Från Rilpedia

Den här artikeln saknar källhänvisningar. Förbättra gärna artikeln genom att lägga till pålitliga källor (helst fotnoter). Material som inte kan verifieras kan ifrågasättas eller tas bort. (juni 2009)

Den svenska nykterhetsrörelsen är en sammanfattande benämning på svenska organisationer som verkar för nykterhet och en restriktiv alkoholpolitik. Rörelsen uppstod under 1800-talet och har haft ett betydande politiskt inflytande. Ännu på 1950-talet var en majoritet av riksdagsledamöterna organiserade nykterister.

Innehåll 1 Historik 2 Utbredning 3 Nykterhetsrörelsen och svensk alkoholpolitik 4 Nykterhetsorganisationer 5 Personer inom nykterhetsrörelsen 6 Militanta nykterister 7 Källor

Historik

Den svenska nykterhetsrörelsen växte fram under 1800-talet. Sverige var vid den här tiden ett ett fattigt land jämfört med dagens förhållanden. Nykterhetsvänner menade att missförhållandena i Sverige försämrades av att säd och potatis gick åt till öl- och brännvinsframställning samt av att vissa arbetare fick ut en del av sin lön i brännvin.^{[källa behövs]}

Efter korta perioder med totalförbud mot brännvinsframställning i Sverige under 1700-talet införde Gustaf III genom s.k. kronobrännerier statsmonopol på att tillverka brännvin. Detta modifierades 1800 för vissa jordbrukare som fick rätt till s.k. husbehovsbränning. 1810 frigavs brännvinsbränneriet och konsumtionen nådde 1829 en höjdpunkt (46 liter per år/individ).

Den blivande kung Carl XIV Johan uttalade 1812 sin ”bedröfvelse öfver ett bruk och tillverkning af brännvin, som åsidosatte det allmänna intresset och som förr eller senare skulle leda till hungersnöd”. Detta föranledde Samfundet Pro Fide et Christianismo att året därpå anordna en tävling där det gällde att i skrift besvara frågan Huru skall det omåttliga begäret för Brännvins nyttjande, särdeles bland Allmogen och den uppväxande ungdomen kunna efter hand om ej alldeles förtagas, dock så mycket möjligt är inskränkas till ett måttligt bruk? Pristagare blev den då endast 26-årige prästen Carl Emanuel Bexell (1786-1873), senare prost i Smålands Rydaholm. Genom sin skrift med denna titel skulle han föregripa alla senare nykterhetstal, där spritens förödande verkningar målades upp. Han yrkade på att brännvinet skulle utrotas i Sverige. Som kyrkoherde i Rydaholm tog han redan 1828 och 1831 initiativet till olika typer av nykterhetsföreningar, de första i landet av renodlad typ och med ett uttalat socialt program. I slutet på 1830-talet (när socknen totalt hade ca 3800 invånare) fanns över 2000 medlemmar i Rydaholms nykterhetsföreningar. Bexells initiativ föregrep mera nationellt inriktade sammanslutningar och de räknas som Sveriges första nykterhetsföreningar.

1823 uppvisade justitierådet Magnus Torén (1770-1825) i en utredning sambandet mellan alkohol och brott.

Påverkad av den engelskfödde industrimannen Samuel Owen (1774-1854), den svenska maskinindustrins skapare, gjorde lantmäteriöverdirektören Carl af Forsell (1783-1848) år 1830 ett upprop (Underrättelse om de i America nyligen stiftade temperance-societies jämte förslag till dylika eller s.k. måttlighets- och sedlighets-föreningars inrättande i fäderneslandet) där han menade att alla svenska kyrkoförsamlingar inför firandets av tusenårsminnet av Ansgars ankomst till Sverige år 830 borde få en uppmaning att bilda lokala nykterhetsföreningar. På af Forsells initiativ stiftades 1830 en måttlighetsförening i Stockholm under ordförandeskap av pastor primarius Johan Olof Wallin (1779-1839).

Mycket uppmärksammat blev initiativet från Peter Wieselgren (1800-1877), då kyrkoherde i Västerstad i Skåne, som 1836 bildade en nykterhetsförening i sin församling. Genom att han lyckades åstadkomma en total uppryckning av lokalbefolkningen ledde detta till allmän uppmärksamhet och förhållandena i Västerstad blev förebildliga på många håll. Wieselgren, senare kyrkoherde i Helsingborg och domprost i Göteborg, var somrarna 1838-1846 och också därefter verksam som kringresande folktalare för nykterhetssaken över hela landet och blev i sin tid den främste spridaren av dess idéer. På nationell nivå utvecklades han till nykterhetssakens store förkämpe.

