Matt 14

2: Då sade han till sina tjänare: "Det är Johannes döparen. Han har uppstått från de döda, och därför verka dessa krafter i honom."
3: Herodes hade nämligen låtit gripa Johannes och binda honom och sätta honom i fängelse, för Herodias', sin broder Filippus' hustrus, skull.
4: Ty Johannes hade sagt till honom: "Det är icke lovligt för dig att hava henne."
5: Och han hade velat döda honom, men han fruktade för folket, eftersom de höllo honom för en profet.
6: Men så kom Herodes' födelsedag. Då dansade Herodias' dotter inför dem; och hon behagade Herodes så mycket,
7: att han med en ed lovade att giva henne vad helst hon begärde.
8: Hon sade då, såsom hennes moder ingav henne: "Giv mig här på ett fat Johannes döparens huvud."
9: Då blev konungen bekymrad, men för edens och för bordsgästernas skull bjöd han att man skulle giva henne det,
10: och sände åstad och lät halshugga Johannes i fängelset.
11: Och hans huvud blev framburet på ett fat och givet åt flickan; och hon bar det till sin moder.
12: Men hans lärjungar kommo och togo hans döda kropp och begrovo honom. Sedan gingo de och omtalade det för Jesus.
13: Då Jesus hörde detta, for han i en båt därifrån bort till en öde trakt, där de kunde vara allena. Men när folket fick höra härom, kommo de landvägen efter honom från städerna.
14: Och då han steg i land, fick han se att där var mycket folk; och han ömkade sig över dem och botade deras sjuka.
15: Men när det led mot aftonen, trädde hans lärjungar fram till honom och sade: "Trakten är öde, och tiden är redan framskriden. Låt folket skiljas åt, så att de kunna gå bort i byarna och köpa sig mat."
16: Men Jesus sade till dem: "De behöva icke gå bort; given I dem att äta."
17: De svarade honom: "Vi hava här icke mer än fem bröd och två fiskar."
18: Då sade han: "Bären dem hit till mig."
19: Därefter tillsade han folket att lägga sig ned i gräset. Och han tog de fem bröden och de två fiskarna och såg upp till himmelen och välsignade dem. Och han bröt bröden och gav dem åt lärjungarna, och lärjungarna gåvo åt folket.
20: Och de åto alla och blevo mätta Sedan samlade man upp de överblivna styckena, tolv korgar fulla.
21: Men de som hade ätit voro vid pass fem tusen män, förutom kvinnor och barn.
22: Strax därefter nödgade han sina lärjungar att stiga i båten och före honom fara över till andra stranden, medan han tillsåg att folket skildes åt.
23: Och sedan detta hade skett, gick han upp på berget för att vara allena och bedja. När det så hade blivit afton, var han där ensam.
24: Båten var då redan många stadier från land och hårt ansatt av vågorna, ty vinden låg emot.
25: Men under fjärde nattväkten kom Jesus till dem, gående fram över sjön.
26: När då lärjungarna fingo se honom gå på sjön, blevo de förfärade och sade: "Det är en vålnad", och ropade av förskräckelse.
27: Men Jesus begynte strax tala till dem och sade: "Varen vid gott mod; det är jag, varen icke förskräckta."
28: Då svarade Petrus honom och sade: "Herre, är det du, så bjud mig att komma till dig på vattnet."
29: Han sade: "Kom." Då steg Petrus ut ur båten och begynte gå på vattnet och kom till Jesus.
30: Men när han såg huru stark vinden var, blev han förskräckt; och då han nu begynte sjunka, ropade han och sade: "Herre, hjälp mig."
31: Och strax räckte Jesus ut handen och fattade i honom och sade till honom: "Du klentrogne, varför tvivlade du?"
32: När de sedan hade kommit upp i båten, lade sig vinden.
33: Men de som voro i båten föllo ned för honom och sade: "Förvisso är du Guds Son."
34: När de hade farit över, kommo de till Gennesarets land.
35: Då nu folket där på orten kände igen honom, sände de ut bud i hela trakten däromkring, och man förde till honom alla som voro sjuka.
36: Och de bådo honom att allenast få röra vid hörntofsen på hans mantel; och alla som rörde vid den blevo hulpna.

