Republiken Dubrovnik

Från Rilpedia

Texten från svenska Wikipedia

Republiken Dubrovnik (latin: Respublica Ragusina, kroatiska: Dubrovačka Republika, italienska: Repubblica di Ragusa) var en stadsstat i Dalmatien i södra Kroatien med staden Dubrovnik som huvudort. Republiken existerade från 1300-talet till 1808 då Napoléon Bonapartes styrkor intog huvudorten Dubrovnik och förklarade republiken upplöst. Republiken Dubrovnik hade sin höjdpunkt på 1400-1500-talet.

Styrelseskick

Republiken Dubrovniks konstitution var aristokratisk och invånarna delades upp i tre kategorier: överklass, borgare och bönder. Den övergripande makten låg i händerna på överklassen. Borgarna var endast tillåtna att driva mindre kontor och bönderna hade ingen röst i regeringen. Giftermål mellan de olika klasserna var förbjudet. De administrativa organen var det ”Stora rådet” (kroatiska: Veliko vijeće) som hade den övergripande regeringsmakten, det Lilla rådet (kroatiska: Malo vijeće) som var det verkställande utskottet från och med 1238 och Senaten (kroatiska: Vijeće umoljenih) från och med 1253. Statens överhuvud var Hertigen som valdes för en period av en månad.

Det Stora rådet bestod endast av aristokratiska medlemmar som tillträdde sin post vid 18 års ålder. Det Lilla rådet bestod av 11 medlemmar och efter 1667 endast av 7 stycken. Det Lilla rådet valdes av Rektorn (kroatiska: Knez). Senaten tillträdde 1235 som ett rådgivande organ. Det bestod av 45 medlemmar, alla med en ålder över 40 år.

När Republiken Dubrovnik var under inflytande av Venedig styrdes den av en Venetiansk rektor, men efter 1358 tillträddes ämbetet alltid av en lokal företrädare. Rektorns tjänst uppgick alltid till en månad och han kunde återinväljas först efter två år. Rektorn arbetade och levde i Rektorspalatset men hans familj bodde kvar i sitt hus.

Republikens regering var liberal till sin läggning och visade tidigt sina humanitära principer då man 1418 avskaffade slavhandel. Dubrovniks flagga bar inskriptionen Libertas (frihet) och på fortet Lovrijenac går det än idag att läsa mottot ”Non bene pro toto libertas venditur auro” ("Frihet kan inte köpas för allt guld i världen") som är ingraverat i byggnaden. Samtidigt var regeringen en stark opponent till den östortodoxa kristendomen och endast katoliker beviljades medborgarskap i Republiken Dubrovnik.

 Denna Kroatien-relaterade geografiartikel är bara påbörjad. Du kan hjälpa till genom att utöka den.

 Denna historierelaterade artikel är bara påbörjad. Du kan hjälpa till genom att utöka den.