Under 1840-talet hade nykterhetsrörelsen ca 100 000 medlemmar i olika lokalföreningar. En seger för rörelsen var när husbehovsbränningen bland allmogen avskaffades oh endast en statligt högt beskattade fabriksbränning tilläts. Beslutet fattades i ståndsriksdagen av adeln, prästerna och borgarna, emot böndernas enhälliga protest.

År 1837 bildades Svenska Nykterhetssällskapet. År 1846 hade föreningen över 95 000 medlemmar. Peter Wiesegren var här en central gestalt. De anglosaxiska absolutistiska nykterhetsföreningarna började komma till Sverige under 1880-talet, däribland godtemplarna. Medan den äldre svenska nykterhetsrörelsen främst förespråkade en måttlig alkoholkonsumtion, var de anglosaxiska organisationerna benhårda i sitt krav på nykterhet.

Landets nykterhetsorganisationer organiserade tillsammans omkring sex procent av befolkningen 1910. Nykterhetsrörelsen var en folkrörelse och erbjöd många gånger sina medlemmar breda möjigheter till aktiviteter inom föreningen. Den blev också för många en skola i demokrati, eftersom att arbetare här gavs möjlighet att lära sig demokrati sopm arbetssätt och dessutom fick driva sina egna frågor. Det huvudsakliga arbetet gick dock ut på att helt förbjuda så kallade rusdrycker. De ansågs splittra familjelivet och vara ett hinder för den demokratiska utvecklingen.

Utbredning

Rörelsen har historiskt sett haft ett djupt fäste i vissa delar av landet, främst i de delar där väckelserörelsen också verkat. Detta har gjort att till exempel Svenska bibelbältet, i stora delar av Småland, med Rydaholm som historiskt centrum, även kan betraktas som "svenska nykterhetsbältet". Olika organisationer har här verkat men ofta under samlingsnamnet "godtemplarna". Städer som Sävsjö, Vetlanda och Jönköping har under lång tid haft en djupt rotad nykterhetsrörelse och i dessa städer organiseras fortfarande stora delar av befolkningen.

Nykterhetsrörelsen har även haft ett starkt fäste i norra Norrland, främst tack vare den kristna organisationen laestadianerna som bland annat återfinns i Malmfälten. Storstadsområdena har historiskt sett varit ganska svältfödda på nykterhetsorganisationer och detta har gjort att det inte blivit någon riktig folkrörelse där, likt den i Småland eller Norrland.

I Göteborgsområdet och framförallt i Bohuslän har nykterhetsrörelsen också varit stor.

Nykterhetsrörelsen och svensk alkoholpolitik

Traditionella beräkningar finns om att alkoholkonsumtionen uppgick till mycket stora mängder under de första decennierna efter 1800. Åren 1810-55 brukar ofta kallas "alkoholismens decennier" av nykterhetsvänner. En rekordnotering som ofta återges är på 49 liter per person 1829 ^{[källa behövs]}. Dessa uppgifter härstammar dock enbart från Svenska Nykterhetssällskapet och får inte anses vara särskilt trovärdiga. Enligt den alkoholhistoriske forskaren Per Frånberg är istället omkring 20 liter 50%-ig alkohol per person och år en mera realistisk bedömning. Detta är ungefär lika mycket som i dagens medelhavsländer ^{[källa behövs]}. Frånberg säger dock att alkoholkonsumtionen ändå var så stor att den utan tvekan utgjorde en folkhälsofara ^{[källa behövs]}. Dock fanns på många ställen i Sverige lokala förbud för bygdens invånare att bruka alkohol ^{[källa behövs]}. Enligt en av nykterhetsrörelsens starka män, byråchefen och riksdagsmannen Einar Thulin (1883-1941), låg så mycket som en tredjedel av Sveriges yta under spritförbud. Till detta bör även räknas det så kallade Lappmarksförbudet som gällde fram till 1898.

Det 1837 bildade Svenska Nykterhetssällskapet kom inte att ha någon stor betydelse för de alkoholreformer som beslutades under mitten av 1800-talet, även om föreningen ställde upp på dem. Dessa reformer styrdes snarare av statsfinansiella skäl och av att man ville få bort den gamla krogkulturen som ansågs vara en arena för samhällsomstörtande verksamhet. Efter Göteborgssystemets spridning 1865 tillkom även möjligheten för städerna och landstingen att tjäna pengar på alkoholhanteringen och tillverkningen. Detta skulle få stor spridning. Huruvida de nya reformerna ledde till en minskad alkoholkonsumtion är dock osäkert enligt Frånberg.

