Sällskapet Du Londel

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
icon_anmal.gif
rp-wp-sv.gif
Drottningholms Slottsteater (2002). Sällsapet Du Londels skådespelare utgjorde på 1700-talet dess fasta trupp.

Du Londels Sällskap var ett franskt teatersällskap. Det var 1753-71 aktivt i Sverige, där det uppträdde i vid hovet, på slottsteatrarna, och för allmänheten i Stora Bollhusets teater i Stockholm. Det spelar en stor roll i den svenska kulturhistorien.

Innehåll

Historia

År 1753 var truppen aktiv i Köpenhamn. Deras engagemang i Danmark hade just tagit slut, och de anställdes samma år av drottning Lovisa Ulrika av Preussen och kom till Sverige. Truppen, Sällskapet Dulondel, engagerades från Köpenhamn, där den hade uppträtt under ledning av Jeanne Du Londel och Pierre de Laynay. Laynay hade under våren vistats i Stockholm för att förhandla som truppens ombud. Truppen innehöll först tolv personer, sex av vardera kön, som efter en bråkig säsong med den svenska truppen fick Bollhusteatern reserverade för sig 1754. De ställdes först under uppsikt av Fredrik Hastfehr Wilhelm, som i november 1754 byttes ut mot överintendenterna Cronstedt och Adelcrantz. Truppen var mer eller mindre en hovtrupp, som följde det kungliga hovet och spelade offentligt i Bollhuset vid Slottsbacken på vintern och i teatern vid Drottningholm på somrarna. De höll en hög standard och uppförde de senaste pjäserna från Paris.

Truppen präglades av strängt reglerad hierarki. Marie Baptiste var truppens primadonna. Hon skulle enligt anställningskontraktet spela förstaroller inom alla genrer; tragedier, komedier från Comédie Francaise och Comédie-Italienne, opéras comiques samt rôles travestiques inom dem, medan maken skulle spela andraroller. Hon sjöng även vid konserter på Riddarhuset.

En annan bemärkt kvinnlig skådespelare från samma trupp var sångaren och dansaren Marguerite Morel, gift med Louis Du Londel, som var premiärdansös och en tid hade ett förhållande med kung Adolf Fredrik, och Elisabeth Soligny, som debuterade 1764, beundrades för sin skönhet och grace, var älskarinna åt både Arvid Horn och Henrik Johan von Düben och blev både premiärdansös och balettmästare, och Jeanne Louise Dulondel, som undervisade prinsessan Sofia Albertina i fransk etikett, blev hovets gunstling med egen vagn, påklädare och förmåner.

Den franska truppen uppträdde två gånger i veckan i Stora Bollhuset i Stockholm och, när de än blev ombedda, på de kungliga slottens teatrar. Fristående baletter tillkom och blev från 1767 annonserade i Dagligt Allehanda, där Louis Gallodier och Marguerite Du Londel var de populäraste stjärnorna och annonserades som affischnamn för de offentliga föreställningarna på Bollhuset. Som var vanligt då uppträdde hon även som skådespelare och sångare, och medverkade i många av de 65 sångspel och 32 baletter som gavs 1753-71; antalet baletter blev också fler med åren och var antagligen mer uppskattade än pjäserna av den publik i Stockholm som inte förstod franska. Hon ansågs var lika framstående i sång och skådespel som dans och betraktades som en av truppens främsta medlemmar. Hon och Marie Baptiste ansågs vara truppens främsta (kvinnliga) sångtalanger tillsammans med (de manliga) Déricourt, aktören och lektören Taphinon Desroches (d.1796) och aktören Barthelémy d'Armancourt (1728-e.1776).

Det var Baptiste som rusade ut på scen mitt under öppningen av femte akten under föreställningen på drottningens namnsdag 25 augusti 1762 och slog larm då den första Drottningholmsteatern började brinna; publiken trodde först att det var en del av pjäsen då hon kom utrusande på scenen; Knut Henrik Leijonhufvud beskrev i ett brev till Carl Gjörwell; " Fjärde akten var redan spelt till ända och orkestern gjorde en musik...Äntligen gavs med det vanliga klapp på teatern tecken till tystnad; och i detsamma kom madame Baptiste springande mitt igenom teatern och gjorde en gest, som utvisade all hennes bedrövelse; ingen trodde annat än att det hörde till pjäsen. Han, som då fann att det tecknet ej hade gjort nödig verkan, var den enda som åter hade den resolution att komma in och då sade hon endast med halvkväda röst, Le feu- och sauverade sig strax. En piga, en pojke och två personer "af arbetsfolcket" dör i branden. Skådespelarna förlorar allt eftersom deras bostäder fanns inrymda där.

