Från Rilpedia

Kallebäcks källa, eller Gustafs källa är en vattenkälla i Kallebäck, Göteborg. Källan ligger intill Boråsvägen, och på platsen finns en byggnad över källan, ett monument och en vattenpost som dock får sitt vatten från det vanliga vattennätet. Källvattnet är numera inte tillgängligt för besökare.

Innehåll 1 Historien kring uppbyggnaden av ledningen 2 Kompletteringar och förlängningar av ledningen 3 Minnesvård, jubileum och en renovering 4 Källans användning under modern tid 5 Källor och noter

Historien kring uppbyggnaden av ledningen

Källan är omnämnd första gången år 1692, och rådmannen Laurentis Böker skriver den 30 januari såhär; "Den uppspringer utur hårda sandbacken med mer än tio ådror, som continuera, uppspringa och flyta natt och dag...dessa ligga högre än spitzen af kyrktornet här i Götheborg."

Redan 1714 föreslog stadsbyggmästaren Jacob Feigel att man skulle leda källans vatten till staden, till en kostnad av 10 000 daler silvermynt. Detta projektet blev dock aldrig av.

Sextiosex av stadens "hederliga och förmögnare" invånare vände sig direkt till Kungl. Maj:t om tillstånd att anlägga en vattenledning, vilket beviljades i ett kungligt brev av den 12 maj 1785. Därefter bildades i juli samma år en vattenledningsdirektion. Den 14 mars 1786 beslutade Kungl. Maj:t vidare att direktionen fick rätt att expropriera den mark som krävdes för att dra fram vattenledningen.

Finansieringen av anläggningen på totalt 15 000 Riksdaler specie, skulle ske dels genom anslag från staden med en tredjedel, dels genom insamling från stadens mer välbärgade invånare, varav den förmögne John Hall tecknade sig som första namn med 250 Riksdaler. En av initiativtagarna och den som skötte affärerna kring projektet var den skotske bryggaren Henry Greigh. Den andra personen var kommerserådet och politiborgmästaren Daniel Pettersson, och de lyckades under perioden 1785-1788 samla in över 17 000 Riksdaler.

Arbetet med vattenledningen påbörjades i september 1786^[1] och leddes av skotten Andrew Blackwood, som vid själva källan murade upp ett brunnshus; en cistern av gråsten och över den en välvd, jordfylld överbyggnad. Blackwood var också ledningens första "tillsynsman" mellan åren 1786 och 1802.^[2]

Mellan åren 1785 och 1787 anlades vattenledningen från källan och jordägaren, överste Adam Carlberg, får ersättning "för sjelfva källan med dess vattensprång och så stor del af utmarken, som reservoirens byggnad och instängande samt rörens nedläggning fodra kan". Själva ersättningen uppgick till 250 Riksdaler specie.

Efter ett stadsbesök i "Götheborg" som började den 13 november 1787, fortsatte Gustav III sin färd mot Borås via Kallebäck, fyra dagar senare. Han möts vid källan av en deputation från stadens Vattenlednings-Commision, och händelsen beskrivs senare som mycket lyckad. Kungen avsmakar vattnet "på ett Christalls-fat och utur ett Christalls-glas"^[3], där glasets fot har inskriptionen;

Gustafs källas Naiader,

till sin nådigaste Konung,

underdånigast den 17

November 1787.

Vid invigningstillfället passade Daniel Pettersson på att "i nåder" få kalla källan för Gustafs källa, vilket medgavs. Pettersson hade författat några verser som en ur källan stigen vattennymf läste upp och som avslutades med begäran om att få namnsätta källan efter kungen:^[4]

Din ankomst, Dyre Kung, vår boning att besöka.

Skall Dina Nådes-prov i Tidens Bok föröka;

En av Dig älskad Stad den samma oss berett,

Varlill Du även ock ett nådigt bifall gett.