När de anglosaxiska absolutistiska nykterhetsföreningarna började komma till Sverige under 1880-talet innebar detta dock att en mer betydande nykterhetsrörelse började verka landet ^{[källa behövs]}. Dessa föreningar förde också en betydligt hårdare linje med politisk påverkan. Kravet på total nykterhet och förbud mot alkohol sågs dock sällan med blida ögon av många politiker som inte ville förlora de inkomster som alkoholhanteringen gav ^{[källa behövs]}.

Efter första världskriget blev alkoholkonsumtionen en stor debattfråga. År 1922 genomfördes Folkomröstningen om rusdrycksförbud i Sverige eftersom den svenska nykterhetsrörelsen ansåg att Brattsystemet inte fungerade tillfredsställande. Totalt 49 procent röstade för totalförbud för försäljning av alkoholhaltiga drycker. Det blev inget förbud, men nästan halva svenska folket och en majoritet av kvinnorna tog ställning emot alkohol.

Efter folkomröstningen beslutade riksdagen att inte förbjuda vin, sprit och öl. Däremot blev det förbjudet att tillverka och sälja starköl och starkcider i Sverige. Motboken som införts under ransoneringsåren under Första världskriget bestod trots att andra ransoneringar från krigstiden upphört. Vidare infördes andra återhållsamma åtgärder som mattvång på restauranger och barer.

Nykterhetsrörelsen ändrade strategi och kom i fortsättningen att satsa mera på upplysnings- och informationsarbete. Det dröjde dock många år innan man officiellt strök förbudskravet ^{[källa behövs]}.

Nykterhetsorganisationer

• Blåbandsrörelsen
• Förbundet Mot Droger
• Hoppets här
• IOGT-NTO-rörelsen
  • IOGT-NTO
  • Ungdomens Nykterhetsförbund (UNF)
  • IOGT-NTOs Juniorförbund (Junis)
  • Nykterhetsrörelsens scoutförbund (NSF)
• MHF
• Vita Bandet

Personer inom nykterhetsrörelsen

• Gabriel Ahnfelt, präst
• Carl Oscar Berg, grosshandlare
• Henrik Berg, läkare
• Carl Emanuel Bexell, präst
• Ivan Bratt, läkare
• Carl af Ekenstam, bruksdisponent,
• Arvid Henrik Florman, veterinär
• Carl af Forsell, generallantmäteridirektör
• Otto Julius Hagelstam, överste
• Magnus Huss, läkare
• Jonas Janzon, präst
• Pehr Axel Levin, läkare
• Samuel Owen, industriledare
• Waldemar Rudin, präst
• Anders Sandberg, präst
• Johan Lindström Saxon, publicist
• George Scott, metodistpastor
• Bengt Franc-Sparre, generallöjtnant
• Wilhelm Styrlander, polisöveruppsyningsman, IOGT-chef
• Johan Henrik Thomander, biskop
• Ruben Wagnsson, landshövding, IOGT-världschef
• Curt Wallis, professor
• Edvard Wavrinsky, läkare
• Peter Wieselgren, präst
• Sigfrid Wieselgren, generaldirektör
• Wilhelm Wretlind, läkare

Militanta nykterister

En aktionsgrupp med namnet Straight Edge Terror Force tog på sig ansvaret för ett attentat mot Systembolagets butik vid handelsområdet Strömpilen i Umeå, natten mellan den 15 och 16 september 2006. Sju stora skyltfönster krossades och butiksentrén förstördes. "SEFT" och ”äckelgift” var skrivet på väggarna. ^[1] I ett pressmeddelande till lokala medier uppgav gruppen att syftet med aktionen var att ”visa på det sjuka i samhällets alkoholsyn”. ^[2]

Den etablerade nykterhetsrörelsen tog avstånd från aktionen. "Att visa avsky mot alkoholens roll i samhället tror vi man gör bättre genom fredliga manifestationer" sade IOGT-NTO i ett pressmeddelande. ^[3]

I april 2009 polisanmälde Systembolaget och tillverkaren Carlsberg fyndet av en glasbit i en ölburk som inköpts i en systembutik i Mariestad. ^[4]

Källor

1. ↑ Radio Västerbotten 16 november 2006
2. ↑ Aftonbladet 16 november 2006
3. ↑ Drugnews 17 november 2006
4. ↑ Drugnews 8 april 2009

Oscar Mannström, Bilder och blad ur den svenska nykterhetsrörelsens historia. 1912

Nordisk familjebok.