 

2: And said unto his servants, This is John the Baptist; he is risen from the dead; and therefore mighty works do shew forth themselves in him.
3: For Herod had laid hold on John, and bound him, and put him in prison for Herodias' sake, his brother Philip's wife.
4: For John said unto him, It is not lawful for thee to have her.
5: And when he would have put him to death, he feared the multitude, because they counted him as a prophet.
6: But when Herod's birthday was kept, the daughter of Herodias danced before them, and pleased Herod.
7: Whereupon he promised with an oath to give her whatsoever she would ask.
8: And she, being before instructed of her mother, said, Give me here John Baptist's head in a charger.
9: And the king was sorry: nevertheless for the oath's sake, and them which sat with him at meat, he commanded it to be given her.
10: And he sent, and beheaded John in the prison.
11: And his head was brought in a charger, and given to the damsel: and she brought it to her mother.
12: And his disciples came, and took up the body, and buried it, and went and told Jesus.
13: When Jesus heard of it, he departed thence by ship into a desert place apart: and when the people had heard thereof, they followed him on foot out of the cities.
14: And Jesus went forth, and saw a great multitude, and was moved with compassion toward them, and he healed their sick.
15: And when it was evening, his disciples came to him, saying, This is a desert place, and the time is now past; send the multitude away, that they may go into the villages, and buy themselves victuals.
16: But Jesus said unto them, They need not depart; give ye them to eat.
17: And they say unto him, We have here but five loaves, and two fishes.
18: He said, Bring them hither to me.
19: And he commanded the multitude to sit down on the grass, and took the five loaves, and the two fishes, and looking up to heaven, he blessed, and brake, and gave the loaves to his disciples, and the disciples to the multitude.
20: And they did all eat, and were filled: and they took up of the fragments that remained twelve baskets full.
21: And they that had eaten were about five thousand men, beside women and children.
22: And straightway Jesus constrained his disciples to get into a ship, and to go before him unto the other side, while he sent the multitudes away.
23: And when he had sent the multitudes away, he went up into a mountain apart to pray: and when the evening was come, he was there alone.
24: But the ship was now in the midst of the sea, tossed with waves: for the wind was contrary.
25: And in the fourth watch of the night Jesus went unto them, walking on the sea.
26: And when the disciples saw him walking on the sea, they were troubled, saying, It is a spirit; and they cried out for fear.
27: But straightway Jesus spake unto them, saying, Be of good cheer; it is I; be not afraid.
28: And Peter answered him and said, Lord, if it be thou, bid me come unto thee on the water.
29: And he said, Come. And when Peter was come down out of the ship, he walked on the water, to go to Jesus.
30: But when he saw the wind boisterous, he was afraid; and beginning to sink, he cried, saying, Lord, save me.
31: And immediately Jesus stretched forth his hand, and caught him, and said unto him, O thou of little faith, wherefore didst thou doubt?
32: And when they were come into the ship, the wind ceased.
33: Then they that were in the ship came and worshipped him, saying, Of a truth thou art the Son of God.
34: And when they were gone over, they came into the land of Gennesaret.
35: And when the men of that place had knowledge of him, they sent out into all that country round about, and brought unto him all that were diseased;
36: And besought him that they might only touch the hem of his garment: and as many as touched were made perfectly whole.

 