Den franska teatertruppen avskedades av Gustav III 1771. Då den franska truppen avskedades 1771, var paret Du Londel de enda som fick behålla sin lön (som pension), på grund av ett löfte som Gustav III hade gett sin far. Även efter 1771 fortsatte en del av de franska artisterna att vara aktiva i Sverige. Paret Baptiste medverkade vid sin återkomst i franska pjäser för hovet: julen 1776 skriver Fersen: "alla aftnar gavs en fransk comedie, af den under salig konungen formerade franska skådespelaretrupp, som efter truppens upplösning nedsatt sig i Stockholm och som tillökades med några franska dansörer från den svenska opera-personalen." Dess viktigaste medlemmar var 1778 paret Baptiste med dotter, Chatillon, Mme. och Louis Frossard, Francesco Uttini och Louis Gallodier; när Déricourt och Jean-Rémy Marcadet blev medlemmar 1780 sade kungen att endast paret Louis Du Londel och Marguerite Morel, (som då var i Paris) fattades för att kunna spela riktiga pjäser.

Louis Frossard var anställd i baletten i den Franska teatern i Sverige 1764-1770 och utgjorde då en av dess främsta dansare; som manlig dansare räknades han som den andra dansaren i Sverige efter Louis Gallodier. Även hans fru, som ingick i samma trupp, var en framstående dansare. 1771 avskedades den franska truppen och lämnade Sverige. Då Kungliga Baletten grundades 1773 fanns det alltför få inhemska dansare, Och balettmästaren Gallodier rekommenderade Gustav III att använda sig av de franska dansare från 1771 som stannat kvar, och återkalla några av dem; paret Frossard återkallades då till Sverige och utgjorde, tillsammans med Elisabeth Soligny och Ninon Dubois Le Clerc, stjärnorna i den svenska baletten på 1770-talet innan de första inhemska dansarna hade hunnit utveckla sig under deras undervisning (de förväntades också agera lärare och instruktörer); kvartetten betraktas som stommen i den första baletttruppen, där Magdalena Lundblad och Charlotte Slottsberg tillhörde de få svenska dansarna. Då det franska sällskapet avskedades 1771, stannade flera dansare kvar, och utgjorde stommen i den första svenska baletten 1773; fem franska dansare, tre manliga och två kvinnliga ingick först, varefter man sedan kallade tillbaka ytterligare flera från utlandet, och Dubois var anställd vid Kungliga Baletten 1773-1779.

Det sades om det franska sällskapet att de lärde Sverige älska det "graciösa franska sångspelet" och den samtida moderna teaterkulturen; historiskt har de blivit ihågkomna mest för att de körde ut den första svensk teatern från Stora Bollhuset för att ersätta den med en teater som var tillgänglig bara för de som förstod franska, men de hade inspirerat till den höga nivå som så småningom resulterade i skapandet av Kungliga teatern (Operan) och Dramaten.

Medlemar

  • Marie Baptiste, sångerska, tragedienne, truppens primadonna, mor till Marie Louise Marcadet.
  • Anguelique Madeleine Cénas, barnskådespelare (född 1757), dotter till Barbe Margueite Henry.
  • Gaspard Cénas
  • Therese Antoinette Cénas, dotter till Barbe Marguerite Henry.
  • Francois Antoine Joseph Rousseau-Chatillon, 1729-1802.
  • Monsieur Compani-Despierviére
  • Madame Desroches
  • Ninon Dubois Le Clerc, dansös; fortsatt anställd fram till 1779.
  • Jeanne Du Londel, 1706-1772, direktör 1753-56.
  • Louis Gallodier, (1733-1803).
  • Barbe Marguerite Henry-Coudurier, [[1]] född 1735, komiker.
  • Louise Du Londel, 1740-77, etikettlärare åt Sofia Albertina.
  • Louis Du Londel, 1728-93, direktör 1756.
  • Marie Marguerite Morel, dansare, fru till Louis Du Londel.
  • Pierre-Claude Senisseler-Soligny
  • Elisabeth Soligny, premiärdansös, balett-mästare.

Se också

Referenser

Hämtad från "https://sv.rilpedia.org/wiki/S%C3%A4llskapet_Du_Londel"
Personliga verktyg
På andra språk