Vad Forntid önskat har, har ödet velat spara

Till Din Regerings-tid, att ock bland annat vara

Ett vedermäle till att nyttigt allt och gott

Hälst i Din spiras skygd har önskad framgång nått;

Men när Ditt Majestät en ringa hand tillräcker

Vad klara ådror ge, vår bön sig därtill sträcker.

Att minnet av Din nåd därmed befästas må,

Att vi härefter namn av Gustafs Källa få.

Nymfen gjorde för övrigt ett så bra intryck på kungen att; "Hans Maj:t, som, till betygande av Dess nådiga välbehag överlämnade till den presenterade Vatten-Nymphen en Guld-medaille." Både nymfens identitet och medaljens öde är okända.

Lördagen den 17 november 1787 invigde alltså Gustav III vattenledningen från källan in till Göteborg, bestående av urholkade och nergrävda trästockar av asp, fur och ek. Ledningen gick den 4,8 kilometer långa sträckan till en rundbyggd vattencistern av trä med en provisorisk fontän vid Kungsporten (nära nuvarande Paddanbåtarnas terminal) där göteborgarna kunde hämta sitt dricksvatten. Fontänen ritades av stadsarkitekten Carl Wilhelm Carlberg, och snickeriarbetet utfördes av mäster Sven Brandin, vidare snidades urnan av bildhuggare Thunström och de sju "ansiktena" (maskaronerna) i brons skapades av den italienske skulptören Giocchino Frulli.^[2]

Två dagar senare, den 19 november, släpptes vattnet på så att det kunde "springa utur sin fontaine under fröjderop, just i detsamma som klockorna i tornen slogo sju."

Kompletteringar och förlängningar av ledningen

Två år därefter, den 14 november 1789, förlängdes ledningen och försörjde då även ett tappställe i sten vid domkyrkans kyrkogårdsmur mot Kungsgatan.

I brist på pengar avstannade dock arbetet med vattenledningens utbyggnad, fram till dess att grosshandlare Zacharias Roos år 1793 bidrog med ytterligare finansiering.

En ny fontän byggdes 1816-1817 vid Västra Hamngatan, mitt framför Domkyrkan, signerat stadsarkitekten J Hagberg, vilken skulle ersätta det gamla vattenhämtningsstället i kyrkogårdsmuren. I början av 1890-talet ville man riva fontänen, men en motaktion räddade den och istället restaurerades den 1894. Med tiden ansågs den utgöra ett trafikhinder och flyttades därför 1967 till sin nuvarande plats, innanför Västra Hamngatans trottoar och inom Domkyrkans område, där tidigare bysten av domprosten Peter Wieselgren stått.

Den 1 juli 1797 släpptes vattnet in i en då nybyggd reservoar av sten, på platsen där "Kopparmärra" nu står. Reservoaren rymde 1 700 tunnor, cirka 90 000 liter (den användes fram till 1881 och revs 1899). 1797 öppnades även ett provisoriskt vattenställe vid Stora torgets (nuvarande Gustaf Adolfs torg) östra sida, vid Östra Hamnkanalen.

Åren 1819-1868 leddes även dricksvatten permanent till ett brunnshus vid Östra Hamnkanalen på Gustaf Adolfs torg.

På 1860-talet drog man ytterligare en träledning från Kallebäck, samtidigt som rörnätet inom vallgraven började utvidgas. En ny reservoar, som rymde cirka 260 m³ vatten, anlades på Hagaheden, vid korsningen för nuvarande Karl Gustavsgatan och Storgatan.

Ledningarna utsträcktes till nya tappningsställen i staden inom vallgraven, i Haga, på Bierhalleplatsen (nuvarande Järntorget), Stampen och Masthugget. Vid 1860-talets slut fanns det kallebäcksvatten i 15 allmänna vattenposter och hos 15 enskilda konsumenter, till exempel de två apoteken Kronan och Enhörningen. År 1881 ersattes de gamla ledningarna av trästockar med järnrörsledningar.