2: Ja hän sanoi palvelijoilleen: "Se on Johannes Kastaja; hän on noussut kuolleista, ja sentähden nämä voimat hänessä vaikuttavat".
3: Sillä Herodes oli ottanut Johanneksen kiinni ja sitonut hänet ja pannut vankeuteen veljensä Filippuksen vaimon, Herodiaan, tähden.
4: Sillä Johannes oli sanonut hänelle: "Sinun ei ole lupa pitää häntä".
5: Ja Herodes olisi tahtonut tappaa Johanneksen, mutta pelkäsi kansaa, sillä he pitivät häntä profeettana.
6: Mutta kun Herodeksen syntymäpäivä tuli, tanssi Herodiaan tytär heidän edessään, ja se miellytti Herodesta;
7: sentähden hän valalla vannoen lupasi antaa hänelle, mitä ikinä hän anoisi.
8: Niin hän äitinsä yllytyksestä sanoi: "Anna tuoda minulle tänne lautasella Johannes Kastajan pää".
9: Silloin kuningas tuli murheelliseksi, mutta valansa ja pöytävierasten tähden hän käski antaa sen.
10: Ja hän lähetti lyömään Johannekselta pään poikki vankilassa.
11: Ja hänen päänsä tuotiin lautasella ja annettiin tytölle; ja tämä vei sen äidilleen.
12: Ja hänen opetuslapsensa tulivat ja ottivat hänen ruumiinsa ja hautasivat hänet; ja he menivät ja ilmoittivat asian Jeesukselle.
13: Kun Jeesus sen kuuli, lähti hän sieltä venheellä autioon paikkaan, yksinäisyyteen. Ja tämän kuultuaan kansa meni jalkaisin kaupungeista hänen jälkeensä.
14: Ja astuessaan maihin Jeesus näki paljon kansaa, ja hänen kävi heitä sääliksi, ja hän paransi heidän sairaansa.
15: Mutta kun ilta tuli, menivät hänen opetuslapsensa hänen tykönsä ja sanoivat: "Tämä paikka on autio, ja päivä on jo pitkälle kulunut; laske siis kansa luotasi, että he menisivät kyliin ostamaan itsellensä ruokaa".
16: Mutta Jeesus sanoi heille: "Ei heidän tarvitse mennä pois; antakaa te heille syödä".
17: He sanoivat hänelle: "Meillä ei ole täällä muuta kuin viisi leipää ja kaksi kalaa".
18: Mutta hän sanoi: "Tuokaa ne tänne minulle".
19: Ja hän käski kansan asettua ruohikkoon, otti ne viisi leipää ja kaksi kalaa, katsoi ylös taivaaseen ja siunasi, mursi ja antoi leivät opetuslapsillensa, ja opetuslapset antoivat kansalle.
20: Ja kaikki söivät ja tulivat ravituiksi. Sitten he keräsivät jääneet palaset, kaksitoista täyttä vakallista.
21: Ja niitä, jotka aterioivat, oli noin viisituhatta miestä, paitsi naisia ja lapsia.
22: Ja kohta hän vaati opetuslapsiansa astumaan venheeseen ja kulkemaan edeltä toiselle rannalle, sillä aikaa kuin hän laski kansan luotansa.
23: Ja laskettuaan kansan hän nousi vuorelle yksinäisyyteen, rukoilemaan. Ja kun ilta tuli, oli hän siellä yksinänsä.
24: Mutta venhe oli jo monen vakomitan päässä maasta, aaltojen ahdistamana, sillä tuuli oli vastainen.
25: Ja neljännellä yövartiolla Jeesus tuli heidän tykönsä kävellen järven päällä.
26: Kun opetuslapset näkivät hänen kävelevän järven päällä, peljästyivät he ja sanoivat: "Se on aave", ja huusivat pelosta.
27: Mutta Jeesus puhutteli heitä kohta ja sanoi: "Olkaa turvallisella mielellä, minä se olen; älkää peljätkö".
28: Pietari vastasi hänelle ja sanoi: "Jos se olet sinä, Herra, niin käske minun tulla tykösi vettä myöten".
29: Hän sanoi: "Tule". Ja Pietari astui ulos venheestä ja käveli vetten päällä mennäkseen Jeesuksen tykö.
30: Mutta nähdessään, kuinka tuuli, hän peljästyi ja rupesi vajoamaan ja huusi sanoen: "Herra, auta minua".
31: Niin Jeesus kohta ojensi kätensä, tarttui häneen ja sanoi hänelle: "Sinä vähäuskoinen, miksi epäilit?"
32: Ja kun he olivat astuneet venheeseen, asettui tuuli.
33: Niin venheessä-olijat kumarsivat häntä ja sanoivat: "Totisesti sinä olet Jumalan Poika".
34: Ja kuljettuaan yli he tulivat maihin Gennesaretiin.
35: Ja kun sen paikkakunnan miehet tunsivat hänet, lähettivät he sanan kaikkeen ympäristöön, ja hänen tykönsä tuotiin kaikki sairaat.
36: Ja he pyysivät häneltä, että vain saisivat koskea hänen vaippansa tupsuun; ja kaikki, jotka koskivat, paranivat.