Konkordieboken
Från Rilpedia
Konkordieboken (lat. Conco'rdia pia, "den fromma endräkten") är en beteckning för de lutherska bekännelseskrifterna och utgavs 1580. Den delas av de flesta lutherska kyrkor, bland andra Svenska kyrkan, dock ej som normerande lärodokument.
Konkordieboken utgörs av samlingen av den lutherska kyrkans bekännelseskrifter, nämligen dels de för alla kristna kyrkor gemensamma så kallade ekumeniska symbola, dels följande fem för lutherska kyrkan särskilt gällande: den oförändrade augsburgiska bekännelsen, dess försvar (apologi), schmalkaldiska artiklarna, Luthers katekeser och konkordieformeln.
Konkordieboken utkom först på tyska i Dresden 25 juni 1580 med anledning av 50-årsdagen av augsburgiska bekännelsens framlämnande på riksdagen i Augsburg och på latin 1584. Därefter gavs flera upplagor ut dels på tyska, dels på latin, dels på bägge språken. Den sista tysk-latinska upplagan är ombesörjd av J. T. Müller (Die symbolischen Bücher der evangelisch-lutherischen Kirche, 8:e uppl. 1898). På svenska utgavs konkordieboken i Norrköping 1730, i Umeå 1842, i Gävle 1853 (av Fjellstedt, vars översättning utkommit i flera upplagor) och senast i Lund 1895 (av Gottfrid Billing).
Konkordieboken, varmed symbolbildningen i lutherska kyrkan avslutades och ortodoxin inleddes, erkändes av de flesta lutherska länder. På flera håll rönte den dock motstånd. Så blev den icke antagen i Danmark, Hessen och Pommern samt Nürnberg m. fl. städer. I Sverige blev den, för så vitt det är bekant, ännu på Uppsala möte 1593 icke ens ifrågasatt till antagande. Detta förhållande kan synas rätt påfallande i betraktande av det nit, som 1593 års män lade i dagen, då det gällde att gentemot hertig Karls befarade tycke för kalvinism hävda sträng luthersk åskådning. Förhållandet torde dock, åtminstone delvis, finna sin förklaring i det inflytande, som professorn i Rostock David Chytraeus, av en mera försonlig och mild läggning, utövat på de ledande männen vid mötet, vilka till stor del erhållit sin teologiska utbildning vid det universitet, där Chytraeus verkade. Som bekännelseskrifter för svenska kyrkan nämns i Uppsala mötes beslut endast de tre allmänna symbolerna samt den oförändrade augsburgiska bekännelsen.
Frågan om konkordiebokens antagande väcktes i Sverige först vid riksdagen i Norrköping 1611, då ständerna begärde, att Gustav II Adolf vid sin kröning "riksens ständer på samma konkordiebok nådeligen ville försäkra", en begäran, som dock ej uppfylldes.
Alltifrån den tiden lade särskilt prästerskapet i dagen sitt intresse för nämnda bok som ett värn mot kalvinism och synkretism. Då regeringen icke visade sig villig att uppfylla det andliga ståndets önskningar, förband sig prästerna sinsemellan vid riksdagen 1647 att hålla "librum concordiæ" för vår rätta religions regel och kännemärke och den oförändrade augsburgiska bekännelsens ytterligare förklaring". Med anledning av de båda biskoparna Johannes Matthiæ Gothus' och Johannes Elai Terserus' synkretistiska strävanden föreskrev förmyndarregeringen genom plakatet av 14 augusti 1663 konkordieboken till antagande och efterlevnad särskilt av präster och lärare. Även i 1686 års kyrkolag åberopas den, dock egentligen endast som en förklaring av augsburgiska bekännelsen. I prästeden upptogs den emellertid först 1773.
I 1809 års Regeringsform finnes den vid avgivandet av kyrkans lära ej omnämnd. 1829 utgick den åter ur prästeden, och från den tiden förpliktades prästerna genom sin ämbetsed eller efter 1893, då prästeden avskaffades, genom sitt löfte endast till den oförändrade augsburgiska bekännelsen samt Uppsala mötes beslut av 1593. I det från 1903 gällande prästlöftet uppräknades ej den svenska kyrkans bekännelseskrifter. I nuvarande handbok talas endast om "Svenska kyrkans bekännelse".
För att häva den bristande överensstämmelsen emellan kyrkolagen och RF beslöt 1889 års riksdag för sin del, att kyrkolagens kap. l § l skulle erhålla följande förändrade lydelse: "Svenska kyrkans lära är den rena evangeliska, sådan den, grundad i Guds heliga ord, det gamla och nya testamentets skrifter, genom den oförändrade augsburgiska bekännelsen samt Uppsala mötes beslut af år 1593 antagen och förklarad är". Konkordieboken var sålunda utesluten.
Detta förslag förelades 1893 års kyrkomöte och föranledde en livlig debatt, under vilken motsatta meningar uttalades. Å ena sidan höll man före, att kyrkans lära redan genom RF blivit ändrad. Konkordiebokens uteslutande ur kyrkolagen vore alltså endast en konsekvens därav. Å andra sidan gjordes gällande, att RF velat endast i allmänhet ange den lära, som konungen jämte vissa ämbetsmän skulle vara tillgiven. Svenska kyrkans lära vore däremot bestämd endast genom kyrkolagen. Den föreslagna förändringen innebar alltså en bekännelseförändring, som man inte ville vara med om. Den senare åsikten segrade, med endast 2 rösters majoritet (30 mot 28), vadan alltså kyrkolagen bibehöll sin ursprungliga lydelse. Vid 1910 års kyrkomöte förelåg ett förslag - utan att vinna mötets bifall - till omformulering av kyrkolagens kap. l § l, i vilket förslag alla i konkordieboken upptagna skrifter angavs som svenska kyrkans bekännelseskrifter.
Innehåll |
Innehåll
- De tre universalsymbola
- Augsburgska bekännelsen
- Augsburgska bekännelsens apologi
- Schmalkaldiska artiklarna
- Om påvens makt och överhöghet
- Luthers stora katekes
- Luthers lilla katekes
- Konkordieformeln
Se även
Referenser
Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Konkordieboken, 1904–1926 (Not).