I närheten av Kallebäcks källa uppfördes år 1881 en vattenreservoar, bestående av en järncistern som rymde 300 m³, placerad i en rund byggnad av rött tegel. För konstruktionen stod civilingenjören Johan Gustaf Richert, som 1864 blev byggnadschef i Göteborg med ansvar för bland annat vatten- och avloppsfrågor.^[2]

År 1892 skaffade sig Göteborgs Mineralvatten AB (föregångare till Apotekarnes) anslutning från kallebäcksledningen vid Järntorget till sin fabrik på Surbrunnsgatan 4 (innanför vallgraven).^[5].^[2][6][7]

Minnesvård, jubileum och en renovering

En minnesvård av kolmårdsmarmor, på en sockel av huggen gråsten, restes den 22 juli 1801 i närheten av Kallebäcks källhus. Marmorblocket var skänkt av marmorbrukets chef, greve C J Gyllenborg.

Fjorton år senare restes en sten vid källan, med följande inskription:

Af Kallebäcks källa man mig fordom Namn har gifvit

Men sen af Götheborg jag köpt och hägnad blifwit

Kung Gustaf mig besökt, mig nådigt unnadt är

At jag härefter namn af Gustafs källa bär.

Den 17 Nowember åhr 1787

Hela stockledningssystemet renoverades 1866 under ledning av vattenmästaren Frans Teodor Arnell.^[8]

Vid källans 150-årsjubileum den 7 juli 1937, repricerades invigningsceremonien, denna gång med Gustaf V. Som källnymf deltog den berömda skådespelerskan Wanda Rothgardt.

I maj 1870 öppnades den nya vattenledningen från Delsjön, 11 000 fot lång till en kostnad av 1 239 543 riksdaler att amorteras på 40 år.^[2]

Källans användning under modern tid

Pripps bryggerier i Göteborg, sedermera i Västra Frölunda, tog sitt vatten från Kallebäcks källa tills verksamheten lades ned 2002. År 1975 drogs en nio kilometer lång vattenledning till anläggningen i Västra Frölunda, som ledde upp till 100 000 m³ vatten per år, till en kostnad av 2,5 miljoner kronor.

Källan har även varit en lokal vattentäkt för dricksvattnet i stadsdelen Örgryte. Kring 1970 kopplades dock stadsdelens vattennät ihop med övriga Göteborgs stads, varpå Örgryteborna fick sitt vatten från Göta älv.

Källor och noter

• Örgryte genom tiderna del I-II, F. Stenström 1920-1924
• Källorna i Kallebäck, Pripps bryggerier 1976

1. ↑ Göteborg - beskrifningar öfver staden och dess närmaste omgifningar, red. Octavia Carlén, Oscar L Lamms Förlag, Stockholm 1869 s.22
2. ↑ ^{2,0 2,1 2,2 2,3 2,4} Vattenbyggnadskonst i Göteborg under 200 år, Hans Bjur/Gbg´s VA-verk 1988 s. 4, 24, 26, 33, 36, 47, 58
3. ↑ Pokalen förvaras i Göteborgs Historiska Museum
4. ↑ Göteborg förr och nu - När kungen kom till Göteborg, av Folke Reyde, utgiven av Göteborgs Hembygdsförbund 1966
5. ↑ Göteborgs Gatunamn 1621-2000, Greta Baum 2001 s.153
6. ↑ Källorna i Kallebäck, Pripps bryggerier 1976 s.10-11
7. ↑ Ur ett gammalt apoteks historia, Martin Lundqvist 1925 s.41
8. ↑ Det gamla Göteborg del II, C R A Fredberg 1921 s.862

Kallebäcks källa, Gustaf III:s monument framför källbyggnaden.

Framsidan av Gustaf III:s monument.

Baksidan av Gustaf III:s monument.

Källbyggnaden.