Sameland
Från Rilpedia
Sameland (samiska Sápmi, Sámeednam; finska Lappi), även kallat Lappland, är namnet på det område där samerna traditionellt är bosatta. Sameland sträcker sig över hela Nordkalotten, och omfattar delar av Sverige, Norge, Finland och Kolahalvön i Ryssland. Efter Sovjetunionens fall har samarbetet över den ryska gränsen ökat och nationsgränser har blivit mindre och mindre viktiga. Området är totalt ungefär 388 350 km² stort och har en befolkning på totalt 2 317 159 invånare, varav 70 000 är samer.
Innehåll |
Geografi
Sameland ligger främst norr om norra polcirkeln. Den västra delen består mycket av fjordar, djupa dalar, glaciärer och berg, och den högsta punkten är Kebnekaise i svenska Lappland. Längre österut blir marken plattare, med många sjöar och myrar, den största och viktigaste är Enare träsk i finska Lappland. Det östligaste området ligger inom tundraregionen.
Klimat
Klimatet är subarktiskt och det finns relativt lite vegetation, förutom bland de djupa skogarna i södra Sameland. Den bergiga västkusten mildrar vintrarna betydligt och får mer nederbörd än de östra delarna. I Sameland finns stora mängder mineraler, speciellt järnmalm i Sverige, koppar i Norge och nickel och apatit i Ryssland. Vanliga djur är ren, varg och björn. Det finns havs- och flodfiskeindustrier i regionen. Hamnarna längs med norska kusten i väst till Barents hav i nordöst är normalt isfria hela året, medan Bottniska viken normalt sett fryser under vintern.
Flagga
Samernas flagga invigdes vid samekonferensen i Åre den 15 augusti 1986.
Folket
Samerna, som talar det finsk-ugriska språket samiska befolkar Sameland, men är i kraftig minoritet. Enligt det svenska sametinget finns det totalt 70 000 samer i området. Majoriteten av dessa bor i Norge, och arbetar främst med jakt, fiske och renskötsel, vilket de får både mat och kläder ifrån. Ungefär 10% av alla samer idkar fortfarande renskötsel, vilket ses som en fundamental del av samernas kultur.
Norge
Enligt svenska sametinget bor ungefär 40 000 samer i Norge. De flesta bor i Finnmark och norra Troms, men det finns också samer i södra Troms, Nordland och Trøndelag. På grund av sentida emigration har det hävdats att Oslo är den stad som hyser den största samiska befolkningen i landet (detta har inte verifierats). Samerna är endast i majoritet i kommunerna Kautokeino, Karasjok, Porsanger, Tana och Nesseby i Finnmark, och i Kåfjord i Troms. Detta område kallas även samernas huvudområde. Samiska och norska är likvärdiga som administrativa språk i dessa områden.
Sverige
Enligt det svenska sametinget bor omkring 20 000 samer i Sverige.
Finland
Enligt det svenska sametinget bor omkring 6 000 samer i Finland.
Ryssland
Enligt det svenska sametinget bor omkring 2 000 samer i Ryssland.
Historia
Kolonialiseringen av Sameland
Sannolikt från 1200-talets slut innehade birkarlarna från Bottenhavets kuster privilegiet att ta upp skatt från samerna, den s.k. birkarlaskatten. Beskattningen skedde i konkurrens med norska och ryska indrivare. Redan i berättelser som handlar om 800-talet och 900-talet finns skildringar av skatteindrivning bland samerna: Dels i berättelsen om Ottar från Hålogaland i Alfred den stores (849-899) engelska översättning och bearbetning av Orosius (död efter 418) världshistoria; dels i Egill Skalla-Grímssons saga från ca 1230.
Successivt med början 1528 drogs birkarlarnas beskattningsrätt in till kronan, för att helt upphöra under Karl IX:s (1550-1611) regeringstid. Beskattningen kom då att skötas av lappfogdar. Samernas land delades in i lappmarker: Pite lappmark, Lule lappmark och Torne lappmark. Kemi lappmark sträckte sig ursprungligen ända till Norra Ishavet.
Vid freden i Teusina 1595 erkändes finska Lappland som svenskt, hela gränsen mellan Sverige och Ryssland slogs fast 1629-1635. Sverige hade även skatteanspråk i Varanger lappmark, ungefär motsvarande Finnmarks fylke. Först 1751 fastställdes gränsen mellan Sverige och Norge, från Idre och Särna socknar i Dalarna, respektive Røros i Sør-Trøndelag fylke i söder till Sør-Varanger Finnmark i nordost (Stömstadstraktaten). Ända till dess togs skatt upp från samma samer av båda länderna. I förhandlingar mellan Sverige och Ryssland 1826 fastställdes de sista nordliga gränsavsnitten från Sør-Varanger till Petsamo (norska Peisen, ryska Petjenga, även Ishavsfinland), till dess de s.k. fællesdistrikten, mellan Norge, Ryssland och Finland.
I Olav Tryggvasons saga, i Snorre Sturlassons Heimskringla från 1230-talet, finns en skildring av kristen mission bland samerna under slutet av 900-talet. 1389 beslöt drottning Margareta (1353-1412) att skicka missionärer till samerna i norr. Tvångskristnandet började först i samband med reformationen. Ungefär samtidigt skickades rysk-ortodoxa missionärer ut av Ivan IV (1530-1584).
Externa länkar och källor
- Artikeln är delvis en översättning från engelskspråkiga Wikipedia.
- Sametinget
- Sápmi, Samiskt informationscentrum
- Samernas Riksförbund
- Sametinget i Norge
- Gaaltije, sydsamiskt kulturcentrum*Nationalencyklopedin
- Nordisk familjebok, Uggleupplagan, Stockholm 1904-1926
- Kajsa Larsen: "Blad ur samernas historia", Stockholm 1994, ISBN 91-7798-862-0