
Från Rilpedia
Sofia Albertina, född 1753, död 1829, regent av stiftet Quedlinburg i Tyskland, var svensk prinsessa, sista legitimt kungliga medlemmen av den gamla fursteätten Oldenburg i dess Holstein-Gottorpska gren i Sverige. Hon var dotter till kung Adolf Fredrik och Lovisa Ulrika av Preussen, syster till Gustav III och Karl XIII, faster till Gustav IV Adolf och lät uppföra Arvfurstens palats. Från 1814 var hon även prinsessa av Norge.
Biografi
Sofia Albertina ansågs inte vara vare sig vacker eller intelligent av sin egen samtid, men hon var en social och livlig person som ivrigt deltog i Gustav III:s nöjeslystna hov och även hade en viktig ceremoniell roll att spela då hennes yngste bror, prins Fredrik, inte var gift. År 1772 planerade Gustav III att gifta bort henne med hennes kusin Prins Peter av Holstein-Gottorp, men detta blev inte av. Hon ska ha också ha övervägts som brud till Stanisław II August Poniatowski.
Hon var liksom sina bröder Gustav och Carl intresserad av teater och instuderade Amenaide "för att undervisa M:ll Baron, första aktris vid theatre Francais (i Stockholm) huru denna roll skulle återgifvas", och av dans, "ehuru det var henne omöjligt att hålla takt, och hon ej kunde göra ett enda steg i menuetten", enligt Axel von Fersen. Hon broderade, målade akvarell, gjorde profilporträtt och karikatyrer; under ett besök i Rom 1793 invaldes hon i Lucasakademien.
Hon hade redan 1767 fått en befattning i det tyska klosterstiftet Quedlinburg, ett självständigt område som tidigare varit ett klosterstift och nu styrdes som en liten monarki av en kvinna med titeln abbedissa. Då den förra abbedissan dog 1787 blev Sofia Albertina utsedd till nästa regerande abbedissa och fick rang som monark i den kejserliga tyskromerska riksdagen. Kungen av Preussen erbjöd sig då att köpa Quedlingburg av henne och införliva det med Preussen, men hon tackade nej; hon beskrevs som mycket ivrig över att bli monark. Gustav försökte 1787 förhindra den danske prinsens äktenskap genom att framställa henne som äktenskapskandidat. 1788 besökte hon Berlin.
Hon tillbringade åren 1787-90 i Quedlinburg, där hon blev ganska populär och tog aktiv del i den lilla statens styrelse, men återvände snart till Sverige, där hon tillbringade resten av sitt liv; hon återvände dock då och då på besök i Quedlinburg. Hon grundade "värmestugor", skolor för fattiga barn, en hovteater, som blev stadens första teater, och ökade prästernas löner. Hon avsattes då Quedlinburg, liksom alla de övriga tyska klosterstaterna, upplöstes 1803, men fick inkomsten därifrån till sin död. Det var dock en hel del svårigheter, och inkomsten kom regelbundet bara fram till 1807. 1809 inställdes hennes statspension. 1810 erbjöds hon samma post på Vallö stift i Danmark av den dåvarande svenske tronföljaren, prinsen av Augustenborg, som ersättning för Quedlinburg, men tackade nej. Under 1810-talet levde hon mer isolerat, och man ansåg att hon var dominerad av Fredrika Charlotta Forssberg och greve Stenbock.
Anfäder
Källor
- http://runeberg.org/sqvinnor/0379.html
- Oscar Levertin, Teater och drama under Gustaf III, Albert Bonniers förlag, Stockholm, Fjärde Upplagan (1920).
- Herman Lindvist: Historien om Sverige. Gustavs dagar
- Olof Jägerskiöld: Lovisa Ulrika
- Ingvar Andersson (1979). Gustavianskt. Fletcher & Son Ltd. ISBN 91-46-13373-9.
- Hedvig Elisabeth Charlottas dagbok IX, Stockholm, P.A. Norstedt & Söners förlag, 412070, (1942)
- Cecilia af Klercker (översättning och redigering) (1942). Hedvig Elisabeth Charlottas dagbok VIII. P.A. Norstedt & Söners förlag.
- Svenskt konstnärslexikon Allhems Förlag Malmö
- Karl Janicke: Sophie Albertine. In: Allgemeine Deutsche Biographie (ADB). Band 34, Duncker & Humblot, Leipzig 1892, S. 689.
- H. Fritsch: Geschichte des vormaligen Reichsstifts und der Stadt Quedlinburg
