Från Rilpedia

Louis Frossard var en fransk dansare. Han var verksam i Sverige under frihetstiden och den gustavianska tiden och betraktades som en av de främsta dansarna i Sverige.

Frossard var engagerad vid italienska teatern i Paris 1757, i Wien 1759 och sedan vid teatern i Bryssel 1761-62 med sin fru och kollega, Marie-Renée Malter. Han var anställd i baletten i den Franska teatern i Sverige 1764-1770 och utgjorde då en av dess främsta dansare; som manlig dansare räknades han som den andra dansaren i Sverige efter Louis Gallodier. Även hans fru, som ingick i samma trupp, var en framstående dansare. 1771 avskedades den franska truppen och lämnade Sverige. Då Kungliga Baletten grundades 1773 fanns det alltför få inhemska dansare, Och balettmästaren Gallodier rekommenderade Gustav III att använda sig av de franska dansare från 1771 som stannat kvar, och återkalla några av dem; paret Frossard återkallades då till Sverige och utgjorde, tillsammans med Elisabeth Soligny och Ninon Dubois Le Clerc, stjärnorna i den svenska baletten på 1770-talet innan de första inhemska dansarna hade hunnit utveckla sig under deras undervisning (de förväntades också agera lärare och instruktörer); kvartetten betraktas som stommen i den första baletttruppen, där Magdalena Lundblad och Charlotte Slottsberg tillhörde de få svenska dansarna.

Paret Frossard var specialister i "danse de caractére et pantomime", dvs dansskådespel. Få dansare sades ha Frossards "lätthet, eldig liflighet och elasticité"; hans mest berömda specialitet var "hans konstiga pirouette på den ena foten" och beröms för den "styrka och skicklighet han med bojor föreställde en fängslad slaf i sin dans". Han var en uppfinningsrik koreograf och sades alltid " i sin danser betjena sig af det comiqua och mest uttryckande". Paret gjorde rollen som samer i operan Birger Jarl säsongen 1774-75. Han var anställd fram till 1776. De ska också ha medverkat i den franska teatern i Stora Bollhuset. År 1774 betalades paret 25.000 koppardaler, liksom premiärdansösen Madame Du Tillet; som jämförelse hade Carl Stenborg 3000 1773 samt en recett per år, Lovisa Augusti 6000 koppardaler 1776, Caroline Müller och hennes man 1333 riksdaler, samt frun 166 daler enskilt och fri utfodring för två hästar; allra högst betald av alla anställda var Elisabeth Olin med 666 riksdaler 32 skilling som både lön och livspension; dansarna hade hög status.

Paret avslutade sin verksamhet i Sverige 1776 och var verksamma i Lyon i Frankrike 1782-1785 som dansare och balettmästare och sedan vid italienska teatern i Paris till 1791.

Referenser

• Anna Ivarsdotter Johnsson och Leif Jonsson, "Musiken i Sverige, Frihetstiden och Gustaviansk tid 1720-1810."
• Klas Ralf, Prisma, "Operan 200 år. Jubelboken"
• Sven Åke Heed, "Ny svensk teaterhistoria. Teater före 1800"
• http://www.cesar.org.uk/cesar2/people/people.php?fct=edit&person_UOID=344211
• Oscar Levertin, Teater och drama under Gustaf III, Albert Bonniers förlag, Stockholm, Fjärde Upplagan (1920).